En nationalistisk kommentator av min post ‘Jonas De Geer och Samtidsmagasinet Salt’ skriver att Jakob Söderbaums och Dag Elfströms – bloggen Tradition & Fasons redaktörer - tystnad i massinvandringsfrågan beror enbart på personlig rädsla för de konsekvenser det skulle få om de öppet uttryckte det “alla begriper”, nämligen att ”inte heller de gillar massinvandringen”. Jag vill kort kommentera denna anklagelse i form av en separat post. Situationen är inte så enkel.
Söderbaum och Elfström har med Tradition & Fason gjort en viktig insats genom att verkligen försöka upprätthålla, eller återupprätta, den konservativa traditionen i en tid när Moderaterna inte vill kännas vid den. Moderaterna har inte bara sedan länge varit ett rationalistiskt-teknokratiskt-pragmatiskt och sedan åttiotalet också delvis libertarianskt parti, på väg att släppa de sista spåren t.o.m. av sitt konservativa form- och symbolspråk, utan också förvandlat sig själva till Nya Moderaterna, nedtonande eller övergivande mycket av även denna icke-konservativa identitet till förmån för socialdemokratism av dagens typ.
Signifikativt nog har Söderbaum och Elfström i protest blivit kristdemokrater. Det finns mycket att säga om konservatismen i förhållande till kristdemokratin, men det är ett annat ämne. I Tradition & Fason har de hursomhelst förtjänstfullt försökt visa, inte minst genom historiska tillbakablickar och s.a.s. återerövringar, att konservatismen inte är vad radikalmodernisterna från Vänsterpartiet till Moderaterna vill ge sken av, utan rymmer insikter och värden av central betydelse också för sam- och framtiden.
Inte minst den mer eller mindre konservativa del av borgerligheten som Tradition & Fason representerar är emellertid mentalt konfigurerad på sådant sätt att så snart invandringsfrågan kommer upp börjar röda lampor blinka och alarmklockor ringa om exempelvis Heimdal och de judiska läkarna på trettiotalet. Det gäller för dem i första hand att visa att konservatism inte är detsamma som potentiell nationalsocialism. Detta är vad Söderbaum och Elfström ser som den primära negativt avgränsande uppgiften i deras förnyade försvar för konservatismen, en uppgift som dagens Moderater överhuvudtaget inte längre behöver bekymra sig om.
De är helt enkelt benägna att tro att massinvandringspolitiken inte kan kritiseras utan att detta leder till nazism, och, framför allt, att den inte kan kritiseras av konservativa utan att konservatismen anklagas för att vara den potentialitet ur vilken nazismen aktualiseras. Deras tystnad i massinvandringsfrågan beror, tror jag, på deras ovanliga engagemang för den utsatta konservatismen.
Det enda sättet att ta sig ur denna återvändsgränd är politisk-filosofisk fördjupning och nyansering av dagens konservatism, inte bara i fortsatt anknytning till konservatismens egna historiska traditioner, utan också till en ny historiografisk komplexifiering och nyansering av nationalismen.
Det är en svår uppgift; inte minst kräver nationalismens historiskt väldokumenterade konfliktpotential (och aktualitet) en högt uppövad förmåga till urskillning och moraliskt omdöme.
Men den är nödvändig. För inte minst inför de lika problematiska, icke-frihetliga sidorna av dagens globalism borde det stå klart för de flesta att nationalismen, utöver konfliktpotentialen och samtidigt som den naturligtvis förblir otillräcklig som komplett politisk filosofi, rymmer viktiga delsanningar och värden.
Tidigare var dessa alltid en självklar del av konservatismen.
Jag tror att det ligger mycket i vad du säger. Jag vet att det finns ett internforum för det där nätverket och jag erkänner att jag åtminstone är något intresserad av vad som sägs där. Nåja, jag misstänker att någon av de två apostroferade herrarna kommer att titta in här endera dagen för att kommentera vad som sägs.
“Det där nätverket”? Konservativt Forum?
Jag tror herrarna har tittat in, eftersom ett utdrag ur T&Fs “Jubileumsmånadsbrev” dök upp bland kommentarerna till Salt-posten.
Ja, det är Konservativt Forum som avses.