Alvin J. Schmidt: The Menace of Multiculturalism

Trojan Horse in America

Praeger, 1997      Amazon.com

Book Description:

In this broad condemnation of multiculturalism, the author works to uncover pernicious errors in the arguments of diversity’s proponents and to sound a warning against the dire consequences for American culture if the tenets of political correctness are incorporated into our social structure. Schmidt begins by exposing multiculturalism, not as a movement aimed at expanding democratic ideals, but rather as a crypto-Marxist political ideology that seeks to import Marxist concepts into social and cultural institutions. Subsequent chapters then illuminate a number of dismaying trends: a tendency toward historical revisionism in multiculturalist arguments, the sly linguistic maneuvering and limits on speech that characterize political correctness, and the dismantling of the traditional image of the family unit – the primary building block of American society. Schmidt concludes with a rousing admonition to expel from our midst the latter-day Trojan horse that is multiculturalism.

Casting a troubled glance over the list of social ills plaguing America today – besieged inner cities, divisive racial politics, diminishing educational standards, and rampant divorce and illegitimacy – we have cause to wonder whether the advocates of multiculturalism represent the solution or the source of the problem. In this rousing condemnation of the multiculturalist agenda, the author fixes an unflinching critical gaze on the subtle deceptions and wrongheaded conclusions at work in the arguments for cultural pluralism, moral relativism, and political correctness. An exhaustive and damning account of multiculturalism’s wages and a compelling argument for the importance of traditional American values make this book essential reading for anyone concerned about our country’s present plight and future prospects.

Back Cover Blurbs:
“Professor Schmidt has amassed an immense amount of information on the crimes that are committed in the name of multiculturalism, diversity and related doctrines. Because it will make many well-placed enemies among its targets, this is a courageous book, and a useful, if ultimately dismaying, one.”  John Silver, Chancellor, Boston University
“Academicians are notoriously sensitive litmus paper reactors to current trends. The going mantras in the halls of academe are political correctness, demeaning to many individuals of both genders, affirmative action, condescending to minority citizens of many colors, and multiculturalism, divisive and harmful to America the melting pot, which has prospered gloriously with a philosophy of integration rather than segregation. This volume sounds the tocsin for our land!”  Lewis W. Spitz, Professor of History, William R. Kenan Jr. Professor Emeritus, Stanford University
“This richly sourced work provides a comprehensive treatment of the phenomenon known as multiculturalism. Schmidt is alive to the ideological predispositions of the multiculturalists, and he details how much of what masquerades as multiculturalism is simply a thinly disguised assault on American institutions and values.”  Steve Balch, President, National Association of Scholars
“Professor Schmidt has compiled an absolutely stunning exposé of the deceits, dishonesty and fraud being promoted and practiced under the names of multiculturalism, diversity and sensitivity. It’s a must have book for parents, teachers, students and others concerned about the social dynamite created by the 60s flower children who have made their way into positions of power as school administrators, deans, teachers and government bureaucrats.”  Walter E. Williams, Chairman & John M. Olin Distinguished Professor of Economics, George Mason University
About the Author:
Alvin J. Schmidt is Professor of Sociology at Illinois College, Jacksonville, IL.

13 Responses to “Alvin J. Schmidt: The Menace of Multiculturalism”


  1. 1 Den Väldige July 4, 2012 at 6:42 am

    Kortfattat, då jag är på semester och bara tittar in som hastigast då och då: Det har varit så många värdefulla boktips här på sista tiden att jag äntligen kom mig för med att sätta upp ett särskilt Excelark för att hålla reda på dem. Där finns “The Menace of Multiculturalism”, “Hating Whitey and Other Progressive Causes” och “The Long March” med. De behandlar alla mycket viktiga saker, och jag tackar för tipsen!

    Bästa semesterhälsningar,
    DV

  2. 2 Den Väldige August 7, 2012 at 12:19 pm

    Har nu läst boken vilket gett upphov till rätt omfattande reflektioner, kanske mer omfattande än vad som kan få plats på någon annans blogg. Ber därför att få göra två inlägg om boken, och i detta första kommentera några smakprov ur första kapitlet.

    (Brasklapp: Boken är egendomligt dyr i pappersformat, 527 SEK för en pocket på 229 sidor på adlibris.com, och har motsvarande priser ungefär på amazon.com. Det kan därför vara värt att veta att man, om man har tur, som jag, kan hitta boken i elektronisk form på sitt kommunbibliotek.)

    Schmidt börjar bra då han i stort sett per omgående går in på ett personligt engagerat sätt i ämnet genom att ta sina egna polsktyska föräldrar som utgångspunkt och redovisar deras erfarenheter och framgångar/tillkortokommanden i det nya landet USA. Tillkortokommanden som berodde på en ovilja och oförmåga att gå in i den amerikanska kulturen och den engelska språket. (Det temat återkommer sedan genom hela boken på olika sätt och belyses synnerligen väl och grundligt.)

    Därefter definierar han multikulturalism: “Multiculturalism is a leftist political ideology that sees all cultures, their mores and institutions, as essentially equal. No culture is considered superior or inferior to any other; it is merely different. Criticism of other cultures, especially non-Western/minority cultures, is labeled ‘‘insensitive’’ or ‘‘bigoted.’’ There is one major exception, however. The Euro-American culture with its Judeo-Christian underpinnings is not only criticized but often condemned, being accused of racism, sexism, and classism.”

    Utan att på något sätt vara expert på ämnet, tvärtom, jag försöker lära mig ämnet bland annat genom att läsa denna bok, uppfattar jag att det är en bra, riktig och vältäckande definition. Jag anser dock att Schmidt borde tillagt att multikulturalisterna dessutom anser att alla kulturer är lika giltiga på en och samma plats, i alla fall om den platsen är i väst. S. menar nog detta, men det framgår kanske inte riktigt av det han skriver.

    S. påpekar sedan, vilket är bra, att multikulturalism inte ska blandas ihop med vad han, kanske lite otydligt, kallar “multicultural education”. Det förra är alltså den ideologi som beskrivs ovan, det senare är helt enkelt att lära känna olika kulturer genom att studera deras kulturyttringar, deras historia osv utan att lägga någon direkt värdering. Man tillägnar sig kultur och fakta helt enkelt. (I bokens senare kapitel ges en stor mängd exempel på hur multikulturalister, som borde ha omfattande kunskaper om främmande kulturer, regelmässigt visar sig knappast veta något alls om de kulturer de framhåller som föredömen.)

    I nästa steg redovisar S. på ett pedagogiskt sätt hur postmodernism samverkar med multikulturalism och får draghjälp, eller rättare, jämkas samman och får större effekt och kraft genom marxismen eller neomarxismen. Detta görs inte i detalj utan mer översiktligt, men jag uppfattar analysen och uppställningen så långt som fullt rimlig och trovärdig.

    Egentligen vill jag skriva mycket längre om denna viktiga bok, men jag stannar där av skäl som nämns inledningsvis, och återkommer i stället en gång till med några smakprov från en annan del av boken, och då även en kritisk synpunkt.

  3. 3 Den Väldige August 9, 2012 at 12:44 pm

    (Detta inlägg är en direkt fortsättning på mitt inlägg från den 7/8)

    Något som för min del var mycket klargörande var Schmidts resonemang om hur multikulturalisterna arbetar med fenomenen/begreppen kultur, subkultur och kontrakultur. Inledningsvis ignorerar nämligen multikulturalisterna de vedertagna och kända definitionerna av begreppet kultur. Definitioner som använts sedan länge av exempelvis sociologer och antropologer. Den definition som normalt används är, enligt Schmidt, (och jag håller med honom om att detta är/bör vara en normaldefinition):

    “(…) culture consists of a society’s established and institutionalized values, beliefs, knowledge, and practices that are learned through human interaction. According to this definition, culture is the property of a society or a nation, an aggregate of people within given geographic boundaries.”

    Han förklarar sedan hur multikulturalister använder begreppet kultur: “But multiculturalists apply the word ‘‘culture’’ to almost any group that has some behavioral variations from that of another.”

    Den verkligen finessen med multikulturalisterna trixande med kulturbegreppet är dock att de tillämpar sitt hemgjorda kulturbegrepp både på subkulturer och kontrakulturer för att därigenom göra dessa lika giltiga, eller ännu mer giltiga, än den egentliga dominerande kulturen.

    (Med subkulturer menar vi i sammanhanget t.ex. ortodoxa judar i New York eller Amish i Pennsylvania. Kontrakulturer är något helt annat. Dessa kan vara direkt samhällsfarliga som Hells Angels, gatugäng och liknande.)

    Genom att multikulturalisterna konsturerar sin Trojanska häst genom att likställa både subkulturer och kontrakulturer med den egentliga kulturen så rider deras häst snabbare kan man säga, (detta är inte Schmidts ord utan min tolkning) och deras förödelse blir större och genomförs snabbare.

    Så långt lite om huvudragen i det boken avhandlar. Mycket av boken är sedan praktiska exempel på vad multikulturalisterna sysslar med: Förvränga fakta och begrepp, förlöjliga och nedmontera familjen som institution och liknande. Exemplen är huvudsakligen amerikanska och fungerar då bra. Lite oroad över Schmidts kontroll över sitt material kan man dock bli när man läser “Immigrants entering Sweden are expected to learn Swedish”. Det hade ju varit roligt om det stämt, men så är ju inte fallet. Man får väl tyvärr därför tänka sig att Schmidt missförstått en del andra saker också. Men intrycket är ändå att när exemplen kommer från USA så stämmer fakta.

    I mångt och mycket är boken ändå bra och mycket vore vunnet om fler läste den så att den kunde diskuteras på ett mer detaljerat sätt, men det finns ett skäl till att man inte utan vidare kan föreslå den till andra än de som redan är rätt väl invigda i problemet som behandlas.

    Skälet är Schmidt fixering vid homosexualitet som ett samhällsproblem i sammanhanget med multikulturalitet. Jag betvivlar visserligen inte på något sätt att den homosexuella subkulturen till stor del är kidnappad av neomarxister, men det blir ändå lite konstigt när glosan “homosexual” dyker upp totalt etthundranio gånger i tillsammans fyra kapitel. Där känner man att Schmidt tappat kontrollen lite över ämnet och sysslar med ett mer privat korståg.

    I övrigt kan boken alltså rekommenderas till den redan är lite insatt i ämnet.

  4. 4 Jan Olof Bengtsson August 9, 2012 at 3:46 pm

    Tack för dina utmärka kommentarer, som utan tvekan är till stor hjälp för de som överväger att läsa boken! Och roligt att du själv är nöjd med mina rekommendationer. Återkommer här sssm.

  5. 5 Den Väldige August 10, 2012 at 11:08 am

    Tack för det!

    Vill då tillägga några funderingar angående ett viktigt tema i boken, nämligen frågan om tvåspråkighet. Multikulturalisterna i USA, liksom i Sverige, har ju drivit på mycket hårt för att i så hög grad som möjligt genomföra tvåspråkighet i skolorna. Något som går stick i stäv med den, i USA, klassiska principen om “the melting pot”, och alltså blir destruktivt och nerbrytande för den amerikanska nationen och kulturen.

    Första stora steget i denna process var när multikulturalisterna i kongressen lyckades genomdriva “the Bilingual Education Act of 1968.” Sedan hände följande:
    “In 1974, and again in 1978, this legislation was renewed and given expanded power. Now the act was no longer an experimental pilot program. It stipulated that schools were ‘‘to encourage the establishment and operation, where appropriate, of educational programs using bilingual practices.’’ Thernstrom notes ‘‘bilingual education now meant instruction using the native language, with perhaps a bit of English thrown in sometime during the day (….)”

    Riktigt så illa har det väl inte gått i den svenska skolan så vitt jag förstår, men det som intresserar mest mig i sammanhanget är att Schmidt använder vissa länder som exempel på där det gått på tok genom alltför ivriga strävanden mot tvåspråkighet. Kanada anges då som viktigt exempel.

    Schmidt resonerar i kapitel sex ganska länge om de lagar och förordningar angående tvåspråkighet som genomförts i Kanada, och menar att resultatet är katastrofalt. Han verkar också förutsätta att läsaren vet vad han menar. Men någon riktigt bra förklaring av konsekvenserna tycker jag inte att man får. Som läsare måste man då undra vad som verkligen hänt i Kanada, och var man kan få närmare besked. Och om resultaten verkligen varit så förödande. (Vilket jag i och för sig kan tänka mig att de varit.)

    Dessutom, en fundering som jag fick från en arbetskamrat när jag nämnde lite tankar ur boken: Flerspråkighet kan säkert skapa problem och splittra ett land, men varför har Finland och Schweiz då fungerat så länge och så bra? Bra fråga tycker jag.

    Det skulle ju inte vara så dumt om det fanns någon som skrivit om just detta med mångkultur, och då helt fokuserat på två eller flerspråklighet ur synvinkeln: När fungerar det, det vill säga ett land blir inte splittrat av sin flerspråklighet, och när fungerar det inte, och varför. (Man kan ju också erinra sig Belgien, där det är uppenbart att något är fel, men det är svårt att hitta någon som analyserar felet verkar det som.)

    Blev det rörigt, eller går det att förstå ungefär vad jag försöker resonera om?

  6. 6 Swedish Dissident August 15, 2012 at 3:42 pm

    Har ej läst boken, som förefaller vara ganska viktig, men har däremot tagit del av Den Väldiges intressanta och klargörande kommentarer. Angående de flerspråksrelaterade reflektionerna ovan så har man inom grund- och gymnasieskolan ganska länge talat om “dubbel kulturkompetens” och därtill pekat på de vetenskapliga indikationer som finns på att flerspråkighet leder till förbättrad inlärning av majoritetsspråket i mottagarlandet. Det sistnämnda råder det dock inte konsensus inom.

    Den dubbla kulturkompetensen är dock snarast kopplad till den enskilda individens välbefinnande och utveckling. Även om en viss grad av språklig pluralism har funnits inom Sveriges gränser sedan dess födelse så finns inga seriösa intentioner som syftar till att t.ex. kurdiska, arabiska och spanska skall bli majoritetsspråk – i bemärkelsen alternativ till svenskan – inom rikets gränser. Därför bli flerspråkighet snarast ett individuellt verktyg i olika sociala sammanhang. Skillnaden mellan t.ex. etniska svenskar som lär sig engelska, franska och tyska är att de senare enkom har snäv användningsräckvidd inom landets gränser. Huruvida det är fördelaktigt att ha en mindre mängd människor som talar och skriver t.ex. arabiska kan diskuteras, men det rör sig tvivelsutan om ett slags kompetens som har potential att sträcka sig utöver individuella fördelar.

    Det torde vara viktigt att kontextualisera flerspråkighet sett som ett potentiellt hinder för nationell eller annat slags större social sammanhållning. (Pat Buchanan är en av de konservativa som har kritiserat framför allt den stora utbredningen av spanska inom USA:s, särskilt Kaliforniens, gränser, men givetvis finns det många fler som har gjort liknande insikter.) I Europa och flera postkoloniala stater finns exempel på så kallad konsociationell demokrati, och åtminstone Holland, Belgien och Schweiz visar att detta fungerar – såvida de olika språkbärande grupperna är i hög grad genetiskt och kulturellt likartade, och att de får lov att ha en god balans mellan decentraliserat och centraliserat styre, och att växelverkan som sker mellan regionala och nationella nivåer är rimliga. Schweiz kantoner och mer eller mindre språkligt avgränsade regioner är ett konkret exempel därvidlag. I detta sammanhang finns också goda skäl, inte minst instrumentellt, för att bli flerspråkig. En person som bor i den schweizertysktalande delen av landet har flera anledningar att lära sig franska – jobbrelaterat, socialt och så vidare. I Sverige är situationen, som har antytts ovan, av flera skäl annorlunda.

    Kan även passa på att tipsa om den här boken:
    http://books.google.se/books?id=4lcfG5nX1m4C&printsec=frontcover&dq=multilingualism&source=bl&ots=_12VAlC6fB&sig=cez2x8nDYeKhw4bhKNZUSA–hi4&hl=sv&sa=X&ei=OLorUJXOJZL14QSW-4HYAw&ved=0CDkQ6AEwAQ#v=onepage&q=multilingualism&f=false

  7. 7 Den Väldige August 31, 2012 at 11:20 am

    Ett tillägg med anledning av en aktuell nyhet.

    I posten ovan skrev jag “Schmidt resonerar i kapitel sex ganska länge om de lagar och förordningar angående tvåspråkighet som genomförts i Kanada, och menar att resultatet är katastrofalt.” Och sedan: “Men någon riktigt bra förklaring av konsekvenserna tycker jag inte att man får.”

    En artikel i SvD med den fantastiska rubriken “Sedel får kritik för rasism” tyder dock på att Schmidt inte överdrivit i sina farhågor gällande mångkulturalismens destruktiva påverkan.

    Jag citerar:

    “Den första versionen av 100 dollar-sedeln porträtterade en asiatisk kvinna som tittar ner i ett mikroskop. När fokusgrupper fick se den upplevde de den som rasistisk – de tyckte att den förstärkte fördomen om att just asiater skulle vara särskilt bra på vetenskap. När den nya sedeln väl släpptes, visade det sig att Kanadas centralbank hade ersatt den asiatiska kvinnan med en vit kvinna.

    Banken fick då kritik från kinesiska grupper som menade att de böjt sig för rasism och för att inte representera olika minoriteteter tillräckligt på valutan.”

    Det får väl därmed anses tydligt bevisat att mångkulturalismen slagit igenom i Kanada, och att den faktiskt sprider split och förvirring. Precis som förutspåtts.

    Här länk till artikeln:

    http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/kanada-sedel-anklagas-vara-rasistisk_7460240.svd

  8. 8 Swedish Dissident September 2, 2012 at 9:11 am

    Den Väldige: Herre Jehova, det där hade jag missat. Historiskt sett så är européer bäst på (natur)vetenskap så att skildra en vit kvinna torde vara mer rasistiskt än att skildra en östasiatisk. Den här halsstarriga verklighetsförnekande överideologin måste nedmonteras och det illa kvickt. Ett annat exempel är alla amerikanska tv-serier där den absoluta merparten av mördare och andra grova förövare är vita, trots att svarta män är överrepresenterade med 6-7 gånger i brottsstatistiken.

  9. 9 Jan Olof Bengtsson September 3, 2012 at 7:42 am

    Jag skulle säga att detta är en halvviktig bok. Schmidt har vissa begränsningar som författare, i sina egna utgångspunkter och perspektiv. De blir mer uppenbara i hans övriga böcker men märks även här. Styrkan ligger i vad han påvisar av multikulturalismens verkliga, artificiella väsen och bakomliggande motiv.

  10. 10 Den Väldige September 4, 2012 at 11:28 am

    Jan Olof Bengtsson: Jaha, joho. Men om detta är en halvviktig bok, vilka är då de, så att säga, “helviktiga” böckerna i ämnet multikulturalism (och vådan med densamma)? Alltså enligt din mening.

    Själv har jag ju, som visas ovan, haft några kritiska synpunkter, men i stort tyckt boken var viktig och bra. Vad avser du med Schmidts begränsningar som författare, mer konkret?

    Jag tolkar dig också som att hans övriga verk har större brister. Av det skulle då följa av, om man ändå läser Schmidt, så är det lämpligt att nöja sig med just detta verk, eller?

    För övrigt, multikulturalismen är ju endast en del av den postmarxistiska hydran så att säga. Så uppfattar jag det i alla fall. Finns det månne någon litteratur som försöker ta ett helhetsgrepp på detta odjur i alla sina skepnader, (multikulturalism, kristendomshat, radikalfeminism, hat mot “vita”, islamistkramning, censuriver mot “avvikare” osv.). Och då försöker se hela sammanhanget/drivkrafterna?

    Jag syftar då både på de medvetna intriganterna och de nyttiga idioterna, samt alla gråzonsaktörer där emellan.

    • 11 Jan Olof Bengtsson September 6, 2012 at 3:25 pm

      “Halvviktig” betyder naturligtvis inte att jag inte rekommenderar boken. Det är ett relativt begrepp och bör förstås främst i relation till mina egna kriterier, snarare än till andra böcker. Du gjorde helt rätt som läste den. Hittills har jag enbart tagit upp böcker jag rekommenderar i denna References-kategori och på References-sidan. När jag hittar fler inte bara helviktiga utan även halvviktiga böcker om detta ämne kommer jag försöka ta upp dem också, liksom även böcker med det av dig efterlysta helhetsgreppet på postmarxismen (de två titlar av Roger Kimball som redan finns i kategorin och på sidan kan kanske sägas närma sig ett helhetsgrepp av den typ du efterlyser, eller åtminstone en bred behandling av mycket av det du räknar upp, även om han såvitt jag minns inte använder termen postmarxism).

      Mitt syfte nu var bara att nämna att det finns vissa för mig betydelsefulla begränsningar som gör att Schmidts behandling av multikulturalismen skiljer sig från min egen. Jag är, utifrån vad du nu skriver, rädd att du skulle kalla mig “kristendomshatare” och “islamkramare” om jag mer konkret angav vad jag avser med dessa begränsningar. Men ja, bristerna (samma brister) är större, eller, som jag skrev, blir mer uppenbara, i hans övriga böcker, såsom exempelvis The Great Divide: The Failure of Islam and the Triumph of the West, även om också den har viktiga poänger.

  11. 12 Den Väldige September 12, 2012 at 11:49 am

    Tack för utförligt svar!

    Först och främst: Jag ser det som uteslutet att det är någon risk att jag eller någon annan tänker på dig som kristendomshatare. Kanske du till och med skämtar när du säger detta?

    Med kristendomshatare menar jag exempelvis konstnärer (“konstnärer”) som Andres Serrano med Piss Christ eller Elisabeth Ohlson Wallin med Ecce Homo. Eller “biskopar” och “präster” som i stället för att syssla med att försöka förvalta och bibringa det kristna budskapet har förvandlat kyrkan till något ängsligt som i sina informationsbroschyrer framhåller mopedverkstaden i stället för t.ex. samtal eller föredrag om bibeltexter.

    Samt de postmarxister i övrigt, som helt enkelt ser att den kristna kyrkan är en del av vårt kulturarv, och därför försöker ramponera den.

    Jag är för övrigt högst intresserad av en eventuell förklaring av vilka utgångspunkter du har, och vilka begränsingar som Schmidt har utifrån dessa utgångspunkter ur din synvinkel!

    Antingen om du presenterar dessa här, eller på något annat sätt du föredrar.

    Om kristendomen i sådan fall får en släng av sleven så tål jag det. Det kan jag försäkra.

    • 13 Jan Olof Bengtsson October 4, 2012 at 10:57 am

      Bra. Jag menar bara att han är för begränsad i eller till sitt kristna perspektiv i sin bedömning av andra religioner. Perspektivet förefaller mig “exklusivistiskt” i dagens religionsfilosofiska mening, d.v.s. motsatt både “inklusivismen” och “pluralismen”. Dock är även de senare otillräckliga sådana deras försvarare hittills formulerat dem. Min egen ståndpunkt i denna fråga – och därmed den utgångspunkt du frågar om – kallar jag, i motsättning till samtliga dessa tre, “kvalificerad pluralism”, och jag formulerar och beskriver den främst i termer av aspekter av den “moderna” idealismen under 1800-talet, och av den “traditionalistiska” skolans förståelse (“l’unité transcendante des religions”, med Schuons formulering; jfr också mina kommentarer om Guénons uppfattning av Vedanta i detta sammanhang, i kategorierna Spirituality och References (länk på References-sidan)). Jag höll ett mycket långt föredrag med titeln ‘Qualified Pluralism: Preliminary Considerations’ vid en konferens i Nottingham vid början av 00-talet som jag borde försöka bearbeta till och publicera som artikel, eftersom jag ofta märkt att jag skulle behöva hänvisa till en sådan. Men i mer fragmentarisk såväl som mer allmänt sammanfattande form har jag formulerat denna position på många andra ställen, även här i bloggen.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




Categories

Archives

Recent Comments

larslindblog on Scandza Forum
axelwkarlsson on Donaustraße, Ingolstadt
Sverige Först on Enhetslinjens förlust
Jan Olof Bengtsson on The Significance of Franklin…
AS on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Jan Olof Bengtsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
Jan Olof Bengtsson on 10 år
RB on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
axelwkarlsson on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
sui generis on 10 år
Victor on 10 år
All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi