August 31
Recent Comments
 | Jan Olof Bengtsson on Kineser |
 | Mikael Steisner on Kineser |
 | Anon on Populistnationalismen och själ… |
 | mässing diskho on “Interjuv” |
 | John Anngeister on 15th ICP: Photo |
| Jan Olof Bengtsson on Alternativa bokmässan |
 | Anonym on Oikos och McCain |
 | Viktor Johansson on Alternativa bokmässan |
| Jan Olof Bengtsson on Valfusk i USA? |
 | Anonym on Valfusk i USA? |
 | BPB on Twitter on Bowne’s Idealistic Perso… |
 | Anna Lindén on Matter |
| Jan Olof Bengtsson on What Is Humanism? |
 | Per Johansson on Utan like |
| Jan Olof Bengtsson on Immanens och transcendens |
Jag har visserligen aldrig sett ett helt tal av en amerikansk presidentkandidat förut, så jag har inget att jämföra med, men enkelt uttryckt tyckte jag att Trump skötte det mesta bra. Han är förstås ingen ultimat talare, men han är inte dålig heller. Lite floskler fram och tillbaka i början var kanske lite tröttande, men så kanske det går till i ett amerikanskt valtal? (Och lite jobbigt är det faktiskt att Trump huvudsakligen ropar ut sitt budskap, det är en verklig lättnad när han några enstaka gånger sänker tonen.)
Huvudbudskapet, de tio punkterna, kan ju dock knappast missförstås, och är väl klara och relevanta nog, och känns också tillräckligt genomtänkta och heltäckande.
Inläggen om att mota arbetslöshet och liknande kändes kanske lite löst påklistrade, men det var ju heller inte det talet gällde i huvudsak. Intressant att se det hela över huvud taget, hur som helst, och det är rätt lätt att känna att Trump har rätt i det han påstår: Nu är det sista chansen för USA, och det gäller att välja rätt.
Om Trump verkligen skulle vinna antar jag att han kommer att få det största helvete en amerikansk president någonsin haft med kongressen och media, men han lär väl vara ganska beredd på det i sådana fall…
Det jag egentligen framför allt undrar är om Trump kommer att klara att hitta rätt medarbetare och få rätt folk att ställa upp. Allt hänger väl på det egentligen, eller?