Populistnationalismen och självständigheten

Populistnationalismen i sig räckte tidigare för att ge SD en begynnelse till ett helhetligt, självständigt program. Även om den i sig var otillräcklig och i mycket felaktig som ideologi, möjliggjorde den en riktig kurs mot frihet från de allra mest destruktiva krafterna.

Några nationalister i partiet hade ett vidare perspektiv och förstod betydelsen av en sammanhängande politisk och ideologisk åskådning. Även deras vision var otillräcklig, men den var jämförelsevis genomtänkt och konsekvent, och kunde lätt ha justerats och byggts vidare på.

Partiet som helhet saknade dock verklig förståelse och verkligt engagemang för det som låg utanför den enkla symptomreaktiva agendan. Därför började det anpassa sig till och kompromissa med just de allra mest destruktiva krafterna.

Därmed gick det lovande i begynnelsen förlorat. Partiet blev självmotsägande: den nya delen av politiken omöjliggör idag den gamla. Genom att välja det fusionskonservativa atlantblocket i stället för en självständig europeisk linje leder de Sverige mot avgrunden, åtminstone på lång sikt.

Är det möjligt att vända denna utveckling?

1 Response to “Populistnationalismen och självständigheten”


  1. 1 Anon April 3, 2021 at 11:52 am

    Om det blir regeringsskifte år 2022 kommer partiet att prövas på ett annat sätt. Jag tror då att, om de i för hög grad kompromissar med den liberalkonservatism som är Moderaternas signum, så kommer det att göra partiet mindre populärt.

    Det kan då bli frågan om att mer grundligt ompröva den politisks linje de nu stakat in på. Den enda konservatism som jag tror har förmåga att bära över tid är en konservatism som förhåller sig med skeptisk distans till både den stora staten som det organiserade näringslivets nyliberala ideologi.

    Frågan är dock om Sverigedemokraterna bättre än Moderaterna kommer att förmå att utforma en politisk konservatism som kan utkämpa det tvåfrontskriget. Moderaternas konservatism är i grunden en nyliberalism som i några delar fått tyglas då resultaten av politiken förskräckt. Ulf Kristersson är dock i grund och botten en typisk högerliberal. Han är en fantasilös politiker som i hela sitt liv politiskt orienterat sig i syfte att tjäna näringslivets snäva intressen.

    Nu är då frågan om Sverigedemokraterna ska utvecklas i samma riktning som M till ett näringslivstillvänt och liberalkonservativt parti. Väljer de den riktningen är partiet också snart lika ointressant som L, C och M. Pengarna och den friktionsfria tillvaron som simpla apologeter för näringslivets intressen lockar väl Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och andra i ledande ställning inom SD. Men vägen framåt är ju en konservatism som vill något mer, något högre, än att tjäna krassa materiella intressen.

    Vad som talar för att partiet inte utvecklas i samma riktning som övriga borgerliga partier är väl kanske partiets historia. Den nationalism som var bärande pelare i partiets ideologi syftade ju ändå till en mer helhetlig syn på samhällsorganismen. Det finns ett inslag av osjälvisk offervilja i att framhärda, trots hårt motstånd, och hävda en svensk linje och framhålla som det viktiga vad som är bra för nationen Sverige.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




Categories

Archives

All original writing and photography © Jan Olof Bengtsson

"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi