Archive for the 'Economics' Category

Godfrey Bloom on the Banking System

2013

Meltdown

The Secret History of the Global Financial Collapse    1-4

2  3  4

“RB” om ekonomin

Signaturen “RB” är en av mina många ypperliga kommentatorer. Anledningen till att jag inte diskuterat så mycket med honom i kommentarfälten är inte bara att jag inte vet vem han är (jag kräver ju inte att alla anonyma framträder under egna namn även om jag hoppas att de så snart som möjligt gör det, men jag vill, för att jag ska kunna prioritera dem, att de åtminstone privat meddelar mig vilka de är; se om detta Comments-sidan), utan väl i lika hög grad att det sällan finns mycket att tillägga, att för det mesta inga som helst invändningar kan göras mot RBs synpunkter och analyser.

Dock kan jag ju ändå göra med honom som med andra, vars kommentarer jag tycker förtjänar diskussion i separata inlägg: jag kan lyfta fram dem i sådana även utan att diskutera dem! Nedan följer nu således RBs senaste kommentar, till mitt inlägg Den historiska skolan i nationalekonomin. Han förefaller luta åt den ståndpunkt jag försvarade i mitt svar på Den Väldiges fråga om samma inlägg, rörande guldmyntfoten.

RB nämner att jag har tagit upp Bill Still här i bloggen, och det stämmer såtillvida som The Money Masters var det första jag postade i Economics-kategorin, men därefter tror jag inte jag har återkommit till honom tyvärr; det borde jag ha gjort. Paul Craig Roberts’ The Failure of Laissez Faire Capitalism diskuteras också, en bok som står på min hylla men som jag ännu inte hunnit läsa. Jag ger därför ordet till RB:

Instämmer med Väldiges kommentar: Ett mycket viktigt område som tas upp här, och att det mesta av den behövliga debatten verkar ha uteblivit i det offentliga rummet. Varför? Antagligen har vi här att göra med frågor av typen “som alla vet är invandringen en lönsam ide”, d.v.s. man har bestämt sig för något som “alla vet”, och när etablissemanget hävdar sådant så brukar det vara ett bra tecken på att svaret snarare ligger någon annanstans, och att det är läge att försöka finna ut vad detta är. Vissa “insikter” passar bättre ihop med en framgångsrik karriär än andra.

Jag kan i alla fall påstå att jag ägnat lite tid senaste året åt att sätta mig in i nationalekonomin och vad det egentligen är som ligger bakom problemen. Den finns säkerligen många frågor som är av stor vikt, men två uppenbara som jag observerat är följande:

1. Frågan om frihandel eller protektionism, och alla varianter däremellan. JOB tar ju upp denna fråga i inlägget. Jag läste nyligen Paul Craig Roberts’ bok The Failure of Laissez Faire Capitalism, som är en utmärkt översikt av vilka områden som försummats i de etablerade “sanningarna” på ekonomins område, inklusive frågan om frihandel. Roberts driver tesen att Ricardos frihandelsteori var fel från början. Den är korrekt i vissa specialfall, annars inte. Utifrån detta hävdar han att det uppenbarligen är så att frihandel inte har gynnat USA, eller ens USAs industri, när det gäller handeln mellan USA och Kina. Det är svårt att, i alla fall för mig, säga emot Roberts här, och har han rätt i detta sammanhang så blir ju frågan relevant även när det gäller andra länders handelrelationer. Eller åtminstone handel mellan olika handelszoner eller världsdelar.

2. Bankernas makt över penningmängden. Många har naturligtvis skrivit om detta, men jag har hittills mest studerat Bill Still, vilken även han har omnämnts här på JOBs blogg. Hans första film, The Money Masters, är en grundsten i sammanhanget och kan verkligen rekommenderas. Den finns utlagd på YouTube. Bill Still är emot guldmyntfoten (se Väldiges fråga) och vill istället ha ett system där “fractional reserve banking” avskaffas och staten ger ut egna pengar, utan att först låna upp dem från andra aktörer. Dessa pengar fördelas sedan precis som nu enligt statsbudgetens prioteringar. Han ger dock guldbaggarna, som han kallar dem (ex. Ron Paul), rätt i det att de har identifierat problemet korrekt, penningmängdens kontroll alltså, men att de krånglar till saken i onödan med att knyta det till guldet, samt att det i sådant fall enklare kan manipuleras.

Vi behöver borra vidare här! Och försöka komma fram till något vi kan vara ense om. Jag vet inte om vare sig Roberts eller Still har rätt men de har i alla fall gjort ärliga försök till att ställa fram nya synsätt.

Frågan om guldmyntfoten

Nätdebattören “Den Väldige”, som tidigare gav sig in i diskussioner främst i den nu nedlagda Axess-bloggen under Johan Lundbergs tid som redaktör, tar i en kommentar till mitt inlägg om den historiska skolan i nationalekonomin upp frågan om guldmyntfoten och dess avskaffande:

“En diskussion av yttersta vikt. Så vitt jag förstår är det på svensk mark bara Andreas Cervenka, och nu, Jan Olof Bengtsson som offentligt har några invändningar mot vad som pågår i den nationella ekonomin/världsekonomin.

Jag vill egentligen bara tillägga en aspekt: Guldmyntfoten. Mitt intryck är att en nyckelfaktor som i hög grad möjliggjort det katastrofscenario vi nu är inne i var borttagandet av guldmyntfoten. Det var då världsekonomin lämnade verkligheten och försvann in i drömmens rike.

Rätt eller fel?”

Mitt svar är att det är rätt att den s.k. “världsekonomin” i högre grad än tidigare försvann in i drömmens rike med guldmyntfotens bottagande, men att man med “fractional reserve”-systemet naturligtvis redan gjort det, och att den verklighet guldmyntfoten representerade s.a.s. endast var guldets, inte den reella ekonomins.

Det finns försvarare av guldstandarden som framför viktig kritik inte minst av just detta system, och det rådande internationella banksystemet i övrigt. Här återfinns exempelvis den österrikiska skolan, en av den historiska skolans huvudmotståndare. Det är inte kontroversiellt utan tvärtom av största betydelse att kunna urskilja och acceptera delsanningar på olika håll, även i teoretiska system som man som helhet tar avstånd från.

P.g.a. den viktiga analysen av banksystemet, och även de många andra riktiga ställningstaganden som företrädare för denna skola idag, i egenskap av paleolibertarianer, gör i olika politiska frågor, är jag ibland överens med dem, och jag avstår därför från att hela tiden skjuta in mig på deras ohållbara åskådningsmässiga utgångspunkter ifråga om marknaden, friheten, människans natur och handlande o.s.v. Eller exempelvis på dess idag mest kände representant, von Mises, och hans problematiska politiska associationer och allmänkulturella sensibilitet, som påverkade hans ekonomiska bedömningar och värderingar.

Men med inlägget om den historiska skolan ville jag skjuta in mig just på de nämnda svagheterna. De delas även av andra av den klassiska nationalekonomin influerade skolor, som skiljer sig både från den historiska och den österrikiska. Och till svagheterna kan, menar jag, läggas även försvaret för guldmyntfoten som en tillräcklig garant för att vi inte lämnar verkligheten, ja som i sig i viss mån och på visst sätt representerande den ekonomiska verkligheten.

Det är, menar jag, ännu en illusion, om än inte lika stor som den som skapandet av pengar genom nya obetalbara lån med ständigt stigande räntor innebär. Guldet är guldet, och det har ingenting att göra med allt det som utgör ekonomin i övrigt. Även strikt tillämpad i form av reservkrav blir guldstandarden oflexibel och begränsande för den ekonomiska utvecklingen.

Guldmyntfotens princip härstammar naturligtvis från den tid då pengarnas värde ännu var relaterat till de faktiska myntens reella metallvärde. Men pengar är inte någon ändlig naturresurs utan en symbolisk storhet som måste tillhandahållas av staten och regeringen i förhållande till den reella ekonomin i dess helhet och för dess produktiva syften – mer när expansiva möjligheter och därmed reellt välgrundade behov föreligger, mindre när expansionen uteblir och penningmängden inte längre motsvaras av reella värden. På detta sätt kan också penningvärdet stabiliseras.

Det är m.a.o. inte det faktum att “papperspengar” eller digitala pengar används (det gjorde de alltså naturligtvis även på guldmyntfotens tid) som “möjliggjort det katastrofscenario vi nu är inne i”, utan det faktum att det är centralbankerna och det övriga internationella banksystemet som de är kopplade till som skapar dem, och att de gör det på det här antydda sättet.

Den historiska skolan i nationalekonomin

Till socialkonservatismens akademiska ursprung hör inte minst den tyska historiska skolan inom nationalekonomin. Flera olika riktningar och betydande företrädare ryms inom den, men där kan generellt sägas finnas centrala och grundläggande insikter rörande ohållbarheten hos de idag sedan länge dominerande riktningarna inom nationalekonomin, såväl som det nödvändiga alternativet.

Inte minst viktigt är dess betoning av kontextspecifika analyser och avvisande av teoretiskt tvivelaktiga abstraktioner, apriorismer och matematiska modeller. Dess historicism och förståelsen av det större sociala och kulturella sammanhanget och dess betydelse är aspekter av vad jag kallar den idealistisk-historicistiska traditionen i vidare mening.

Naturligtvis måste dess ansatser, i linje med dess egna principer, förnyas, vidareutvecklas och tillämpas på dagens historiskt framvuxna situation. Och denna situation är, föreslår jag, sådan att man måste gå längre i ifrågasättandet av de dominerande nationalekonomiska riktningarna och deras grundantaganden än vad den historiska skolan hade anledning att göra under 1800-talet och det tidiga 1900-talet.

Det är uppenbart både att deras företrädare internationellt sett huvudsakligen är verksamma vid institutioner – inklusive de akademiska – finansierade av ekonomiska och ideologiska intressen som från dem önskar specifika ståndpunkter och argument, och att samtidigt knappast någon som helst verklig vetenskaplig konsensus råder.

Den klassiska nationalekonomins föreställning, exempelvis, att det överhuvudtaget skulle kunna finnas en ”marknad”, en isolerad sfär av ekonomiskt handlande, i sådan utsträckning fri från andra samhälleliga, politiska och kulturella faktorer som påverkar ekonomin att det skulle vara möjligt att identifiera med naturvetenskapens analoga eller rentav identiska “lagar” för dess specifika funktionssätt, framstår som alltifrån början absurd.

Inte minst när sedan länge nationalekonomin med nödvändighet måste i realiteten till avgörande del handla om det monstruösa, gradvis framvuxna och konsoliderade internationella banksystemet och dess rent illusoriska penningproduktion, eller snarare – då den av antydda skäl är obenägen att belysa dess verkliga natur – om dess verkningar och resultat, blir dess anspråk på vetenskaplighet i slutsatserna om ekonomin som sådan ofta svåra att ta på allvar.

”Marknaden” är, liksom det närliggande begreppet ”frihandel”, en ren abstraktion som, i lika hög grad som andra ideologiska begrepp, med tiden visat sig vara i högsta grad skadligt inte bara för de västerländska nationernas ekonomier och deras hela jordbruks-, hantverks- och industriproduktion, utan i lika hög grad – och därmed sammanhängande – för deras sociala struktur och kulturella och moraliska värden. Att fokusera på “marknadsekonomins” abstraktion, en ren idealtyp, en reduktiv teoretisk modell, innebär att det större sammanhanget åsidosätts, och att politiskt prioritera den innebär att det förstörs.

Få tycks idag på allvar tänka igenom vad de menar när de använder dessa termer. Den “fria marknaden” är sedan länge en ideologisk dogm för stora grupper, och i synnerhet ”frihandel” har blivit ett obligatoriskt standardslagord som kommit att få uteslutande enkla, goda konnotationer av typen tillväxt, välstånd, framsteg. Detta är faktiskt ofta långt ifrån inte bara den samtida utan också den historiska verkligheten. Den traditionella, välgrundade konservativa oppositionen har glömts bort.

Till dessa föreställningar knyter sig den absurda, simplistisk-reduktionistiska idén om homo oeconomicus och en rad andra från den tidigmoderna perioden, upplysningen och delvis romantiken härstammande idéer som i märklig utsträckning fortlever genom nationalekonomins alla senare modifikationer. Det groteska och för all angloamerikansk liberalism grundläggande, om än kontinuerligt modifierade arvet från Hobbes kom med tiden att kombineras inte bara med upplysningsrationalistiska ytligheter utan även med element i romantikens godhetssentimentalism.

Ur dessa sammantagna eller i olika urval kombinerade vanföreställningar utvecklades gradvis liberalismens utpräglat ideologiska läror i deras många varianter, där till en början utilitarismen omväxlade med en kvardröjande men problematiskt omtolkad naturrätt, och senare ingick föreningar med i samma ideologiska mening mer eller mindre socialistiska idéer.

Mot allt detta står socialkonservatismen, vars ekonomiska tänkande fast etablerar sig på den konkreta historiska verklighetens mark och därmed, fri från abstraktion och ideologi, förmår kvarhålla och vetenskapligt beakta väsentliga element även av traditionella uppfattningar av människan och samhället. Redan från början ägde den historiska skolan inom nationalekonomin också en distinkt socialpolitisk dimension som svarade mot tidens krav. Här finns för dagens förnyade socialkonservatism ett arv av insikter att återerövra och ansatser att fullfölja.

Die historische Schule der Nationalökonomie

The Historical School of Economics

Verein für Sozialpolitik

James Goldsmith Interview

1994   1-6

2  3  4  5  6

Ross Ashcroft on Four Horsemen

2012

The Face of Global Modernity

Naples:

Changsha:

Rio de Janeiro:

Paris:

El Paso:

Kobe:

Columbus:

Suzhou:

Macau:     

Alexandria:

Louisville:

Birmingham:

Luanda:

Singapore:

Frankfurt:

Wuxi:

Brasilia:

Adelaide:

Astana:

Xiangyang:

Ankara:

Montreal:

Taichung:

Québec:

Himeji:

Surabaya:

Tampa:  

Sydney:

San Antonio:

Izmir:

Changchun:

Dalian:

Beirut:

Guayaquil:

Nanning:

Cincinnati:

Fuzhou:

Salvador:

Manaus:

Vilnius:

Shantou:

Mumbai:

Kansas City:

Guiyang:

Nairobi:

Chengdu:

Oklahoma City:

Belo Horizonte:

Almaty:

Melbourne:

Buenos Aires:

Vancouver:

Philadelphia:

Kyoto:

Hefei:

Seoul:

Lima:

Baghdad:

Liverpool:

Ningbo:

Detroit:

Madrid:

Maputo:

Fort Lauderdale:

Hong Kong:

Quito:

Fukuoka:

Baku:

San Francisco:

Quingdao:

Berlin:

Caracas:

Milwaukee:

Nagoya:

Amman:

Kawasaki:

Atlanta:

Dallas:

Curtiba:

Moscow:

Calgary:

Taiyuan:

Pretoria:

Johannesburg:

Saitama:

Boston:

Kaohsiung:

Takamatsu:

London:

Tel Aviv:

Austin:

Xiamen:

Liuzhou:

Phoenix:

Fukuyama:

Xining:

Shenzhen:

Kuala Lumpur:

Manchester:

Urumqi:

Denver:

Gifu:

Cairo:

Bogotá:

Cleveland:

Warsaw:

Bangalore:

New Orleans:

Porto Alegre:

Beijing:

Milan:

Hartford:

Shijiazhuang:

Indianapolis:

Tallinn:

Luoyang:

Knoxville:

Sendai:

Ottawa:

Hangzhou:

Wellington:

Yokohama:

Baltimore:

Tainan:

Miami:

Istanbul:

San Salvador:

Yichang:

Jakarta:

Buffalo:

Barcelona:

Jilin:

Charlotte:

Recife:

Brussels:

Seattle:

Lanzhou:

Cape Town:

Xuzhou:

Nashville:

Doha:

Los Angeles:

Guangzhou:

Chicago:

Tucson:

Wuhan:

Shizouka:

Düsseldorf:

Manila:

San Diego:

New Taipei:

Ho Chi Minh City:

Minneapolis:

New York:

Anshan:

Osaka:

Portland:

Xi’an:

Houston:

Prague:

Medellín:

Jacksonville:

Pyongyang:

Pyongyang

Sao Paolo:

Memphis:

Tokyo:

Pittsburgh:

Zhengzhou:

Poznan:

Santiago:

Toronto:

Mexico City:

Tehran:

St Louis:

Tianjin:

Asunción:

Shanghai:

Belém:

Chiba:

Chongqing:

Winnipeg:

Bangkok:

Rotterdam:

Vienna:

Maracaibo:

Nanjing:

Yekaterinburg:

Changzhou:

Dubai:

Adana:

Saint Paul:

Fortaleza:

Photos:

Naples: Mischa004 Changsha: Prosen Mandarin Rio de Janeiro: CatComm Paris: Taxiarchos228 El Paso: Smguy101 Kobe: 663highland Columbus: Derek Jensen Suzhou: Jakub Hałun Macau: AlexHe34 Alexandria: cheesy42 Louisville: Angry Aspie Birmingham: JimmyGuano Luanda: Paulo César Santos Singapore: Chensiyuan Frankfurt: Thomas Wolf, www.foto-tw.de Wuxi: Sunyan Brasilia: Uri Rosenheck Adelaide: Alphax Astana: peretzp Xiangyang: Zihanzor Ankara: Charismaniac Montreal: S. Lacasse Taichung: Howard61313 Québec: Eberhard von Nellenburg Himeji: Bernard Gagnon Surabaya: David-80 Tampa: FightingRaven531 Sydney: Montague Smith San Antonio: Holderca1 Izmir: Yılmaz Uğurlu Changchun: Broboman Dalian: Hequalstohenry Beirut: A.K.Khalifeh Guayaquil: Charles Pence Nanning: Saigon punkid Cincinnati: Public domain Fuzhou: Lennlin Salvador: Hentzer Manaus: CIAT Vilnius: Andrejavus Shantou: Public domain Mumbai: Jeet221990 Kansas City: Leprecub Guiyang: Luo Qiwen Nairobi: Bobokine Chengdu: Cdwaer Oklahoma City: Daniel Mayer Belo Horizonte: Homemdelata Almaty: FixerKZ Melbourne: Donaldytong Buenos Aires: Luis Argerich Vancouver: 1ravenscowboysnflfan Philadelphia: Axcordion Kyoto: Bernard Gagnon Hefei: Lennlin Seoul: Patriotmissile Lima: David Baggins Baghdad: Zzztriple2000 Liverpool: Rept0n1x Ningbo: Public domain Detroit: Shakil Mustafa Madrid: Miguel303xm Maputo: Hansueli Krapf Fort Lauderdale: Cary Michael Bass Hong Kong: chensiyuan Quito: Patricio Mena Vásconez Fukuoka: mmry0241 Baku: teuchterlad San Francisco: Paul.h Quingdao: M. Weitzel Berlin: Achim Raschka Caracas: PAULINO MORAN Milwaukee: bfkenney Nagoya: Gnsin Amman: Joeyzaza Kawasaki: ペン太 Atlanta: Taylor Davis Dallas: nthomas76207 Curtiba: henribergius Moscow: NVO Calgary: Wikimedia Taiyuan: Biwuchen Pretoria: Petrus Johannesburg: Zakysant Saitama: Syohei Arai Boston: Y.Sawa Kaohsiung: Matt’s Life Takamatsu: Romas London: Mewiki Tel Aviv: Deanb Austin: Daveydickler Xiamen: Vmenkov Liuzhou: YubYub41 Phoenix: Melikamp Fukuyama: Lanbea Xining: ASDFGJH Shenzhen: Hawyih Kuala Lumpur: Alex Tan Manchester: Pete Birkinshaw Urumqi: Alexander Flühmann Denver: Hogs555 Gifu: Alpsdake Cairo: Raduasandei Bogotá: Mrtony77 Cleveland: Avogadro Warsaw: DocentX Bangalore: Amol.Gaitonde New Orleans: Justin Watt Porto Alegre: Eurivan Barbosa Beijing: CobbleCC Milan: Yserafi Hartford: K1wy Shijiazhuang: Khalidshou Indianapolis: Jasssmit Tallinn: Terker Luoyang: Potatohai Knoxville: Nathan C. Fortner Sendai: Enirac Sum Ottawa: Ebuz610 Hangzhou:  杭州市下城区人民政府 Wellington: Deanpemberton Yokohama: Gleam Baltimore: Jawed Karim Tainan: 阿ken Miami: Marc Averette Istanbul: Kerem Barut San Salvador: Sammiethedeadrat Yichang: YangtzeCruise Jakarta: Gunawan Kartapranata Buffalo: Daniel Mayer Barcelona: Wjh31 Jilin: 阳之下光 Charlotte: Riction Recife: Lais Castro Brussels: James Cridland Seattle: Rattlhed Lanzhou: Thomas Kraus Cape Town: Andrew Massyn Xuzhou: 钦元天尊 Nashville: Bill Penn Doha: Abdulrahman Los Angeles: Thomas Pintaric Guangzhou: Zxcvbnm2009 Chicago: mindfrieze Tucson: Public domain Wuhan: AndrewHome Shizouka: Halowand Düsseldorf: Public domain Manila: Mike Gonzalez San Diego: iodine-127 New Taipei: Undefined Ho Chi Minh City: Ngô Trung Minneapolis: steve lyon New York: AngMoKio Anshan: Lovewiki2011 Osaka: Kaiza96 Portland: Amateria1121 Xi’an chensiyuan Houston: Hequals2henry Prague: Astalavista Medellín: jduquetr Jacksonville: Jonathan Zander Pyongyang: John Pavelka Sao Paolo: Alexandre Giesbrecht Memphis: Hellohowareyoudoing Tokyo: Morio Pittsburgh: Filipe Fortes Zhengzhou: Lennlin Poznan: Przemov300 Santiago: victor san martin Toronto: Andreas Meck  Mexico City: Carlosr chill Tehran: Amir1140 St Louis: Buphoff Tianjin: Nangua Asunción: FF MM Shanghai: J. Patrick Fisher Belém: Cayambe Chiba: Okajun Chongqing: Oliver Ren Winnipeg: Jdiemer Bangkok: Terence Ong Rotterdam: Massimo Catarinella Vienna: Ninanuri Maracaibo: Josevaldia? Nanjing: Ozonefrance Yekaterinburg: Владислав Фальшивомонетчик Changzhou: Jakub Hałun Dubai: Nepenthes Adana: Anatolianpride Saint Paul: AlexiusHoratius Fortaleza: Tom Junior

John Gray on the Crisis of Global Capitalism

2009

Max Keiser on the Dead Banks’ Kleptocracy

22 June

Michel Chossudovsky on the Banker Bailouts etc.

2009

Erik Almqvist om regeringens vårbudget

16/4

Gustav Kasselstrand om den ekonomiska politiken

2010

Paul Craig Roberts on America’s Decline

2010

Thanks to Beska Droppar for posting this.

Elizabeth Warren on the Coming Collapse of the Middle Class

From 2007, before the latest “crisis”.

The European Stability Mechanism

Thanks to Nordbo (Gudomlig Komedi) for posting this.

Reform Needed

This in several respects significant interview from last month has over 2 100 000 views on YouTube.

The international financial and banking system needs to be reformed, to put it mildly. For more on why this is so, see my Economics category, and Economics on the Links page.

Sverigedemokraternas skuggbudget

Presskonferenserna om SDs skuggbudget ägde rum för flera veckor sedan men jag bör kanske lägga ut dem här ändå. Den i videon nedan behandlar det område på vilket partiets politik varit mest känd – det stora antalet frågor på området som följer av detta är, förklarar Erik Almqvist, orsaken till denna separata presentation. (Se om området i allmänhet mitt inlägg ‘Vad invandringsfrågan handlar om‘, från förra hösten.) Resten av budgeten presenteras här. En absurt orörlig och ensam kamera gör tyvärr att bildpresentationen av statistik och beräkningar inte syns.

Föredrag av Claes G. Ryn

Trevlig kväll på Heimdal igår med bl.a. föredrag av Claes Ryn på temat ‘Eliternas förfall: Från moral och kultur till oligarki och manipulation’. Bilden dock från ett tidigare seminarium där Ryn introduceras av den utmärkte och mycket saknade Per Ericson. De som inte känner till dessa rekommenderas att gå till länksidan. Se där också National Humanities Institute, Humanitas och Academy of Philosophy and Letters.

Charles Ferguson’s Inside Job

1-8

Official website

Wikipedia

Thatcher: “No! No! No!”

1990

There is much I disagree with in Thatcher’s policies. She was much too much of a doctrinaire libertarian; her pro-Americanism and democratism were undiscerning and taken too far; she made false promises about restrictions on immigration; she uncritically promoted the exaggerated Churchill myth; some of her privatizations seem to have been disastrous; her view of the status of the humanities in British universities was problematic, and she closed grammar schools. She also closed the Victorian police stations. But despite these seemingly uncongenial weaknesses, she was an authentic English character of a kind that is increasingly rare. And, as has become much clearer since then, on the issue discussed here she is clearly right (not because all forms of European union are wrong, but primarily because the current EU is simply anti-European). She bravely takes the stand that led to her downfall.

Paul Craig Roberts on the Destruction of America

1-3

On Ron Paul’s Federal Reserve Transparency Act

Bernanke’s Deceptions

Rep. Alan Grayson vs the Federal Reserve, 2

2009


Categories

Musae

Recent Comments

Kristo Ivanov on Ryszard Legutko: The Demon in…
Jan Olof Bengtsson on Hegel och panteismen
Engelbrekt on Alice Teodorescu
Jan Olof Bengtsson on The Mythology Discussion
Krishna Kshetra Swam… on The Mythology Discussion
Tyrgils Saxlund on Hegel och van der Heeg
Jan Olof Bengtsson on Dylan och akademien
Jan Olof Bengtsson on Om förintelseförnekelse
Jan Olof Bengtsson on Om förintelseförnekelse
Non serviam! on Om förintelseförnekelse
Jan Olof Bengtsson on Dharma Pravartaka Acharya…
Andreas Bragd on Dharma Pravartaka Acharya…
Johan on Dharma Pravartaka Acharya…
Jan Olof Bengtsson on Dharma Pravartaka Acharya…
mirotanien on Dharma Pravartaka Acharya…

Archives

All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi