Mitt i allt det tragiska krigsallvaret en liten språkobservation. Plötsligt har flera gamla erfarna journalister i de stora ljudmedia – tillsammans, på en gång – obegripligen börjat uttala ordet anrika fel.
När det är ett verb som betyder “göra rikare”, det som de avser, det Iran sägs inte få göra med uran, uttalas det med kort a, på samma sätt som i antaga, anföra, anmärka, angripa, ansluta, anklaga, anledning, ansats, o.s.v.
Men journalisterna uttalar det nu med långt a. Så uttalat är det ett adjektiv som betyder personer eller fenomen (exempelvis gamla hotell eller bokförlag) med rika anor.
Felet är märkligt i beaktande av den sedan långt över ett halvsekel pågående kärnkraftsdebatten i Sverige, av vilken frågan om anrikning av uran alltid varit en viktig del och där ordet tidigare alltid uttalats rätt.
Jan Olof Bengtsson 
Jag har alltid uttalat detta ord med långt a, men det beror kanske på att jag sett det i skrift i uttrycket ”att anrika metaller” snarare än hört det uttalas.