Archive for the 'Arts' Category

John Atkinson Grimshaw: October Gold

Grimshaw

Ferdinando Fuga: Santa Maria Maggiore, facciata

Fuga

John Cale: The Endless Plain of Fortune

From his album Paris 1919 (1973).

Kommer italienarna själva gå lös på Michelangelo?

Efter 911 skrev den kända italienska journalisten och romanförfattarinnan Oriana Fallaci två böcker, La Rabbia e l’Orgoglio och La Forza della Ragione (av henne själv översatta till engelska som The Rage and the Pride och The Force of Reason), två rasande angrepp på massinvandringen till Europa, med starka skildringar av hur muslimer från Afrika och Mellanöstern förstörde Italiens städer och hur hela det europeiska kulturarvet var hotat.

Idag undrar man om det inte är italiernarna själva som frivilligt kommer förstöra Michelangelos Moses, hans David, hans gravmonument och andra symboler för patriarkatet och den vita rasismen. Och, med en extra – och feministisk? – godhetsmotivering, förekomma de jihadistiska invändningarna mot det klassiska motivet med mer eller mindre nakna kvinnokroppar i det europeiska måleriet genom att tvinga sig in i Uffizi- och Borghesegallerierna med knivar, bomber och andra lämpliga instrument.

Att döma av vad som nu sker i USA, som Europa ska tvingas efterlikna, räcker det ju med litet mediaagitation och globalistisk finansiering för att sätta en till övervägande del vit vänstermobb i rörelse i just denna riktning.

Hela det europeiska kulturarvet av måleri, skulptur och arkitektur är oskyddat; redan nu saknas politisk vilja att bevara det.

Om opera

Hittills har jag inte skrivit något om opera här utan främst använt denna genre för att lätta upp vad vissa ser som det ibland “tunga” innehåll som annars genom många av mina texter skulle ensidigt dominera.

Operagenren, operan som form, är i sig eminent lämpad för vad Matthew Arnold kallade “high seriousness”, och det faktum att den sedan länge betraktats som ett huvudsakligt uttryck för den europeiska högkulturen är av största betydelse. Operaföreställningens och operabesökets ritualisering i enlighet med 1800-talets upphöjande av konsten till den position religionen tidigare intog, de typiska byggnaderna vid centrala torg i hela den av europeisk kultur influerade världens städer o.s.v. – allt detta gör ofta operan till en symbol för den europeiska kulturtraditionen. Och utan tvekan har många verk skapats som motsvarar genrens formella potential.

Mina operaposter bör kunna ses som användande dessa dimensioner av operan och dess förståelse i den helhetliga estetik som är en del av mitt anspråkslösa budskap. Samtidigt är operan historiskt, inklusive mycket av opera seria, en huvudsakligen lättsam, ofta folklig genre. Många borde kunna hålla med om att mina arior fyller den av mig avsedda lättsamhetens funktion. Om man beaktar att dagens operarepertoar fortfarande helt domineras av de äldre, klassiska verken, kan man kanske säga att operan – återigen huvudsakligen, många undantag finns givetvis – ofta var sin tids pop, som nu, samtidigt som denna repertoar ju vittnar om en bestående popularitet, ofta kommit att i en helt annan utsträckning än vad som historiskt var fallet betraktas som något annat än pop. Det ovan inledningsvis beskrivna helhetliga operafenomenet alltifrån 1800-talet är resultatet av detta – och under förutsättningen av tillräcklig urskillning finns heller ingenting att invända mot detta.

Inte minst i beaktande av de pågående, otroliga reaktionerna från vår tids smaketablissemang på David Weigels nya bok om progressive rock – den recenseras för närvarande i alla de stora tidningarna och magasinen i anglosfären – är man benägen att konstatera att denna nya genre är mindre pop än operan, generellt sett. I synnerhet som många av de mest kända operorna bygger på libretti av relativ tematisk ytlighet och banalitet, och som – ofta på specifikt nytida sätt – överdramatiseras och alltifrån 1700-talets förstadier till romantiken sentimentaliserats i såväl den musikaliska kompositionen som det sceniska framförandet.

Att säga att opera är en populär genre i den här aktuella, mer fullständiga betydelsen, innebär ingen nedvärdering. Det gjorde det inte för Mozart eller Verdi heller. Även i vår tids pop finns en del – om än långtifrån lika mycket – av hög musikalisk och konstnärlig kvalitet.

Skillnaden är kanske främst att vår tids pop hittills, av skäl jag försökt analysera i andra inlägg, på det hela taget saknar en kvalificerad kritik som kan identifiera och förklara vad i den som äger denna kvalitet och varför. En kritik av den typ som bidragit till att etablera den rådande operakanon.

Genesis: Dancing with the Moonlit Knight

From their album Selling England by the Pound (1973).

Boulevard du Lycée, Oran

Oran

John Singer Sargent: Lady Agnew

Sargent

Rosanna Carteri: Prendi, per me sei libero

1958

Piazza Giovanni Bovio, Napoli

Borsa-002

Nicolai Gedda: Fra poco a me ricovero

1967

Le Quai du Sud et la statue de Lamartine, Mâcon

Macon

René-Antoine Houasse: Minerve et les muses

Houasse

Avenue Louise, Bruxelles

Avenue Louise Bruxelles

Piazza Duomo, Cosenza

Piazza Duomo Cosenza

Simon Vouet: Allégorie de la Charité

Vouet

Rue Grand-Pont, Rouen

Rue Grand-Pont Rouen

Nouela: The Sound of Silence

2014

Claudio Monteverdi

Bernardo Strozzi

Monteverdi

Maria Callas: D’amor sull’ali rosee

1956

Avenue des Champs-Élysées, Paris

Champs Elysées

Brian Eno: Everything Merges with the Night

From his album Another Green World (1975).

Giardini pubblici, Cosenza

Giardini pubblici Cosenza

Charles-Amable Lenoir: La mandoline

lenoir

Wenceslas Square, Prague

vaclavak


Categories

Jan Olof Bengtsson D.Phil. (Oxon.)

Musae

Recent Comments

Viktor on En självständig europeisk…
Jan Olof Bengtsson on Den politiska kulturens k…
How To Properly Unde… on The Face of Global Modern…
Shiv Singha on Behovet av ett Bhaktivedantasä…
Kristo Ivanov on Ryszard Legutko: The Demon in…
Jan Olof Bengtsson on Hegel och panteismen
Engelbrekt on Alice Teodorescu
Jan Olof Bengtsson on The Mythology Discussion
Krishna Kshetra Swam… on The Mythology Discussion
Tyrgils Saxlund on Hegel och van der Heeg
Jan Olof Bengtsson on Dylan och akademien
Jan Olof Bengtsson on Om förintelseförnekelse
Jan Olof Bengtsson on Om förintelseförnekelse
Non serviam! on Om förintelseförnekelse
Jan Olof Bengtsson on Dharma Pravartaka Acharya…

Archives

All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi