Marx vs Platon

Pedagogiskt bra polarisering av renodlade ståndpunkter, genom vilken nödvändigheten av partiella ömsesidiga modifikation snabbt blir påträngande. Den precision med vilken det punkt för punkt måste utredas och förklaras varför och hur de måste ske. Tankens dialektik. Och samhället kan förstås per definition inte bli perfekt.

Ignorera inslaget med artificiella intelligenser även som poängsättande domare…

Werner Beierwaltes

En av de viktigaste europeiska försvararna i vår tid av hela den platonska traditionen i vid mening. Filosofiprofessor i München, bortgången 2019.

Foto: Giuseppe Girgenti

Proklos. Grundzüge seiner Metaphysik (1965)

Plotin. Über Ewigkeit und Zeit (1967)

Platonismus und Idealismus (1972)

Identität und Differenz (1980)

Denken des Einen. Studien zur neuplatonischen Philosophie und ihrer Wirkungsgeschichte (1985)

Selbsterkenntnis und Erfahrung der Einheit (1991)

Eriugena. Grundzüge seines Denkens (1994)

Heideggers Rückgang zu den Griechen (1995)

Der verborgene Gott. Cusanus und Dionysius (1997)

Platonismus im Christentum (1998)

Das wahre Selbst. Studien zu Plotins Begriff des Geistes und des Einen (2001)

Procliana. Spätantikes Denken und seine Spuren (2007)

Fussnoten zu Plato (2011)

Catena Aurea. Plotin Augustinus Eriugena Thomas Cusanus (2017)

Werner Beierwaltes: Platonismus und Idealismus

Atlantkapitalisterna kan inte vinna ett nytt världskrig heller

Mckay. “We look at what the military industrial complex actually is”:

Hur den nyliberala högern och vänstern har förstört väst.

Hur det nu helt enkelt bara är för det hopplösa och tragiska epsteinianska etablissemanget – det ekonomiska, det politiska, det akademiska, det mediala – att lägga ned, avgå, ge plats för ett dagens verklighet motsvarande kompetent ledarskap, i grunden omskola sig.

Hur ingen annan möjlighet längre tycks finnas till framgång för den goda konservativa strävan att rädda västerlandet, strävan att rädda det som är av värde i väst, etablera ett verklighetsförankrat, ickeimperialistiskt väst i överensstämmelse med en kvalificerat universalistisk förståelse av den hela mänskligheten omfattande moraliska ordningen.

Det man en gång trodde kunde uppnås inom det nuvarande systemets ramar, genom endast en kulturell uppstramning, fördjupning och förnyelse.

The Quest of the Overself

Jag har kort förklarat mitt principiella förhållningssätt (som också implicerar förklaringen av hur ett sådant, d.v.s. det självt, är möjligt) till den omfattande, hårda och detaljerade personliga kritik som författare och tänkare av Bruntons slag åtminstone tidigare nästan undantagslöst blev föremål för. Det är möjligt att jag bör återkomma med en utförligare redovisning av det.

Dålig bokbild denna gång, med ljusreflexer.

Paul Brunton: The Quest of the Overself

Alf W. Johansson, 1940-2026

Viktige historikern Alf Johansson har lämnat oss.

Förlusten är dels stor för mig personligen. Jag lärde känna Alf vid slutet av 90-talet och förde viktiga diskussioner med honom över långa luncher. Han tog initiativ till utgivningen av en bok av en av mina inspiratorer, Eric Voegelin, i en av honom redigerad serie på Prisma/Norstedts, en bok som jag översatte och skrev en längre inledning till. Han besökte mig i Oxford tillsammans med sin trevliga fru Ulla. Han arrangerade ett seminarium med mig på Södertörn. Och han kämpade länge och hjältemodigt på Respons‘ redaktion för att de skulle publicera den recension av Sven-Eric Liedmans bok Livstid som de beställt av mig men som högerredaktören Kay Glans fann alltför politiskt kontroversiell.

Men givetvis är förlusten stor främst för den allmänna svenska intellektuella offentligheten. Mitt första starka intryck av Alf fick jag på det Timbro-evenemang där den stora kampanj inleddes genom vilken Tingsten skulle spelas ut mot Dagens Nyheters efter honom följande vänstervridning under Lagercrantz (strax före denna kampanj min bastuinterlokutör på Sturebadet), och i största allmänhet mot den svenska vänstervågen alltifrån 60-talet. 50-talets högeramerikanisering skulle understödja och förstärka nyliberalismen.

Central var här den av lärjungen Per Ahlmark redigerade Tingstenantologin Tyranniet begär förtroende (1992), något senare följd av Ahlmarks egen bok Vänstern och tyranniet (1994). Evenemanget där den första av dessa lanserades, lett av Glans och givetvis med Ahlmark själv som huvudtalare, var ett av de större och tyngre jag var med på vid denna tid och under 80-talet. Bl.a. var en rad av våra mest kända professorer i statskunskap och historia närvarande. Så var även (dock utan att själv tala) Tingstens trevliga dotterdotter Jill Klackenberg, som jag träffade i Uppsala vid början av 80-talet och som 2010 utgav I skuggan av Tingsten: En släktberättelse; hon noterade att Glans inte gav mig ordet när jag begärde det…

Man kan inte glömma hur Alf var den ende som i någon mån, ja avsevärd mån, motsade den bild av Tingsten och hans roll och betydelse som skulle etableras. Han ställde sig upp i den mittgång som skilde två delar av det stora auditoriet (det måste ha varit på IVA eller någon annanstans med större lokaler än Timbros egna) och förklarade hur den liberale jätten inte var så självständig som man ville mena, utan passade in i en av atlanticismens intressen dikterad problematisk ideologisk diskursordning alltifrån slutet av 40-talet.

Alf följde sedan upp denna insats med en mer utförlig framställning av sin egen bild i Herbert Tingsten och det kalla kriget (1995). Nästan allt han skrev rörde liksom denna bok helt centrala, bestående problemområden. Hit hör klassikern Den nazistiska utmaningen (1983), Europas krig: Militärt tänkande, strategi och politik från Napoleontiden till andra världskrigets slut (1989), och Per Albin och kriget: Samlingsregeringen och utrikespolitiken under andra världskriget (1995), det sista ett ämne där han förde en signifikativ, utdragen debatt med andra svenska historieprofessorer. 2001 publicerade han antologin Vad är Sverige? Röster om nationell identitet.

I den nämnda serien på Prisma/Norstedts utgav han efter min Voegelinbok även en samling texter av Irving Babbitt, valda och introducerade av Claes Ryns svenske lärjunge Carl Johan Ljungberg, och rentav, postumt, Tage Lindboms I Frithjof Schuons fotspår, med lång inledning av Ashk Dahlén; han medverkade också i vänboken till Lindbom 1999.

Man borde skriva mycket mer om Alf, men detta får räcka tills vidare. Hans verk och hans arv förblir mer relevanta än de flestas.

Swami Medhananda: Swami Vivekananda’s Vedantic Cosmopolitanism

Oxford University Press, 2022

Amazon.com

Publisher’s Description:

Swami Vivekananda, the nineteenth-century Hindu monk who introduced Vedanta to the West, is undoubtedly one of modern India’s most influential philosophers. Unfortunately, his philosophy has too often been interpreted through reductive hermeneutic lenses. Typically, scholars have viewed him either as a modern-day exponent of Sankara’s Advaita Vedanta or as a “Neo-Vedantin” influenced more by Western ideas than indigenous Indian traditions. In Swami Vivekananda’s Vedāntic Cosmopolitanism, Swami Medhananda rejects these prevailing approaches to offer a new interpretation of Vivekananda’s philosophy, highlighting its originality, contemporary relevance, and cross-cultural significance. Vivekananda, the book argues, is best understood as a cosmopolitan Vedantin who developed novel philosophical positions through creative dialectical engagement with both Indian and Western thinkers.

Inspired by his guru Sri Ramakrishna, Vivekananda reconceived Advaita Vedanta as a nonsectarian, life-affirming philosophy that provides an ontological basis for religious cosmopolitanism and a spiritual ethics of social service. He defended the scientific credentials of religion while criticizing the climate of scientism beginning to develop in the late nineteenth century. He was also one of the first philosophers to defend the evidential value of supersensuous perception on the basis of general epistemic principles. Finally, he adopted innovative cosmopolitan approaches to long-standing philosophical problems. Bringing him into dialogue with numerous philosophers past and present, Medhananda demonstrates the sophistication and enduring value of Vivekananda’s views on the limits of reason, the dynamics of religious faith, and the hard problem of consciousness.

Reviews:

“I conclude that Medhananda has done an excellent job presenting the thought of Vivekananda and locating it in the debates of both his Indian and British contemporaries.”

Peter Forrest, International Journal for Philosophy of Religion

“Swami Medhananda’s most recent book promises to revolutionize the study of the thought of Swami Vivekananda. In this volume, Medhananda, among other things, argues that Swami Vivekananda, like his revered guru, Sri Ramakrishna, was a highly original thinker who did not simply restate Advaita Vedānta, but put forth a radically new model of religious pluralism whose implications are not yet fully grasped or appreciated by philosophers of religion today … Swami Medhananda’s is the first which has been attentive to the chronology of Swami Vivekananda’s writings and lectures. When these materials are viewed chronologically, one can see an unfolding of Swami Vivekananda’s thought in a way that is not otherwise possible.”

Jeffery D. Long , Samvit

“In his lucid and accessible book, Swami Medhananda expounds Vivekananda’s philosophy, locating it in both the Indian and Western intellectual debates, and establishing his originality and enduring relevance … Medhananda is a meticulous scholar, engaging not merely with those in the canon, such as Kant and John Stuart Mill, but many other philosophers, such as William Hamilton and Herbert Spencer, who are not as widely read as they should be … Medhananda exhibits Vivekananda as an original epistemologist anticipating later trends … In the last section … Medhananda makes a good case that contemporary epistemologists of religion should take note of Vivekananda’s contributions … Medhananda has done an excellent job presenting the thought of Vivekananda and locating it in the debates of both his Indian and British contemporaries. Even when his philosophy is open to objection it is original and thought-provoking.”

Peter Forrest, University of New England, Australia

“Medhananda also demonstrates that Vivekananda makes vital contributions to current philosophical debates … He offers an original solution to the hard problem of consciousness.”

J. M. Fritzman, CHOICE

“Swami Medhananda’s Swami Vivekananda’s Vedantic Cosmopolitanism (Oxford University Press) is an extraordinary achievement. A brilliant, deep and searching exploration of Swami Vivekananda, this may be the best book in English on philosophical debates in modern Hinduism, and philosophy of religion more generally.”

Pratap Bhanu Mehta, Princeton University

“This is the first, and by far the best, analytical study of the original philosophy of Swami Vivekananda – who was not just a preacher, mystic, and orator, but a critical Kantian Vedāntist. Meticulously engaging with cutting-edge twenty-first century epistemological debates on testimony of spiritual experiences and with late nineteenth-century metaphysical debates about the relation between God and the world, this work establishes Vivekananda as a major modern systematic philosopher and perhaps the first ‘fusion philosopher’ of the world. Combining profound textual scholarship with lucid, argument-rich writing, it should become a must-read textbook of world philosophy.”

Arindam Chakrabarti, Stony Brook University

“In Swami Vivekananda’s Vedāntic Cosmopolitanism, Medhananda brilliantly spearheads a fresh appreciation of Vivekananda, a key member in a group of extremely insightful and innovative Indian philosophers active in the eve of Independence. Medhananda challenges the simplistic classification of these thinkers as ‘Neo-Hindu’ or ‘Neo-Vedāntic,’ demonstrating instead how Vivekananda is a pioneering voice in cosmopolitan philosophy, a creative intellectual who develops new philosophical theories inspired by both Indian and European materials.”

Jonardon Ganeri, University of Toronto

“Swami Vivekananda was not only an enormously influential religious leader; he was one of the pre-eminent Vedānta philosophers of the Indian renaissance. He offered a vision of Vedānta continuous with its classical history and in dialogue with modernity, and in doing so demonstrated how Indian philosophy could be pursued in a cosmopolitan voice. Swami Medhananda presents us with the first detailed exploration of Vivekananda’s entire philosophical program, setting it both in the context of classical Indian philosophy, and in the context of Indian renaissance thought. He shows that Vivekananda has a great deal to contribute to contemporary debates in the philosophy of religion and metaphysics. This book is erudite, clear, and compelling. It is essential reading for anyone who cares about global philosophy or religion.”

Jay Garfield, University of Melbourne

“Medhananda’s work is one of the very few that locates Vivekananda in the context of important intellectual trends of his time and examines his engagement with thinkers that include Immanuel Kant, Charles Darwin, John Stuart Mill, Herbert Spencer, and others … This is a welcome contribution to Vivekananda studies and Medhananda, immersed in both traditional and Western learning, is aptly qualified for such work…they certainly contribute to our better understanding of his Vedāntic commitments in a global intellectual context.”

Anantanand Rambachan, Philosophy East & West

“The book is well-written and valuable to the contemporary understanding of Vivekananda’s philosophy. It traverses vast scholarly literature from diverse philosophical schools, both classical Indian and modern western.”

A. Raghuramaraju, Journal of World Philosophies

“Medhananda’s Swami Vivekananda’s Vedantic Cosmopolitanism is an exceptional combination of scholarship, philosophical acumen, and cross- cultural philosophical sensitivity, which finally presents an appreciative account of Vivekananda as a representative of Hindu philosophy at its finest.”

George Adams, Nova Religio

“Swami Medhananda’s vigorous interpretations represent a new era in the academic study of Vedanta and appraisal of Vivekananda’s legacy … The insights he extracts from the persuasive examination of a wide range of topics and sources have far-reaching implications beyond the religious studies department. His rigorous and unbiased approach invites interdisciplinary dialogue across various fields and society.”

Patrick Horn, Reading Religion

About the Author:

Swami Medhananda (Ayon Maharaj) is a monk of the Ramakrishna Order and Senior Research Fellow in Philosophy at the Ramakrishna Institute of Moral and Spiritual Education in Mysore, India. He is the author of Infinite Paths to Infinite Reality: Sri Ramakrishna and Cross-Cultural Philosophy of Religion (Oxford University Press, 2018) and The Dialectics of Aesthetic Agency: Revaluating German Aesthetics from Kant to Adorno (Bloomsbury, 2013). He is also the editor of The Bloomsbury Research Handbook of Vedanta (2020). He received his PhD from the University of California at Berkeley and studied at Oxford University and Humboldt University in Berlin.

Romain Rolland

Man kan, tror jag, säga att Romain Rollands Europatanke, hans universella idealistiska humanism, hans etiska socialism, hans fredsvilja, hans tro på den konstnärliga integriteten och hans intresse för vedanta på ett allmänt plan eller med avseende på deras syftning redan är av det “högre” romantiska slaget. Men att hans åskådning i vissa avseenden fortfarande behöver s.a.s. stramas upp och kompletteras, på samma sätt som är fallet med många av de tänkare, konstnärer och andra som han skrev om och korresponderade med. Det finns ett viktigt och i alltför hög grad bortglömt alternativmodernt arv här.

Det är som alltid den distinkt moderna, överallt närvarande och på så många sätt – mer öppna såväl som mer maskerade – uttryckta romantiken som behöver en djupare analys och kritisk urskillning, i ljuset av andra kulturella traditioner. Jag tror man kan säga att alla mina huvudtemata endast utgör anspråkslösa förslag till och försök till introduktioner av resurser för just denna nödvändiga korrigering, precisering och utveckling.

Rolland skulle dock säga att en del, rentav en stor del, av innehållet i min konstkategori här, med alla dess underavdelningar, utifrån mina egna kriterier inte håller måttet i detta avseende. På det kunde jag bara försöka svara att förefintligheten av detta innehåll i mycket förklaras av ett inslag av en nästan rent dekorativistisk preferens, och i vissa fall ett därmed sammanhängande erkännande, som en liten del av sanningen, en liten esteticistisk delsanning, av ytans – inte ytlighetens utan s.a.s. ythetens – betydelse, Oscar Wildes formulering att “only shallow people do not judge by appearances”.

Även om detta inslag också är programmatiskt, förklaras det inte av de övriga, allmänt kriteriegrundande åskådningsmässiga positionerna i sig. Rolland förstod de här ifrågavarande apparenserna i ett historiskt, socialt och politiskt sammanhang som de inte i allo är nödvändigt och essentiellt förbundna med.