Detta är inte det rätta tillfället att önska och att verka för regimförändring i Iran.
De västerländska kommunisterna av de flesta schatteringar som fanatiskt stött de senaste s.k. “protesterna” och deras krav fördömer nu i alla fall i överensstämmelse med sitt samtidiga motstånd mot amerikansk och israelisk intervention konsekvent atlantsionismens senaste krig.
Men detta kan inte dölja att de själva genom sin inopportuna regimkritik och sitt direkta kuppstöd bokstavligen och i vad gäller regimförändringens allmänna avsikt sida vid sida med Israel och USA bidragit till och befrämjat ett anfallskrig som uteslutande tjänar dessas destruktiva intressen. I ljuset av detta, som del av denna helhetliga hållning, ger även deras fördömande nu tyvärr mycket av samma ointelligenta intryck som deras tidigare pådrivande hets.
Inte heller spelar det i sammanhanget av det verkliga skeendet och dess innebörd någon roll vad många iranier och inte minst exiliranier säger, tycker och vill. Lika litet som deras motsvarigheter i fallet Syrien, fallet Libyen, fallet Irak (i fallet Gaza har de inga motsvarigheter). Ett annat styre i Iran är givetvis inte omöjligt, men om det ska bli ett bättre sådant krävs inte bara andra och primärt inhemska medel och mål, utan också och inte minst en annan tid, en annan världspolitisk situation, ett annat geopolitiskt läge. Ja, faktiskt troligen en politisk förändring i väst. Nu stöder ju de flesta oppositionella “demonstranterna” på det mest högröstat uppenbara sätt atlantsionisternas hegemonistiska regeringsalternativ, Pahlavi. Och det alternativet är helt enkelt inte bättre. Det är Epsteinimperialismen.
Som Svante Nordin skrivit: “Kapitalism är som jag ser det inte något möjligt val. En värld med imperialistiska krig, med kolonialt förtryck, med massvält och massterror, endast fläckvis förgylld med ‘demokratiska fri- och rättigheter’, f. ö. högst prekära, kan inte vara ett alternativ. Den revolutionära process som pågår i världen och som kan kasta detta system över ända äger inte rum utan lidande eller ens utan brott och oförståelig grymhet. Men den utgör vårt hopp.”
Norton kämpar tålmodigt vidare i denna den verkliga konservativa revolutionens tjänst med upplysning om lögnerna kring Iran. “The US-Israeli War on Iran is Based on Lies‘, skriker rubriken på hans senaste avsnitt av Geopolitical Economy Report. Men Catelina Johnstone reagerar på de senaste händelserna på ett sätt som korrekt indikerar de begränsningar i denna typ av arbete som nu med det alltigenom ohämmat kriminella i atlantsionismens härjningar börjar framträda. Ja, hur det under västtotalitarismens tilltagande tryck börjar svikta av närmast rent stilistiska skäl:
“I don’t even know what to write about this one.
What am I supposed to say? ‘Hey everybody, they’re lying to us about this war’? Everyone already knows that. Even the people who support this war know all the justifications for it are lies.
They know Iran isn’t building nukes.
They know Iran poses no threat to the United States.
They know all that bullshit about Iran cutting out women’s wombs and murdering tens of thousands of protesters was evidence-free atrocity propaganda.
Nobody needs me to tell them these things. Nobody needs me to tell them that this war is going to kill a whole lot of innocent people and inflict unfathomable amounts of suffering upon our species, both directly during these attacks and indirectly in the chaos and instability ensuing thereafter. Everyone already knows this.
Everyone already knows this, and it’s happening anyway. They’re just doing whatever evil things they want to do, without the slightest regard for public opinion or consent.
They’re just going right ahead with a military operation to topple Tehran, after decades of inertia for fear of the horrific consequences it would unleash.
They’re just choking off Cuba using siege warfare, which previous presidents refused to do because it would be a monstrous act of war.
They just kidnapped the president of a sovereign nation, which previous administrations had refused to do because it’s plainly against international law.
They just helped Israel turn Gaza into a gravel parking lot and are now building a giant dystopian tech surveillance encampment to imprison the survivors.
They just designated an American company a ‘supply chain risk to national security’ for the first time ever because the AI firm Anthropic refused to let the Pentagon use its technology to operate autonomous killing machines and surveil American citizens – an open admission that the Pentagon plans on using AI to run autonomous killing machines and surveil American citizens.
There’s an old Frank Zappa quote that’s been popping into my head more and more lately:
‘The illusion of freedom will continue as long as it’s profitable to continue the illusion. At the point where the illusion becomes too expensive to maintain, they will just take down the scenery, they will pull back the curtains, they will move the tables and chairs out of the way and you will see the brick wall at the back of the theater.’
We’re seeing a lot more bricks lately.
That’s all I can think to say right now.”
Utan tvekan har Nortons typ av upplysning och det oändliga antalet andras som utfört samma arbete fyllt en helt nödvändig funktion. Men atlantsionismens ledare låter sig ju alltså inte påverkas av det förhållandet att alla vet att det de säger är lögn och även vet att de själva vet det. Endast den som förmår leva med denna lögnuppsättning, denna helhetliga livslögn, förmår bygga hela sitt yrkesmässiga och personliga liv på den, kan fungera som ledande politiker i atlantväst.
När det gäller det andra Irakkriget som började 2003 har det i 20 år varit en allmänt accepterad självklarhet även i den amerikanska debatten att det var ett katastrofalt misstag baserat på lögn. Men inte ens det har kunnat hindra att man fortsatt med samma typ av krig på samma slags lögngrunder, och fått med sig det sjuka och korrupta Europa.
Därför finns också ett alltmer akut behov av att i större utsträckning gå vidare till en annan analytisk och diskursiv nivå, i relation till den helhetliga problematik vi står inför. I förening med den allmänna historiska utvecklingen kommer det redan utförda upplysningsarbetet förvisso radikalt förändra de förhandenvarande globala realiteterna. Men den aktuella situationen visar att uppmärksamhet i högre grad också måste skänkas det tankearbete som ägnas den nödvändiga responsen i form av det praktiska, värdebaserat konservativa motståndets supplementära engagemang.
Avgörande är som alltid vad som på denna front händer i USA. Den nya otroliga passivitet vi idag ser hos befolkningen i jämförelse med Vietnamkrigets tid är ett resultat av långa neoliberala och neokonservativa årtionden av såväl spontan som avsiktlig och systematiskt planerad kulturkollaps och fördumning. Men den är inte hela bilden, och mer än bara undantag finns lyckligtvis.
Veteranaktivisten Maupin är en av dem som starkast betonat nödvändigheten av den konkreta oppositionella nyorganisationen, och han har tillämpat sina insikter genom skapandet av sitt Center for Political Innovation. ACP är förstås ett annat: ordförande Haz’ ord igår överensstämmer med Catelina Johnstones, men han pekar också kort på det pressande behovet av praktisk handlingsrespons från amerikaners sida: nödvändigheten att tvinga Washington att höra oppositionen, på ett sätt som inte som hittills kan ignoreras:
“Nobody even believes the lies of the Epstein regime about why it attacks Iran. Not even the cattle cheering on this act.
The regime does whatever it wants, and doesn’t care what you think. It has full control over you. You pay tribute in taxes and interest payments.
In return, you are given video games, funkopops, and other slop. You sit down and shut the fuck up while the regime does whatever it wants with your country, resources, and wealth.
Some cheer on and support the regime’s actions, like a cuck cheers on their wife’s boyfriend. But in the end, they’re just watching like the rest. Their input is immaterial.
The only dignified, human thing you can do as an American is stand up and oppose this, in a way that Washington will be forced to hear.
This is the only act of independence you as a US citizen are capable of, the only act that proves you are a free man and not cuckold slave cattle.”
På detta stora område, där den sakligt informativa upplysningen kompletteras med det aktivt och på olika sätt organiserade motståndets gärning, kräver den nya historiska situationen mycket nytt tänkande. Verkligt sådant borde i längden inte kunna stoppas av de ofantliga resurser som står till repressionens förfogande, och samma teknologi som tjänar mörkläggningen har ju redan hunnit möjliggöra och vitt sprida den verkliga konservativa sannsynen och oppositionen.
Trots allt lever det av en minimal epsteiniansk oligarkelit styrda västetablissemanget med dess manageriella arméer i en propagandistisk och retorisk föreställningsvärld vars grad av medveten kollektiv falskhet gör att dess hegemoni i längden inte borde vara möjlig att upprätthålla. Man tycker att de många förhållanden och sammanhang man med alla medel utan framgång försöker dölja och förtränga rimligen till slut måste bli ohanterbara och överväldigande.
Endast om så sker, endast från den nya utgångspunkt som därmed ges, kunde västerlandet börja botas och så bevaras från Epsteinsystemet, och därmed också hela världen räddas undan mer, större och ytterligare förödande krig och ödeläggelse. Men det är inte säkert att denna räddning är möjlig. Atlantsionistoligarkin kan försöka i total nihilistisk depravation gå vidare och förstöra även Ryssland, Kina och allt övrigt kvarstående motstånd, inklusive västdissidensens. Vi vet redan tillräckligt mycket om vilket samhälle och vilken kultur de vill ersätta dem med, sänka ned hela mänskligheten i. Och med vilka metoder.
I det kosmiska perspektivet och evighetsperspektivet är en sådan Människorikets maximala epsteinianska, förenat plutarkiska, exoabrahamitiska och teknofascistiska mörkläggning ingenting. Men för dem som tänker leva i mänsklig form på jorden under, säg, det närmaste tusentalet år kan det, milt uttryckt, innebära dramatiskt försämrade möjligheter att göra så under fria och värdiga former och med den verkliga andliga utveckling som ytterst är den enda meningen och det enda värdet. En variant av detta – i och för sig mindre sannolika – scenario är att alliansen av globalplutarker och globalsionister dumpar ett värdelösvordet USA och övriga atlantländer, och i stället tar kontroll över Kina och Ryssland i dess nuvarande former som politisk och militär maktbas.
Mer sannolikt är att det förhandenvarande sioväst visar sig på sikt inte ha en chans mot större delen av den övriga mänskligheten. Dess globala våldsregims agerande och Trumps för en tidigare som civiliserad ansedd nation ofattbara skrävlande är redan ett uttryck för dess dekadens, försvagning och kanske tilltagande desperation. Trita Parsi rapporterar om hur det globala syd inte längre ger ett knull för Europa p.g.a. dess dubbelmoral, nu uttryckt i det skamliga stödet för det senaste kriget. I det scenario dessa fakta pekar mot kommer väst mötas av en övermäktig fientlig reaktion. Under en tid blir det även här krig. Kanske har ordförande Haz rätt. Väst faller, och har bara sig självt att skylla – men mänskligheten räddas:
“The generation before Sayyed Khamenei were quietists. They only peacefully protested colonial rule.
But one day, the imperialists will miss Sayyed Khamenei and his Shahed drones even more than those now mourning him.
The next generation will be much fiercer than his.”
Olle Bengtsson 