Olle Bengtsson

Catelina Johnstone anklagar i sin typiska stilistiska modalitet den vänster av olika schatteringar som inför det nya Irankriget ägnade sig åt att driva på protesterna mot den islamiska republiken och dess styre: “Can’t get over how many leftists bought into the ‘we support the Iran protests’ schtick. Where the fuck did you idiots think this was headed? What did you think you were promoting when you assisted the US empire’s regime change sloganeering throughout the west? Fucking morons.”

Carlos Martinez kommer däremot med en kort argumentation av annat slag, för hur antiimperialistiska marxister bör förstå dagens Iran, en argumentation som mer i sak bemöter deras insisterande på sina inte bara katastrofalt inopportuna och de facto krigsbefrämjande utan faktiskt felaktiga och kontextokänsligt ohistoriska och geografiskt och kulturellt malplacerade beskrivningar av, helt enkelt, endast en reaktionär teokrati eller, alternativt, en borgerlig kapitalistisk regim som förtrycker och starkt har försämrat villkoren för Irans arbetare. Martinez argumentation överensstämmer med den beskrivning Maupin under alla år givit utifrån sin icke obetydliga egna erfarenhet på plats i landet. Även ordförande Haz och ACP delar den givetvis fullständigt.

Såvitt jag förstår är Martinez son till förra året bortgångne Harpal Brar, grundare av Mckays parti CPGB-ML, och far till en rad andra barn som bär hans namn, bl.a. den framträdande debattören Joti, som samarbetat med Maupin. Det är för mig oklart varför Carlos skiljer sig från dessa andra Brarare och heter Martinez, men detta är ju oviktigt i jämförelse med det förhållandet att något slags ideologisk skillnad mellan dem tycks föreligga, som jag dock inte har lyckats med någon större precision identifiera. En viktig ledtråd är i alla fall att Carlos i sin bok The East is Still Red: Chinese Socialism in the 21st Century (2023) har en högre värdering än Harpal i sin bok Socialism with Chinese Characteristics: Marketisation of the Chinese Economy (2020).

Beskrivning på YouTube:

“Understanding modern Iran requires the type of anti-imperialist analytical tools Michael Parenti developed – in particular, his insight that demonisation is a weapon of war. In works like To Kill a Nation, Parenti showed how the machinery of propaganda constructs a target country as a rogue state, a menace to its neighbours, a threat to its own people – a process he exposed with devastating precision in relation to the Soviet Union, Yugoslavia, Cuba and elsewhere. The same playbook is now being run against Iran (indeed it has been for 47 years).

What does an honest assessment of the Islamic Republic actually show? Under the Shah’s dictatorship, Iran was a close ally of Israel and apartheid South Africa, its energy wealth concentrated in the hands of a few and placed at the service of foreign multinationals. The 1979 Revolution transformed all of that. Revolutionary Iran became the staunchest supporter of the Palestinian cause, providing extensive financial, military and logistical support to the resistance. It severed relations with the apartheid regime and supported the South African liberation struggle.

It brought its natural resources under public ownership and directed the revenues towards people’s welfare. And it repositioned itself internationally: today Iran is a member of BRICS, a member of the SCO, a crucial node in the Belt and Road Initiative, and a close partner of China, Russia, Venezuela and Cuba.

On the social front, the picture is again striking. People often assume that Iran is a hugely backward society, and yet women’s literacy has risen from 30 to 99 percent. Women make up 60 percent of university students, 40 percent of doctors and 70 percent of STEM graduates. Healthcare and education indicators are excellent.

None of this means an anti-imperialist has to share the governing ideology of the Islamic Republic. One can be a Marxist and still recognise the plain truth: the revolution transformed Iran for the better, dramatically improved the lives of its people, and asserted genuine national sovereignty. That is precisely why it is hated in the West – and precisely why anti-imperialists must understand and defend it.

This video is a clip from a detailed interview with ‪‪@thereal99media‬. You can see the full interview here: What are the real reasons behind US wars against Venezuela and Iran? Feat. Carlos Martinez.”

Viktig artikel om Österrikes gamle förbundskansler på 70-talet Bruno Kreisky i Jacobin, Bruno Kreisky, a Social Democrat From a Different World, översatt från tidskriftens tyska utgåva där den publicerades under den likaledes signifikativa rubriken Ein Bruno Kreisky fällt nicht vom Himmel.

Det är många som idag tänker på den där “annorlunda världen”, även efter att ett parti som SD slutat göra det och i stället blivit ett vanligt krigshetsande atlanthögerparti – eller snarare ett extremt sådant i den vanliga borgerliga kretsen. En bred, allmän vänster, den som vänstersocialdemokratiska Jacobin vänder sig till, tänker av naturliga skäl gärna på den.

Det finns risker med det, risker som i Sverige tydligt kan identifieras i folkhemsnostalgin, såväl i SD:s gamla som dagens allmänna och moderata vänsters form. Men det är riktigt att det verkligen var en annan värld, och i många avseenden en bättre sådan – bättre från en de överordnade värdenas konservativa perspektiv. En värld med en helt annan långsiktig utvecklingspotential än den nyliberala Epstein-världs, som ersatte den.

Därför är det också rätt och viktigt att dröja vid den, på det sätt den aktuella artikeln gör. Kreiskys samarbete med Willy Brandt tas upp; båda hade ju nära band till Sverige efter att ha bott här under kriget. Till samarbetet slöt sig därför senare naturligt Palme. Det socialdemokrati de representerade kom, trots alla brister och kompromisser, åtminstone närmare ett självständigt Europa med en självständig roll i världen än vad den europeiska högern – trots, eller man vill nästan gärna säga med undantag för de Gaulle – någonsin gjort efter andra världskriget.

Artikelns tyska titel säger lika mycket väsentligt som den engelska. Kreisky och den politik han förde, den värld han var med om att forma, föll inte från himlen, utan växte ur en bred arbetarrörelses jord, konstaterar författaren. Det implicita budskapet är att en sådan rörelse åter måste byggas upp, och, anar man, på ett sätt som i centrala avseenden liknar det sätt på vilket detta historiskt skedde i västvärlden, det sätt som ledde fram till och möjliggjorde just en Kreisky.

Men är det möjligt under de villkor det alltmer illiberala tillstånd nyliberalismen visat sig leda fram till? Den annorlunda värld Kreisky symboliserar bars upp av mer än den starka och breda samtida arbetarrörelsen i länder som Österrike, Tyskland och Sverige. Hur mycket denna än tog avstånd från kommunismen är det ett faktum att den under hela sin existens, d.v.s. under hela kalla kriget, också på avgörande sätt indirekt bars upp av det samlade – om än av interna skiljaktigheter präglade – globala socialistiska blocket, inklusive inte bara Östeuropa och Sovjetunionen utan också, och i kontinuerligt ökad utsträckning, det utomeuropeiska.

Utan den maktbalans det tillhandahöll, utan dess närvaro och alternativa väg, hade de kapitalismens defensiva eftergifter som till stor del var den västerländska socialdemokratiska reformismens förutsättning eller rentav innebörd varit omöjliga. Ingenstans i världen har efter kalla kriget Kreiskys annorlunda värld förmått motstå nyliberalismen, allstans har den i stället tvingats anpassa sig och ansluta sig till den. Till och med ett före detta kommunistiskt parti som dagens svenska V står numera till höger om den annorlunda världens socialdemokrati. Strukturella hinder för en traditionell socialdemokratisk reformism har skapats, som var antingen tillfälligt historiskt övervunna eller helt okända på 70-talet.

Det väcker frågor rörande socialismens strategi som en vänster av Jacobins typ sällan ställer på adekvat sätt. Frågor som Kreiskys gamla värld väl redan gjorde sig oförmögen att ställa, eftersom den illusion av historiskt nödvändigt säkerställd makt som präglade den inte gav den någon anledning att göra det. Här krävs mycket nytänkande, i väst såväl som i öst och syd.

By Caitlin Johnstone

Nobody wants to believe they’re the villain in the story. Nobody wants to believe their government is run by psychopaths who are inflicting unfathomable evils upon populations around the globe in order to rule the world.

It’s much nicer to believe you’re the Good Guys. Much easier to sit with the idea that your government might make an innocent mistake here and there, but overall is a driving force for the good of humankind, and is certainly superior to the villains it makes war with.

That’s a fiction, though. It’s a comfortable lie. A fairy tale that westerners tell themselves to avoid a profoundly uncomfortable truth.

The truth is that we are the villains.

We are the terrorists.

We are the tyrants.

We are the evil regime.

Our soldiers aren’t out there defending our country, they’re out there murdering people for defending their country. They’re not fighting for freedom and democracy, they’re fighting for money and power.

Daniel Crimmins from the US Army 3rd Infantry Division wrote the following about the Iraq War in 2015:

“Then you realize you haven’t seen anything to support the idea that these poor fuckers are a threat to your home. You look around and you see all the contractors making six figure salaries to fix your shit, train Iraqis, maintain the ridiculous SUVs the KBR dicks ride around in. You consider the fact that every 25mm shell costs about forty bucks, and your company has been handing those fuckers out like shrapnel flavored parade candies. You think about all the fuel you’re going through, all the ammo and missiles and grenades. You think about every time you lose a vehicle, the Army buys a new one. Maybe you start to see a lot of people making a lot of money on huge amounts of human suffering.

“Then you go on leave, and realize that Ayn Rand has no idea what the fuck she’s talking about. You realize that Fox News and Limbaugh and John McCain don’t respect you or your buddies. They don’t give a fuck if you get a parade or a box when you get home, you’re nothing to them but a prop.

“Then you get out, and you hate the news. You hate the apathy, and you hate the murder being carried out in your name. You grew up wanting so bad to be Luke Skywalker, but you realize that you were basically a Stormtrooper, a faceless, nameless rifleman, carrying a spear for empire, and you start to accept the startlingly obvious truth that these are people like you.”

That’s the reality right there, folks. We can wake up and start living in reality, or we can remain asleep in the fiction.

It’s time to wake up to the reality that western civilization is a depraved dystopia where most people are sleepwalking in a propaganda-addled stupor under an empire that is fueled by human blood. And it’s time to awaken to the fact that as westerners it is our duty to tear that empire down brick by brick, for the sake of our children and grandchildren, and for the sake of our fellow man.

By Caitlin Johnstone

It’s not okay for grown adults to believe the United States wages wars to promote humanitarian interests and bring freedom and democracy to oppressed populations.

It’s not okay for grown adults to believe that US soldiers fight and die to protect their country and its citizens.

It’s not okay for grown adults to believe US military interventionism in the middle east has anything to do with women’s rights or making life better for women.

It’s not okay for grown adults to believe good things come from the US military attacking middle eastern nations and toppling their governments.

It’s not okay for grown adults to believe the US government tells the truth about its wars and the reasons it wages them.

It’s not okay for grown adults to believe the US are the Good Guys who are fighting evil Bad Guys like the heroes in a children’s cartoon show.

It’s not okay for grown adults to believe the US government is less murderous and tyrannical than the Iranian government.

It’s not okay for grown adults to swallow obvious atrocity propaganda about horrific actions allegedly perpetrated by a US-targeted government.

It’s not okay for grown adults to consume western news media about a war without extreme skepticism about all the information they’re being fed.

It’s not okay for grown adults to believe the US fights wars for self-defense.

It’s not okay for grown adults to believe the government that allows its own citizens to die of poverty and disease cares deeply about the plight of the Iranian people.

It’s not okay for grown adults to support this war because of some shit that was written in the Bible.

It’s not okay for grown adults to believe the life of an Iranian matters less than the life of an American.

It’s not okay for grown adults to believe the US military is used to make the world a better place.

It’s not okay for grown adults to believe this war will make Iran more free and democratic.

It’s not okay for grown adults to believe this war will benefit anyone besides Israel and western oligarchs.

Europa am Scheideweg

Sahra trifft: Ulrike Guérot

“Ukraine, Iran, Gaza: Die brutalen Kriege der Gegenwart sind Teil einer Neuordnung der Welt. Deutschland und Europa stehen am Scheideweg: Werden wir immer mehr zum Anhängsel der imperialen Außenpolitik der absteigenden Weltmacht USA, die die Welt ins Chaos zu stürzen droht und unseren wirtschaftlichen Niedergang vorantreibt? Oder setzen wir auf eine eigenständige deutsche und europäische Politik, die unsere Interessen in den Mittelpunkt stellt und für friedliche internationale Beziehungen eintritt? Welche Rolle Europa als vermittelnde Friedensmacht in einer multipolaren Welt spielen könnte und was die Bundesregierung tun müsste, damit Deutschland einer solchen Entwicklung nicht länger im Weg steht – über diese und weitere Fragen spreche ich in einer neuen Folge ‘Sahra trifft’ mit der Politikwissenschaftlerin, Europaexpertin und Publizistin Ulrike Guérot.”

En spektakulärt bra och viktig Europadiskussion.

Frieden statt Kriegsinflation!

Viktigt upprop från BSW 17/3:

“Der Krieg der USA und Israels gegen den Iran ist ein schamloser Bruch des Völkerrechts und wird viele Menschen das Leben kosten. Es droht ein Flächenbrand im Nahen Osten, der auch China oder Russland auf den Plan rufen könnte.

Die Gründe für den Angriff sind gelogen: 

Die Atomenergiebehörde sowie Vermittler aus dem Oman haben bestätigt, dass vom Iran aktuell keine Bedrohung ausging. Das Regime hatte große Zugeständnisse bei der Kontrolle des Urans gemacht. Es gab keine Aktivitäten zum Bau einer Atombombe.

Vielmehr droht jetzt erst recht ein nuklearer Rüstungswettlauf, da sich Länder mit Atombomben sicherer vor Angriffen fühlen.

Das Regime im Iran unterdrückt seine Bevölkerung. Doch weder die USA noch Israel wollen die Menschen im Iran befreien. Sie führen einen Krieg, um die Kontrolle über die Region und Rohstoffe zu bekommen.

Eine Regime-Change-Politik hat, ob im Irak, Syrien oder Libyen, immer nur zu Chaos, Terror, Staatenzerfall und Flüchtlingsströmen geführt.

Der Krieg ist nicht im Interesse Deutschlands: Die USA sind von zwei Ozeanen umgeben und weit weg. Die Auswirkungen der Brandstiftung im Nahen Osten haben immer die Region selbst, Europa und Deutschland getroffen. Durch den Krieg explodieren die Öl- und Gas-Preise und werden unserer Wirtschaft, die bereits am Boden liegt, das Genick brechen. Die Zeche der durch den Krieg verursachten Inflation zahlen die Beschäftigten und Unternehmen.

Die Bundesregierung und die Spitzen der EU üben sich in Doppelmoral. Während man den ebenso völkerrechtswidrigen Krieg Russlands in der Ukraine verurteilt, schweigt Bundeskanzler Merz zum Bruch des Völkerrechts beim Angriff gegen den Iran. In einer Erklärung mit Frankreich und Großbritannien hat Merz sogar militärische Angriffe auf den Iran in den Raum gestellt. Damit macht Merz Deutschland zum Kriegs- und Terrorziel!

Wir fordern die Bundesregierung auf, diesen Völkerrechtsbruch klar zu verurteilen!

Wenn sich das Faustrecht in den internationalen Beziehungen endgültig durchsetzt, ist kein Land mehr sicher! Die Bundesregierung sollte den USA verbieten, deutsche Militärbasen für diesen Krieg zu nutzen – ein Schritt, den Spanien bereits gegangen ist! Deutschland darf nicht Kriegspartei werden.

Außerdem:

Keine Stationierung von US-Mittelstreckenraketen in Deutschland. Donald Trump sitzt dann am roten Knopf. Wir brauchen Diplomatie, Entspannungspolitik und eine Wiederaufnahme von Energielieferungen aus Russland, um den Energiepreisschock abzufedern. Abzocke der Verbraucher muss durch eine strenge Preisaufsicht und die Besteuerung von extremen Kriegsgewinnen unterbunden werden!

Wir rufen alle Bürger dazu auf, gemeinsam mit uns gegen den Kriegswahnsinn auf die Straße zu gehen. Kommt zu unserer großen Kundgebung nach Berlin! Wir treffen uns am Samstag, den 21. März 2026, um 14:00 Uhr am Potsdamer Platz. Als Redner werden unter anderem Fabio De Masi, Amira Mohamed Ali und Michael Lüders auftreten, weitere Redner folgen.

Lasst uns gemeinsam ein unübersehbares Zeichen für den Frieden setzen.”