Svensk idealism från Höijer till Hegelianerna
Doxa, 1987
Baksida:
“Romantikens filosofi” handlar om den filosofiska idealismens uppkomst och utveckling i Sverige från 1790-talet och fram till 1800-talets mitt. Den skildrar epokens framträdande filosofiska personligheter – radikalen och genombrottsmannen Benjamin Höijer, schelligianen P D A Atterbom, “personlighetsfilosofen” Erik Gustaf Geijer, hegelianerna Fredrik Georg Afzelius och Johan Jacob Borelius och många andra.
Den filosofiska idéutvecklingen ses hela tiden mot bakgrund av tidens sociala, politiska och kulturella förhållanden. Inte minst den föränderliga universitetsinstitutionen i det tidigare 1800-talets Sverige ägnas uppmärksamhet. Boken försöker också ge en bild av vad filosofin under periden betytt för discipliner som medicin, botanik, teologi, historia m fl. samt av dess inverkan på skönlitteraturen och samhällsdebatten.
“Romantikens filosofi” är den första översiktliga framställningen på hundra år av den tidiga idealismens historia i Sverige. Den utgör en helt fristående del av en trilogi tillsammans med författarens båda tidigare utgivna böcker “Den Boströmska skolan och den svenska idealismens fall” (Doxa 1981) och “Från Hägerström till Hedenius” (Doxa 1984).
“Vi har inte många framställningar av filosofins historia på svenska och än färre om den svenska filosofins historia. Svante Nordin har med sin brett upplagda svenska filosofihistoria utfört ett imponerande arbete som i sig förenar filosifisk stringens med idéhistorikerns förmåga att teckna miljöer och personligheter samt att sätta in idéerna i deras historiska sammanhang. “Romantikens filosofi” är en synnerligen utförlig presentation av tänkare och idéer. Här finns stora och kända tänkare som Benjamin Höijer, Erik Johan Stagnelius, Carl Jonas Love Almqvist, Samuel Grubbe, Erik Gustav Geijer osv samt många mindre kända men i idéhistorien betydelsefulla personer. Med hjälp av väl valda citat ger Nordin oss en känsla för idéerna i sin samtidsmiljö.
Det här är ett arbete som kommer att få stor betydelse för kommande forskning i svensk filosofihistoria och idéhistoria.”
Jan Bärmark, Btj
Jan Olof Bengtsson 