–
Det hängde alltid en
välsignelse över dig –
oerhördhetens löfte,
så påtagligt och stort
att du ofta
närmast generad
gömde dig i vardagen.
Alltet väntar
som vanligt tålmodigt
på ditt nästa val.
Ditt nästa steg.
Vid vägens början
föreföll den ej ens
vara en väg, och
tecknen omkring dig
kunde du ej tyda.
Hur din bullrande
blindhet viker –
vid anblicken av det berg
du inte visste fanns
glömmer du nu redan
backen upp till kullens krön
som du tillryggalagt.
Uppfyllelsen. Det finns
något bortom
alltid älskbart.
Den mjuka vindens doft
av vår och solens första
röda ljus på vattnet
talar till dig frågorna
talar till dig svaren.
–
Jan Olof Bengtsson 
Vacker dikt. Den känns harmonisk och meningsfull. Är du en poet också?
Tack. Jag skriver lite om min poesi på About-sidan, i avdelningen Arts. Men fastän jag skriver en del poesi, vet jag inte om man kan säga att jag är poet. Jag har inte utgivit någon diktsamling, bara haft en offentlig läsning. Jag är ännu inte helt nöjd med tillräckligt många av mina dikter.