Mckay analyserar Putins tal på det senaste mötet med Valdaj-klubben 7/11.
Mckay är verkligen paleokommunist. Det innebär att han lätt uppvisar den vanliga post-, etablissemangs- och CIA-västmarxistiska vänsterns väsen, med dess nuvarande distinkta politisk-korrekta och wokeistiska kulturradikala prioriteter och dess faktiska agenda och strategi att därutöver bara direkt eller indirekt stödja Labour, Demokraterna och Socialdemokraterna i väst. Gentemot denna vänster kan han också inta relativt sett distinkta värdekonservativa positioner.
Men i mindre utsträckning än hazianerna i ACP och Maupin i USA. Och han är så absorberad i marxism-leninismens delsanningar att han verkligen tycks uppfatta den, i den form den erhöll i Sovjetunionen före Chrusjtjov, i viss mån kompletterad med maoismen, som en tillräcklig filosofi, en tillräcklig förståelse av verkligheten och livet som helhet. Få positioner kan vara mer felaktiga. En hållbar konservativ socialism kan inte uppnås utan att detta fel avhjälps.
Jan Olof Bengtsson 
Jag gillar verkligen Mckay. Han är mycket insiktsfull och klok, kunnig och välunderrättad, bjuder på intressanta analyser. Dessutom rolig. Trots sin oerhört strikta marxism-leninism närmar han sig ibland en konservativ socialism, i synnerhet när han kommer in på kulturfrågor.
Dock kommer de där stunderna emellanåt som är mig rätt obegripliga, då jag inte riktigt förstår hur han tänker, som t.ex. när han avfärdade BSW som en bunt ”opportunister” med ”Willy Brandt-nostalgi”. I går var ytterligare en sån stund: han skulle egentligen ha haft en livesändning med den gode Kit Klarenberg, men pratade istället med tittarna, eftersom Klarenberg fick förhinder. Maupin kom upp i en fråga, och Mckay sade något i stil med att p.g.a. att Maupin inte längre kallar sig kommunist, utan ”innovationist” (en term man givetvis kan ha synpunkter på) ser han ”ingen anledning” att befatta sig med honom; och så självklart kom en kommentar om ”reaktionär” och ”antikommunism”. Han gick inte närmare in i detalj. Mckay värderar ju Mao väldigt högt, var det således, enligt honom, fel av Mao att slå sig ihop med den utpräglat anti-kommunistiske Chiang Kai-Shek mot Japan? Och då står Maupin och Mckay betydligt närmare varandra i sina analyser, än Mao och Chiang gjorde. Nej, som sagt obegripligt.