Senaste geopolitisk-ekonomiska rapporten från Norton, med snart 800 000 visningar:
Vad han, liksom även Mckay (länkar nedan), missar är förstås de ur-abrahamitiska, rent religiöst-etniskt-identitära motiven för Israels agerande. De motiv som Netanyahu åberopar åtminstone av politiska skäl och som på fullast tänkbara allvar stått i centrum för Ben-Gvir, Smotrich och de många explicit-genocidala rabbiner, Knessetledamöter, opinionsbildare, bosättaraktivister, soldater och vanliga israeler som passerat revy i sociala media och inte minst på YouTube under de senaste årens massakrer i Gaza. Liksom för de högerkristna, särskilt i USA (inklusive Sverige).
Flera viktiga judiska och israeliska forskare kunde här åberopas. Alltifrån Herut-Likuds framgång under andra hälften av 70-talet har den religiöst-sionistiska och till stor del mizrachiska dominansen av Israel vuxit okontrollerat och givit denna politiska rörelse sitt stöd, trots dess väl nästan rent sekulärt-nationalistiska ursprung (Irgun representerade dock i jämförelse med Haganah ett begynnande närmande till de religiösa sionisterna, och Sternligan gick vidare i denna riktning). Sedan länge bygger högersionismen till avgörande del på detta stöd.
Betydelsen av denna dimension gör att det egentligen är fel att säga att Nortons bild är nästan fullständig. Både om Norton och Mckay gäller att deras socialistiska och – särskilt markerat i Mckays fall – marxistisk-leninistiskt historiematerialistiska analyser helt enkelt inte kan tillräckligt omfatta och förstå den till epifenomenell överbyggnad och ideologi icke reducerbara faktor som denna dimension och dess identitära och allmänt åskådningsmässiga innebörd utgör. De är för ytliga för det.
Följden blir en åtminstone alldeles för enkel och ensidig uppfattning av Israel som endast ett osänkbart bosättarkolonialistiskt hangarfartyg för atlantimperialismen i allmänhet, av Israel som kontrollerat av USA och inte tvärtom (med Israel förstås givetvis även det organiserade sionistiska intresset i USA). Bilden är i själva verket ganska långt från att vara fullständig, och delvis är den också överdriven och missvisande. Max Blumenthal och Alon Mizrahi är bara två av oräkneliga analytiker med ett bättre grepp på den här punkten. Men bortsett från denna brist är Nortons och Mckays analyser historiskt, politiskt och ekonomiskt så heltäckande, centrala och sanna att jag ändå behåller min rubrik.
Mckay:
Why Communists Must Back Iran
Israel’s War on Iran was Made in USA
Efter den senaste rapporten såg sig Norton tvungen att idag göra ett kortare tillägg p.g.a. Trumps tidigare säkerhetsrådgivare interventionshöken Michael Flynns omissförståeligt klarspråkiga uttalanden, i en intervju med Steve Bannon, om kriget mot Iran som ytterst riktat mot Kina, med syfte att bevara USA:s globala hegemoni.
Jan Olof Bengtsson 