Peter Thiels ord om monopolet som mål för den som startar ett företag och om konkurrensen som något för förlorare, i förening med Trumps inbjudan av de rikaste techoligarkerna till de mest prominenta platserna vid sin installation, är verkligen ett exempellöst gapskratt, hånskratt, åt mediaredaktionernas, tänktankarnas och universitetens massarméer av propagandistlarbänger för marknadsekonomin och västs liberala demokrati.
Ben Nortons illustrationer förblir väl valda när han än en gång går igenom grundkaraktäristika hos det atlantglobalistisk-imperialistiska troglosystemet. Norton är inte konservativ. Men han bidrar indirekt till förklaringen av varför försvaret för en konservatism – om exempelvis just Thiel, som aldrig använt denna term, i någon väsentlig utsträckning faktiskt önskar bevara verkliga överordnade värden och inte bara är kalkylerande opportunistisk – inom ramen för detta system är futilitet, illusion, nonsens.
Jan Olof Bengtsson 