F. D. Roosevelts vicepresident, som kom från en känd republikansk familj (hans far var jordbruksminister under Harding och Coolidge) men utvecklades i socialistisk riktning under the New Deal, och inledningsvis kvarhölls som minister men sedan avvisades av Truman, och själv, av för mig okända skäl, tycks ha anpassat sig till kalla-krigslinjen under Koreakriget.
I förening med sin humanitarianism, liberalism och socialism hade han ett starkt intresse för esoterism, “mystik” och österländska andliga traditioner, och deltog i Teosofiska samfundets verksamhet.
Han borde vara ett lärorikt fall att studera för förståelsen och utvärderingen – inte minst, men inte uteslutande, i ljuset av de för detta syfte nödvändiga analytiska perspektiv Babbitt i ett tidigare skede tillhandahöll – av den karaktäristiska helhetliga åskådning som under 1900-talet kunde ta form i väst i mötet mellan hans typ av politik och den esoförstådda andligheten.
Mitch Horowitz diskuterar honom i ett tal om esoterismens historia i USA.
Jan Olof Bengtsson 