“Om förstådd som en revolt mot det ekonomiska tyranniet, mot det sakernas tillstånd i vilket icke individen utan guldets kvantitet, kapitalet, bestämmer; i vilket upptagenheten med tillvarons materiella förhållanden absorberar hela tillvaron; om förstådd som sökandet efter en ekonomisk jämvikt, på vars bas olika former av liv, icke längre reducerbara till det materiella planet, må ha möjlighet att befrias och utvecklas – om förstådd på detta sätt, men endast detta, kommer till och med i socialismen och i själva kommunismen kunna erkännas en nödvändig funktion och en framtid.”
“[S]e inteso come una rivolta contro la tirannide economica, contro lo stato di cose in cui non l’individuo, ma la quantità di oro, il capitale, comanda; in cui la preoccupazione per le condizioni materiali dell’esistenza assorbe tutta l’esistenza; se inteso come la ricerca di un equilibrio economico, sulla base del quale abbiano modo di liberarsi e di svilupparsi forme diverse di vita non più riducibili al piano materiale, se inteso a questa stregua, ma a questa soltanto, potranno riconoscere persino nel socialismo e nello stesso comunismo una funzione necessaria e un avvenire.”
(Formuleringen “potranno riconoscere” förutsätter ett subjekt, och ett sådant – kritiker, av Evolas egen typ, av den på det vanliga traditionalistiska sättet förstådda socialismen/kommunismen – som förekommer i det föregående stycket är vad jag tror föranleder den, men eftersom jag inte återger det stycket ignorerar jag det här och översätter på friare sätt.)
Jan Olof Bengtsson 