SR sände i december en trevlig intervju med professorn i nanoteknologi i Uppsala Maria Strømme (dr Wiki), där hon bl.a. diskuterar sin inom ramen för fysikens vetenskap framlagda nya teori om medvetandet.
Det finns förstås mycket att säga om detta från såväl – med min distinktion – ett filosofiskt som sofiskt perspektiv, om vad den naturvetenskapliga bevisningen är, vilken sanning filosofin därutöver kan nå, vad matematik är, vad kunskap är. Om den till allt detta hörande nödvändiga terminologin och begreppsbildningen. Om det oerhört myckna som skrivits av andra om just det som rubriken på hennes i november publicerade och mycket uppmärksammade artikel anger: ‘Universal consciousness as foundational field: A theoretical bridge between quantum physics and non-dual philosophy‘. Och naturligtvis om de för teorins förståelse relevanta historiska filosofiska riktningarna – bl.a. den under hela andra hälften av 1800-talet i Sverige helt dominerande upsaliensiska idealistiska, men också den idealistiska filosofins hela historia i väst och, bortom den västerländska filosofin, de centrala sofiska traditionerna som främst har sitt ursprung i men inte längre är begränsade till österlandet.
Men Strømme är av allt att döma själv väl medveten om mycket av detta, och mer behöver inte alls omedelbart tilläggas här och nu. Mycket finns i mina kategorier Idealism (under Philosophy) och Spirituality här, för den som är intresserad. Men intervjun med Strømme måste lyssnas till som viktig och intressant i sig.
När hon talar om att vi kan få “en helt annan förståelse av det liv vi lever just nu”, att “vi springer runt på en sten som far runt i universum och fattar ingenting”, visar det att hon också äger inte bara för naturvetenskapliga forskare utan även, och ingalunda mindre, för vår tids filosofer element av genuin existentiell och sofisk insikt, relaterad till hennes nya uppfattning om medvetandet; element av egentlig visdom. Och hon berättar att hon även lever i enlighet med sin förståelse, bl.a. utövar yoga i någon form och är starkt medveten om dietens betydelse.
M.a.o. tycks hennes vetenskapliga teoribildning, eller vad som är avsett att hålla sig inom ramen för sådan även om hon är medveten om de med den nödvändigt sammanhängande filosofiska frågorna och relevansen av det komparativa studiet av “religioner”, ha fört henne i stor närhet till den egentliga, traditionellt-universella esoandliga vägens anträdande – verklighetsvägen, sanningsvägen, varovägen; “Självförverkligandets” och Gudsmedvetandets väg, den högsta och ytterst den enda.
Så här beskriver SR intervjun:
“Maria Strömme är professor i nanoteknologi vid Uppsala universitet, och ledamot av bland annat Kungliga Vetenskapsakademien. Hon forskar om det allra minsta, om material som kan förändra världen vi lever i.
Nu har Maria Strömme också tagit ett stort språng till ett annat fält, från det minsta till det största, och hävdar att vi står inför ett stort paradigmskifte. Hon har publicerat en vetenskaplig artikel, i tidskriften AIP Advances, med en teori och en hypotes om att medvetandet existerar som ett fält, bortanför tid och rum. Vilket skulle innebära att våra medvetanden fortsätter existera, efter den kroppsliga döden, precis som många stora religioner hävdar.
Hur ser Maria Strömme på kritiken att hon blandar ihop vetenskap och filosofi?
I den här intervjun berättar hon också om årets Nobelpris i kemi, hur hon lever efter longevity-trenden (försök att öka den friska livslängden) och om hur uppväxten under Lofotens stjärnhimmel påverkat henne.
Och så om förhoppningen att med hjälp av nanoteknologi kunna hjälpa förlamade att gå och kraftigt minska utsläppen inom exempelvis cementindustrin.”
Här även en kort intervju på Uppsala universitets sida.
Följande välformulerade abstract föregår artikeln i AIP Advances:
“The nature of consciousness and its relationship to physical reality remain among the most profound scientific and philosophical challenges. This paper presents a novel framework that integrates consciousness with fundamental physics, proposing that consciousness is not an emergent property of neural processes but a foundational aspect of reality. Building upon insights from quantum field theory and non-dual philosophy, a model based on the three principles of universal mind, universal consciousness, and universal thought is introduced. These principles describe an underlying, formless intelligence (mind), the capacity for awareness (consciousness), and the dynamic mechanism through which experience and differentiation arise (thought). Within this framework, the emergence of space–time and individual awareness is modeled mathematically by treating universal consciousness as a fundamental field. Differentiation into individual experience occurs via mechanisms such as symmetry breaking, quantum fluctuations, and discrete state selection – paralleling established concepts in physics, including Bohm’s implicate order, Heisenberg’s potentia, and Wheeler’s participatory universe. This model suggests that the apparent separateness of individual consciousness is an illusion, with all experience ultimately arising from a unified, formless substrate. The framework aligns with emerging theories in quantum gravity, information theory, and cosmology that posit classical space–time as emergent from a deeper pre-spatiotemporal order. It offers a non-reductionist alternative in neuroscience, suggesting that consciousness interacts with physical processes as a fundamental field. By drawing from insights from physics, metaphysics, and philosophy, this conceptual framework proposes new directions for interdisciplinary inquiry into the nature of consciousness and the origins of structure and experience.”
Läs även, förslagsvis, de på punkt efter punkt helt centralt väsentlighetsorienterade delarna 1 (Introduction), 3 (Discussion) och 4 (Conclusion) i deras helheter; endast den längre del 2 (The Mathematical Framework) kräver specialisering i fysik och matematik.
Jan Olof Bengtsson 