Category: Uncategorized

Kategorin gamla familjebilder igen, som man själv tycker är roliga och känner att något borde göras med. Men det är möjligt att de mest är distraherande, blandade med det som kommuniceras på de innehållsliga huvudområdena här.

Gyllene salen, 40-talet.

Jag har många sådana här kanske litet intressanta gamla foton ur familjealbum som jag känner att jag möjligen borde göra något meningsfullt med. Några har jag postat här tidigare.

Med Arne, Ulli och Mila på Kungsholms kyrkogård igår:

Vi tände ljus och mindes den briljante Erik Staaf, Synskadades Riksförbunds ordförande (tror jag) i Stockholm och senare internationelle sekreterare (tror jag), min bäste vän ända sedan högstadiet i Södra Ängby, vars karriär och liv avbröts av sjukdom 2013.

Här ses han tala i Vietnam:

Ett större sällskap fortsatte sedan till den årliga middagen med samvaro kring hans ljusa minne.

Vi delade alla stora intressen i livet (politiken, filosofin, andligheten, historien, litteraturen, musiken), ja hela livsinriktningen.

Huset i nybyggda Södra Ängby där farfars hörna återfanns vid mitten av 30-talet.

Partiell rekonstruktion av farfars hörna från 30-talet, sådan jag minns den från när jag var liten. Samtliga möbler från Stockholmsutställningen 1930. Bordet och fåtöljen av Carl Hörvik. De främsta skillnaderna är att fåtöljen klätts om (den hade från början mörkblå klädsel med diskret, småskaligt, gråvitt rutmönster), att mattan inte är den ursprungliga, och att ett lågt, runt, modernistiskt askfat av mörkgrå-vit marmor från samma tid, använt för cigarrerna som låg i lådan på bordet, och som jag starkt förknippar med hörnan, saknas. Tavlorna byttes ofta genom åren. Jag glömde lägga några konstböcker i stort format på “undervåningen” på bordet. Farfar samlade modernistisk konst och arrangerade utställningar bl.a. på entréplanet i HSB-huset på Fleminggatan, inte minst med samtida fransk.

Idag har Olle namnsdag. För första gången: det är nytt i svenska almanackan.

Förutom att vara en informell variant av Olof, anses Olle av vissa också vara en form av Ull/Uller/Ollerus.

Jag heter inte bara Jan Olof, utan också Olle.

Den 29:e juli har alltid varit min namnsdag, eller en av mina namnsdagar, eftersom det alltid varit Olofs dag. Men när jag var liten kallades jag alltid Olle. Det var först på gymnasiet jag började använda Jan Olof, som jag är döpt till. Hela min familj och alla vänner och bekanta från skoltiden känner mig som Olle.

De flesta som jag inte varit i kontakt med sedan dess vet antagligen inte att Jan Olof är jag, vilket kan vara ett problem. Jag kan, antar jag, tyckas ha försvunnit och inte gå att hitta utan särskilda ansträngningar.

Därför har jag en tid prövat att använda Olle här och i sociala media.

Men jag var förstås fullt medveten om att det omvända problemet då skulle uppstå, och att det problemet är mycket större. Oerhört många fler känner mig naturligtvis sedan länge som Jan Olof än som Olle. Alla mina tryckta publikationer har exempelvis Jan Olof som författare.

Av dessa skäl kommer jag nu återgå till att använda Jan Olof.

Men de som känner mig som Olle har aldrig kunnat ändra sig. Det vore nog lika svårt och onaturligt för dem som känner mig som Jan Olof att göra det.

Så båda namnen går bra att använda!

Fel årstid för dessa, men jag måste variera innehållet lite här. Schnyggt. Utan ansträngda, spektakulära excesser. Måttfullt, anständigt, traditionellt. Passar femmes à part.