Jätteneddragningar i vården när Reinfeldt satsar på illegala invandrare
“Personer som olovligen uppehåller sig i landet ska till okänd kostnad få helt gratis sjukvård, tandvård och läkemedel. Samtidigt kommer rapporter om kraftiga neddragningar på landets sjukhus, vilket kan leda till att vanliga svenskar blir tvungna att betala allt mer ur egen ficka för sin vård.” Läs mer
Läkare: Reinfeldtcare öppnar för storskaliga bedrägerier
“Regeringens beslut att erbjuda skattefinansierad vård till illegala invandrare kan innebära att fler aktörer startar bedrägeribolag i stil med bluffverksamheten Flyktingmedicinskt Centrum, som avslöjades 2010. Det uppger vårdpersonal för Fria Tider.” Läs mer
Så funkar Reinfedtcare: Hela listan på förmåner till illegala invandrare
“Regeringen Reinfeldts uppgörelse med Miljöpartiet om skattefinansierad vård för illegala invandrare blev mer generös än vad många befarat. Även utvisningsdömda våldtäktsmän ska nu få skattefinansierad vård – trots att de inte har rätt att uppehålla sig i Sverige.” Läs mer
Nu klart: Illegala invandrare får gratis vård, tandvård och läkemedel
“Idag presenterades överenskommelsen mellan Miljöpartiet och regeringen om att ge illegala invandrare rätt till gratis sjukvård, tandvård, läkemedel och skola. Det är som vanligt de svenska skattebetalarna som står för notan.” Läs mer
–
Är FTs framställning felaktig, populistisk (i lägre mening), förenklad, vinklad, ensidig, förvrängd? Synpunkter är välkomna.
Vad invandringsfrågan handlar om
Jan Olof Bengtsson 
Populistiskt? Javisst. Vinklat och förenklat? Delvis. Effektivt? Ptja, i alla fall om man bara ser till uppmärksamheten artiklarna fått.
Sensationsjournalistiken som FT stundtals tar till är inte något som tilltalar mig, men inte heller någonting som direkt stör mig personligen. Dock ger det ju så klart ett mindre seriöst intryck och självklart finns det de som stöts bort av sådant – men det är väl avvägningar man får göra.
FTs medvetna och systematiska spegling av populismen, vinklingen, förenklingen o.s.v. i det mesta av övriga media, och inte minst den säkra användningen av ironi och understatement för detta syfte, tycker jag förtjänar erkännande. Det finns tydliga tecken på en mer sofistikerad journalistisk och polemisk medvetenhet och genomtänkthet här, ett mått av självreflektion och förståelse av vad som krävs litterärt och allmänkulturellt för att på allvar och med tyngd driva deras redaktionella linje. Detta är något som saknas hos många andra svenska skribenter med samma inriktning, som ofta bara skriver naivt rakt på ur sin blotta okontrollerade frustration (jag säger inte att detta är fel och illegitimt, och framför allt inte att det inte är begripligt och inte, i de flesta fall, bör sympatiseras med, bara att det också i vissa sammanhang eller för vissa syften krävs mer – men allvarliga fall finns dessvärre, personer som skulle kunna göra en viktig insats och för vilka skrivandet är en huvudsaklig verksamhet, men som ändå inte bryr sig om att lära sig skriva och tycks tro att det inte behövs). Fortfarande finns formella brister som måste åtgärdas, men de är få i jämförelse med många av dessa andra i samma läger (att övriga media – de övriga lägrens – också uppvisar formella brister, om än delvis av annat slag, är dock inte någon ursäkt: en publikation som FT måste vara bättre än dem i detta avseende). Utan tvekan är det främst dessa kvaliteter som gör FT effektiv. Det borde också göra den utvecklingsbar. Artiklar av sådana som Scruton och Gottfried pekar verkligen i rätt riktning.