2 thoughts on “Tito Schipa: Pourquoi me réveiller?”
Roligt att du lägger ut Schipa, en av de stora tenorerna från förra seklet. Man kan notera att han har en röst som man genat känner igen efter ett par takter. Han textning är formidabel, det är den inte längre i samma utsträckning. I Sverige kan vi lyssna på Jussi eller Set Svanholm och få samma goda textning eller de stora barytonsångarna från förr (Joel Berglund, Sigurd Björling m fl).
Själva arian ger mig anledning till en annan reflexion: Dagens Nyheter har börjat med en bisarr artikelserie, som de kallar Klassikervarning. I en av dessa artiklar varnades för Den unge Werthers lidanden av en s k kulturmedarbetare.Det var intressant att notera hur denna skribent missade i stort sett allt som den lilla romanen erbjuder. Den handlar om ett själstillstånd, om relationer i ett alldeles speciellt samhälle (numera historia) och också om kvinnorollen i detta samhälle (Goethe gav mycket av den, troligen inte helt medvetet). Allt detta lyckades man missa i vår tids DN. Och detta i en tidning som en gång hade ett antal bästa essäister (även om man inte alltid kunde dela deras åsikter i allt).
Roligt att du uppskattade detta. Det finns mer Schipa i operakategorin här, gå till Contents-sidan och rulla ned till Opera, där finns länkar. Det du berättar om vad man missade i Werther är väl dessvärre mycket vanligt idag. Den kritiska teorin i vid mening, med de många postmarxistiska utbyggnaderna, har gått så långt att det för många “litteraturvetare” och kritiker nu inte ens är möjligt att uppfatta annat innehåll än just det som dessa teoretiska (och antiteoretiska) riktningar är avsedda att skjuta in sig på och “varna för”. Liksom hela samhällsdebatten håller kulturdebatten, eller kritiken i egentlig mening, på att reduceras till dessa perspektiv.
Jan Olof Bengtsson 
Roligt att du lägger ut Schipa, en av de stora tenorerna från förra seklet. Man kan notera att han har en röst som man genat känner igen efter ett par takter. Han textning är formidabel, det är den inte längre i samma utsträckning. I Sverige kan vi lyssna på Jussi eller Set Svanholm och få samma goda textning eller de stora barytonsångarna från förr (Joel Berglund, Sigurd Björling m fl).
Själva arian ger mig anledning till en annan reflexion: Dagens Nyheter har börjat med en bisarr artikelserie, som de kallar Klassikervarning. I en av dessa artiklar varnades för Den unge Werthers lidanden av en s k kulturmedarbetare.Det var intressant att notera hur denna skribent missade i stort sett allt som den lilla romanen erbjuder. Den handlar om ett själstillstånd, om relationer i ett alldeles speciellt samhälle (numera historia) och också om kvinnorollen i detta samhälle (Goethe gav mycket av den, troligen inte helt medvetet). Allt detta lyckades man missa i vår tids DN. Och detta i en tidning som en gång hade ett antal bästa essäister (även om man inte alltid kunde dela deras åsikter i allt).
Roligt att du uppskattade detta. Det finns mer Schipa i operakategorin här, gå till Contents-sidan och rulla ned till Opera, där finns länkar. Det du berättar om vad man missade i Werther är väl dessvärre mycket vanligt idag. Den kritiska teorin i vid mening, med de många postmarxistiska utbyggnaderna, har gått så långt att det för många “litteraturvetare” och kritiker nu inte ens är möjligt att uppfatta annat innehåll än just det som dessa teoretiska (och antiteoretiska) riktningar är avsedda att skjuta in sig på och “varna för”. Liksom hela samhällsdebatten håller kulturdebatten, eller kritiken i egentlig mening, på att reduceras till dessa perspektiv.