Author: Jan Olof Bengtsson

Spirituality - Arts & Humanities - Europe

Fronia E. Wissman: Bouguereau

Pomegranate Artbooks, 1996     Amazon.com

Front Flap:

WissmanAdolphe-William Bouguereau was at once one of the most reviled and one of the most beloved of  French artists by the time of his death in 1905. Scorned by progressive painters and critics, who saw in his works all that was wrong with the official French world of art, he was a favorite of collectors, who found in his paintings of bathers, nymphs, and shepherdesses a realm of eternal beauty far from contemporary life.

Bouguereau displayed his rare talent for drawing at a very early age, and he was subsequently educated at the Ecole des Beaux-Arts in Paris. He became a highly sought-after portraitist, while his paintings continued to be accepted at the Salon, where they were enthusiastically received by the public. His influence spread through his instruction at the Académie Julian, where he taught beginning in 1875. By the end of his life he had won medals at international expositions held in France, Germany, and the Netherlands and had been decorated by the governments of Belgium and Spain.

In Bouguereau, Fronia E. Wissman offers astute and illuminating insights into the art, career, and family life of this great artist – whose beautiful paintings of a better, purer time and place continue to find favor with contemporary viewers. Over fifty full-color reproductions and several black-and-white illustrations exemplify Bouguereau’s precision in creating timeless works of sensual, emotional, and intellectual appeal.

Back Flap:

Fronia E. Wissman has written entries and essays in exhibition and collection catalogs for various museums in the United States. She was assistant curator for the exhibition “The New Painting: Impressionism, 1874-1886” at the Fine Arts Museums of San Francisco (1986) and guest curator for the “J.-B.-C.: View of Volterra” exhibition at the Timken Art Gallery in San Diego (1988). She also has edited numerous art museum catalogs and many illustrated books. Wissman received her Ph.D. degree in art history from Yale University in 1989. She resides in Vermont.

The Waterhouse Exhibition at the Royal Academy

In the Peristyle (1874)

The Waterhouse exhibition is excellent, although it is predictably and unnecessarily called ‘J. W. Waterhouse: The Modern Pre-Raphaelite’. I am among those who prefer his early work, which is neither modern(ist) nor Pre-Raphaelite. Fortunately, quite a few of the early, classicist paintings are displayed too.

10th International Conference on Persons

The 10th International Conference on Persons at the University of Nottingham last week was a success – probably the best of the five Conferences on Persons I have this far attended. Not least the banquet in the stripped-down-classicist Trent building from 1929 (seen in this picture at a distance, from the park) with a well-preserved interior, was delightful. The success is mainly attributable to the local organizer, my friend Dr R. T. Allen, the author of Beyond Liberalism, and, most recently, The Necessity of God. I knew he would do it well, since I had been at two of his Appraisal – or SPCPS (Society for Post-Critical and Personalist Studies) – conferences at the same place. Many old friends were there, but also many who came for the first time.

Helgo Zettervall

Photo: Olof Senestam

Helgo Zettervall (1831-1907), one of the most important Swedish architects and professor at the Royal Swedish Academy of Arts. This is Bolinderska huset at Blasieholmen in Stockholm.

Helgo Nikolaus Z., f. 21 nov. 1831 i Lidköping, d. 18 mars 1907 i Stockholm, försökte sig inom handelsyrket och som landtbrukare, gjorde 1850 sin första byggnadsritning, då han ritade ett hus åt föräldrarna, som blifvit husvilla vid Lidköpings brand 1849. Z. erhöll nu en kontorsplats, där tiden delades mellan nybyggnads- och spannmålsspekulationer. Af arkitekten F. B. Oppman antogs han 1852 till elev vid ombyggnaden af Lidköpings kyrka, och 1853-60 var han elev vid konstakademien i Stockholm. Där fick han åtnjuta Scholanders särskilda handledning. Under sommarferierna hade han i uppdrag att verkställa åtskilliga byggnadsföretag, såsom Ryholms slott i Västergötland 1855-56, biblioteket i Skara 1857 samt Västerås domkyrkas reparation och ombyggnad 1858-59. Därjämte utarbetade han under Oppmans ledning projekt till Jönköpings hotell. Efter slutad kurs vid akademien blef han e. o. konduktör vid Öfverintendentsämbetet.

Då Brunius 1860 afgick från befattningen som arkitekt vid Lunds domkyrka, kallades Z. till denna plats. Under det att han utförde ombyggnader och reparationer på domkyrkan, vaknade hos honom tanken på dennas planmässiga restaurering. Detta betingade allvarliga studier af den äldre medeltidens konst, hvilka föranledde en resa (1862) till Tyskland, Frankrike och norra Italien. 1863 framlades det första restaurationsprojektet, hvilket sedan närmare studerades, utvecklades och fullständigades. Efter en ny studieresa till Italien började han i juni 1868 domkyrkans restauration, som oafbrutet fortgick till nov. 1880, då alla konstruktiva arbeten voro afslutade. Med grundlig kännedom om den romanska stilen och i enlighet med den vid restaureringsarbeten på denna tid öfverallt gällande principen att aflägsna alla sådana tillsatser, som icke tillhörde den abstraherade stil, i hvilken byggnaden ansågs vara uppförd, utdrog Z. så att säga byggnadens romanska konsekvenser och undanröjde sådana egendomligheter, som kunde anses stå i strid med kyrkans hufvudstil och ha tillkommit efter byggnadens afslutande. Detta arbete…det största i renoveringsväg, som dittills utförts i Sverige, ådrog sig synnerlig uppmärksamhet och gaf anledning till flera beställningsarbeten och projekt. Sålunda utförde Z. 1865-69 en lyckad försköning af Malmös gamla rådhus…och framlade förslag till restaurering af Linköpings (1874), Uppsala (1875) och Strängnäs domkyrkor, Jäders kyrka i Södermanland (1875), Skara (1878) och Kalmar domkyrkor (1879). Linköpings domkyrkas torn ombyggdes efter Z:s förslag 1877-86…Han utförde äfven ritningar till nya kyrkor, af hvilka må nämnas Hoby och Hällaryds i Blekinge (1861), Klagstorps, Västra Bösarps och Lilla Bedinge i Skåne (1864), V. Vrams i Skåne (1867), Håslöfs i Skåne (1868), Nosaby i Skåne (1869), Österslöfs i Skåne (1873), Allhelgonakyrkan i Lund (1877; gotik, invigd 1891…), hvartill ansluter sig förhallen till Kristianstads kyrka (1875). Ännu flera voro hans profana byggnadsarbeten från samma tid. Kirurgiska lasarettet i Lund (1864), biskopinnan Thomanders villa Tuna vid Lund (1865…), hufvudbyggnaden å Råbyholm i Skåne (1869), konstnärens eget hus i Lund, Maltesholm i Skåne (1870), Häckeberga slott i Skåne (1872), professor Quennerstedts villa i Lund, corps-de-logis å Toppeladugård i Skåne, Bolinderska huset i Stockholm (1874), Norra latinläroverket i Stockholm (1876-80), fasad för Malmö sparbank och Universitetshuset i Lund (1877-82…). Oaktadt en så rastlös verksamhet fann Z. likväl tid att deltaga i täflingarna till protestantisk katedral i Berlin (1868, prisbelönt), rådhus i Wien (1869) samt riksdags- och riksbankshus å Helgeandsholmen i Stockholm, 2 alternativ (1873, 2:a pris).

Z. blef 1871 led. af konstakademien och 1881 vice professor i byggnadskonst där, efterträdde s. å. Scholander som intendent vid Öfverintendentsämbetet samt blef efter von Dardels afgång 1882 öfverintendent, en befattning, som han innehade till 1897. Han egnade sig fortfarande åt en betydande byggnadsverksamhet. Nya kyrkobyggnader af honom uppfördes å Eriksberg i Västergötland, i Norrköping (Matteuskyrkan, gotisk hallkyrka, 1887-92…) och Oskar Fredriks kyrka i Masathugget i Göteborg, i gotisk stil (1889-93…), ett af denna tids största kyrkliga byggnadsarbeten i Sverige. Ännu mera gjorde han sig bemärkt genom fortsatt verksamhet som omdanare af våra gamla kyrkobyggnader. Förslaget af 1875 till Uppsaladomens restaurering hade i Öfverintendentsämbetet mött motstånd, och ett motförslag, som stödde sig på den historiska grunden af kyrkans utseende före 1702, uppställdes af Grundström. Efter en studieresa i Nord-Frankrike 1882 framlade Z. ett nytt förslag 1883, hvilket lades till grund för det 1885 påbörjade och 1893 afslutade restaureringsarbetet… Skara domkyrkas restauration eller snarare ombyggnad…afslutades 1894. Tornet på Klara kyrka i Stockholm…fullbordades 1886. Z. lämnade ritningar äfven till restaureringen af Egskov slott på Fyn, af Kalmar slotts yttre (1885-89) och af Penningby i Roslagen.

Då med anledning af behofvet af nytt riksdagshus en kommitté tillsattes för frågans utredning, utarbetade Z. 1883 på uppdrag ett projekt till ordnande af Helgeandsholmen med gemensamt hus för riksdag och riksbank, på samma gång som han utförde åtskilliga planer till riksdagshus, förlagdt till olika platser. Sedan riksdagen 1887 afslagit k. proposition om kombinerad riksdags- och riksbanksbyggnad, men 1888 beslutit uppförande på Helgeandsholmen af skilda riksdags- och riksbanksbyggnader, gjorde Z. först ett ej fullständigt genomfördt försök (1889) att lösa detta program enligt ordalydelsen, men förkastade det själf och utförde därefter (1890) ett förslag (publiceradt af P. E. Lithander s. å.), enligt hvilket båda byggnaderna skulle utgöra en sammanhängande komplex, genom hvilken Drottninggatan tänktes utdragen. Detta förslag underkastades med hänsyn till gjorda anmärkningar ny omarbetning; men då det visade sig outförbart att förlägga båda byggnaderna så, att slottets hela fasad blefve synlig från sydöstra hörnet af Arffurstens palats, hvilket Z. ansåg vara ett ur estetisk synpunkt oeftergifligt kraf, öfverlämnade han denna uppgift i andra händer. Äfven åt frågan om operabyggnaden ägnade Z. sina krafter, då han 1884 utarbetade ett förslag till dåv. operahusets inre ombyggnad och tillbyggnad med fasad åt Karl XII:s torg. Bland Z:s privata byggnadsarbeten i Stockholm under hans vistelse där äro fasaderna å Sörensenska huset och terrassen framför denna byggnad (1882-83) samt fasaderna å huser n:r 2 A Kungsträdgårdsgatan (1884).

Z. egde ovanlig arbetsförmåga och viljekraft och var därjemte sin generations med den största fantasi utrustade svenske konstnär inom byggnadsfacket. På senare tid har hans verksamhet inom restaureringsfacket blifvit hårdt bedömd… Z. var hedersledamot af Vitt. hist. o. ant. akad. (1884) och led. af. Vet. akad. (1897).

Nordisk familjebok, “Uggleupplagan” 1904-1926