Redan på Platons tid, ja i hög grad på Homeros’, hade man slutat uppfatta myterna som bokstavligen sanna. Med tiden blev de bara “motiv” i största allmänhet, som bara var sådana att man använde dem i måleriet, utan någon särskild innebörd.
Nuper in pratis studiosa florum et
debitae nymphis opifex coronae
nocte sublustri nihil astra praeter
vidit et undas.
…
Uxor invicti Iovis esse nescis.
Mitte singultus, bene ferre magnam
disce fortunam; tua sectus orbis
nomina ducet.