Category: Philosophy

Nicholas Capaldi och den analytiska filosofin

Nicholas Capaldis grundliga genomgång från 1998 av den oundvikliga självupplösningen av det helhetliga projekt och program som den analytiska filosofin ursprungligen koncipierades som, tematiskt följd inom alla dess områden, med nödvändig början i den för hela projektet grundläggande vetenskapsfilosofin och förhållandet till vetenskapen, och fortsättande med metafysiken, kunskapsteorin, språkfilosofin, den filosofiska psykologin, vad Capaldi kallar den analytiska samhällsvetenskapen, etiken, den politiska filosofin och historiefilosofin.

När jag en gång träffade Capaldi på en av American Philosophical Associations stora konferenser i Philadelphia och nämnde att jag köpt boken blev han så generad p.g.a. dess höga pris att han bjöd på en extravagant frukost på hotellet dagen därpå, vilket gav möjlighet till fördjupad diskussion om innehållet. Jag har känt på samma sätt när jag träffat folk som köpt min bok om personalismen. Böcker som dessa är inte prissatta för individuella köpare utan för institutioner, främst universitetsbibliotek. Det gör tyvärr att alltför få läser dem.

Nicholas Capaldi: The Enlightenment Project in the Analytic Conversation

Berlin Paper

This is the abstract of my paper, ‘What Is Vedantic Personalism?’, at the 17th International Conference on Persons in Berlin last week; it follows up the one at the 16th conference in Mexico City two years ago, ‘Christian and Vedantic Personalism’:

–

At three of our international conferences on persons we have had presentations on what in my paper at the last one, in Mexico City in 2022, I called “Vedantic personalism”. I focused on the identification of the difference between the Vedantic understanding of the identity of the self, on a general level, and the basic characteristics of the original Christian understanding of the human being that is accepted in most western personalism. But is there really such a thing as Vedantic personalism? Personalism and the term person have not normally been associated with Hinduism and especially not with Vedanta. In this paper, I analyse and explain, in a broad historical perspective, how it has become possible to speak of Vedantic personalism, how it seems to me it should be understood, and what sets it apart not only from Christian personalism but from the main current of Vedanta.

17th International Conference on Persons

The 17th ICP takes place this year in Berlin, July 22-26.

CFP
Facebook page

This is the abstract of my paper, ‘What Is Vedantic Personalism?’, which follows up the one at the 16th conference in Mexico City two years ago, ‘Christian and Vedantic Personalism’:

At three of our international conferences on persons we have had presentations on what in my paper at the last one, in Mexico City in 2022, I called “Vedantic personalism”. I focused on the identification of the difference between the Vedantic understanding of the identity of the self, on a general level, and the basic characteristics of the original Christian understanding of the human being that is accepted in most western personalism. But is there really such a thing as Vedantic personalism? Personalism and the term person have not normally been associated with Hinduism and especially not with Vedanta. In this paper, I analyse and explain, in a broad historical perspective, how it has become possible to speak of Vedantic personalism, how it seems to me it should be understood, and what sets it apart not only from Christian personalism but from the main current of Vedanta.

Samtal med Claes Ryn

Längre intervju, eller snarare samtal, med Claes Ryn med anledning av nya boken:

Sympatiske Michael Vlahos var professor på Johns Hopkins och the National War College, har länge skrivit för The American Conservative, är knuten till nya Institute for Peace & Diplomacy, och nu även Senior Editor på Agon. Samtalet, som är en del i Agons poddserie Radicalis, äger rum hemma hos Ryns i Potomac.

Tänktanken Cura

På den tolfte International Conference on Persons i Lund för tio år sedan kom jag för första gången i kontakt med Jonas Norgaard Mortensen, som är en drivande kraft i den danska tänktanken Cura, och vi har därefter fortsatt träffats på flera konferenser.

Han är eller har varit verksam i danska Kristendemokraterne, och Cura är helt inriktad på kristdemokratisk ideologi: personalism, naturrätt, s.k. “sfaeresuveraenitet”, subsidiaritet, broderskapstanke, förvaltarskap.

På Curas förlag har han givit ut flera böcker om personalismen, och senast publicerade Cura en översättning av Emmanuel Mounier. Det hela framstår som imponerande ambitiöst och mycket sympatiskt.

Det visar sig att Maria Marić på svenska kristdemokratiska idéinstitutet Civitas härom året intervjuade Bjarke Friis på Cura. Även han kan ha varit med på någon av personkonferenserna; jag tror Norgaard Mortensen någon gång tagit med sig kolleger på Cura dit.

Martin Lindström om Lindbom

Statsvetaren Martin Lindström har glädjande nog utgivit sin gamla uppsats i Statsvetenskaplig Tidskrift från 1997 i bokform.

Så här presenteras den:

“Tage Lindbom (1909-2001) var en av Sveriges mest originella filosofiska och politiska tänkare under 1900-talet. Tage Lindbom hade Herbert Tingsten som handledare och disputerade 1938 i statsvetenskap om den tidiga arbetarrörelsens historia i Sverige. Lindbom var chef för Arbetarrörelsens Arkiv 1938-1965 och en av socialdemokratins främsta kulturpolitiska företrädare. Efter avfallet från socialdemokratin med «Efter Atlantis» (1951) utvecklade Lindbom sina idéer om Västerlandets utveckling och kris med utgångspunkt i de filosofiska idéer och sociala krafter som drivit utvecklingen. Tage Lindbom var arkivchef, kulturpolitisk företrädare och senare i livet muslimsk mystiker och religionsfilosof, men i föreliggande essä är fokus på Tage Lindboms statsvetenskapliga syn på konservatismens utveckling i ljuset av den fortgående sekulariseringen.”

Simon O. Pettersson recenserar på Insikt.

Agon

Claes Ryn, Pedro Gonzalez och Arta Moeini (åtminstone delvis lärjunge till Claes på CUA, nu på Institute for Peace & Diplomacy) har startat en ny Substack-tidskrift, Agon.

Ryn publicerar en utförlig analytisk genomgång av Ukraina-situationen, Hubris Kills Diplomacy.

Artikeln återpublicerades sedan av Ron Paul Institute for Peace and Prosperity. På institutets Facebook respektive Twitter beskrivs den i termer som “epic masterpiece” och “monumental piece”. Utan tvekan är det en artikel som tydligare än någonsin, och i en allvarligare situation än någonsin, visar relevansen, den akuta nödvändigheten, av en analys Ryn utvecklat under många årtionden. Det är bara att hoppas att den får stor spridning.

Och att Ryns nya, i dagarna utgivna bok The Failure of American Conservatism, blir lika uppmärksammad som den hittills utförligaste formuleringen av kritiken av den amerikanska utrikespolitiken och dess åskådningsmässiga och kulturella förutsättningar, America the Virtuous, publicerad när Irakkriget inletts 2003.

Apropå Ron Paul och Ukrainakriget förenas idag anti-krigslibertarianer med honom i spetsen, anti- och icke-woke vänster, och en del mer allmänna dissidenter för demonstrationen Rage Against the War Machine i Washington. Talar gör utöver Paul bland många andra Tulsi Gabbard (som f.ö. är knuten till det av Ryn grundade Center for the Study of Statesmanship vid CUA), Chris Hedges, Dennis Kucinich, Jimmy Dore, Andrew Napolitano, Cynthia McKinney, Roger Waters, Jill Stein, Max Blumenthal och Scott Horton.