Olle Bengtsson

Ännu en trotskistisk international, med Alan Woods i England som ledande kraft, the Revolutionary Communist International (RCI), har formerats. Eller det är i själva verket en rörelse som förra året så ombenämndes och omorganiserades efter att tidigare ha hetat International Marxist Tendency, i sin tur framvuxen ur vad som kallades Committee for a Marxist International (grundad av Ted Grant). Dess svenska sektion är det nya Revolutionära Kommunistiska Partiet som värvat många ungdomar som medlemmar.

Jag undrar om den kanske förtjänar uppmärksamhet såtillvida som den i några centrala frågor visat sig ligga vad jag tror måste sägas vara litet förvånande nära inte minst Alexander Mckays och CPGB-ML:s av mig ofta återgivna konservativa analyser och positioner.

Den ser på dessa punkter (socialdemokratin i allmänhet men i viss mån också den vanliga kapitalvänsterns wokeistiska Ersatz-radikalism, och tydligt ifråga om NATO och Ryssland – visserligen interimperialistiskt krig men NATO-väst orsaken – och Israel; i övrigt kvarstår ortodox-trotskistisk och annan, nytillkommen motsatsställning) inte riktigt ut att överensstämma med den trotskism Mckay hela tiden, i mycket utifrån erfarenheten av att själv en gång ha varit en del av den, under kompromisslöst dissekerande avvisar som en meningslös och rentav avsiktligt skapad eller åtminstone tillåten och understödd motståndsneutraliserande återvändsgränd.

Även om den kommer visa sig vara en sådan desarmerande, dissidensabsorberande operation är det högst intressant och signifikativt att en sådan av detta slag, med så långtgående skenbara eftergifter och kompromisser som de som nu uppvisas, har ansetts nödvändig. För här omfattas en förståelse och framförs analyser och positioner som nu är helt nödvändiga både för att bevara freden och bevara västvärlden från politisk, ekonomisk, social och kulturell nedgång och kanske katastrof. Invändningar, hur giltiga och viktiga de än förblir, måste tills vidare i stor utsträckning stå tillbaka för det nödvändigt överordnade konservativa syfte de i sig, som sådana, tjänar.

Borgerligheten, inklusive socialdemokraterna, motarbetar ju numera fullständigt Sveriges, Nordens och Europas såväl kort- som långsiktiga intressen, och har blivit – eller visat sig vara – spritt språngande galen, ja ett hot mot mänskligheten. Det lilla kvarstående högerkonservativa motståndet är, liksom vad som återstår av det populistnationalistiska, fullständigt otillräckligt. Att expropriera miljardärerna är ett sätt att stoppa deras rustningsprofitism, krig och folkmord.

I diskussionen ovan kommer den nämnda närheten och likheten ganska tydligt till uttryck. SOAS-utbildade Fiona Lali blev mycket uppmärksammad för sitt roliga krossande av dåvarande Tory-ministern Suella Braverman i en TV-debatt härom året (att Lali deltar i sådana är förstås enligt Mckay suspekt, ja mer, ett avslöjande bevis…), och hon intervjuades även av veteranaktivisten Roger Waters.

DD Geopolitics är en ibland otillförlitlig sajt, devotchkan (DD står för Donbass Devotchka, men jag tror det, när detta fullständiga namn tidigare användes, stavades Donbass Devushka) har visat sig vara en fiktion: hon kom inte alls från Donbassängen, det var i själva verket en amerikansk devotchka. Och artikeln nedan från augusti i år innehåller överdrifter, hårdvinklade tolkningar och problematiska påståenden (eller i alla fall vad som för mig t.v. framstår som sådana), såväl som utelämnanden av förhållanden som väl på relevant sätt komplexifierar den bild som förmedlas.

Men kanske också åtminstone, vågar man möjligen föreslå, några icke helt oväsentliga fakta och påvisanden av samband av betydelse för frågan om förhållandet mellan skeendet i Ukraina och Zelenskyj å ena sidan och Israel och Palestina å den andra. För förståelsen av det förhållandet att det, även om Ryssland inte är utan ansvar för smon, i väsentliga avseenden handlar om “samma krig”, och att detta ytterst i avgörande mening förs av samma atlantväst för samma intressen. Det sistnämnda betonas och analyseras inte tillräckligt, men slutligen är det främst det som på ett allmänt plan gör att den som stöder Zelenskyjregimen också stöder Netanyahuregimen och vice versa.

Gaza to Donbass: How Israel and Ukraine Built a Transnational War Machine

“From Bandera to Ben-Gurion, a new alliance is fusing battlefield technologies, ultranationalist ideologies, and Western power; turning Gaza and Donbass into two fronts of the same war.”