Demonstration på Odenplan igår.

Inom vänstern så ofta obekväma och inkorrekta – och alltid även stilmässigt dramatiskt avvikande – Kajsa Ekis Ekman bredvid sammanbitet beslutsam plakatman med svenska flaggor och tre kronor på tröjan.
Att förstå vad detta betyder. Ett embryo till anti-NATO-vänsterns och anti-NATO-högerns (eller -nationalismens) nödvändiga förening i denna och flera relaterade, avgörande frågor – också i Sverige.
Det är möjligt att plakatmannen tillhör vänstern. Evenemanget var helt vänsterdominerat, alla talarna – som också inkluderade Eva Myrdal – stod, tror jag, till vänster om socialdemokraterna. Ekis konstaterade att vi gör oss till ovän med större delen av världen. Att många gator i städer runtom i världen heter Olof Palmes gata, men att inga kommer heta Ulf Kristerssons gata. Men de största applåderna utbröt när hon också fastställde att inga heller kommer heta Magdalena Anderssons gata.
Om plakatmannen tillhör vänstern blir hans nationella symboler bara ännu mer kraftfulla och signifikanta. Men några nationalister var i alla fall närvarande även denna gång. Den allmänna geopolitiska analys som flera av talarna kommunicerade borde idag kunna delas av alla ideologiskt s.a.s. acceptabla sådana, liksom av alla som är konservativa och libertarianer av något meningsfullt slag.
Intressant och lovvärt, men tyvärr måste man också hänvisa mötesåskådarna och -deltagarna (om inte arrangörerna som redan tycks veta det) om VARFÖR skall man skall säga NEJ. Vilket betyder att man måste hitta nya “Jesus Kristus”, om man inte förmår förstå den “gamle”. Som jag (åter) försöker förklara genom en lista på sådana i https://ia902509.us.archive.org/32/items/rus-ukr/Rus-Ukr.html#APPENDIX .