Losurdo och västmarxismen

Viktig diskussion om Domenico Losurdos nu till engelska översatta och av Monthly Review Press utgivna bok om västmarxismen mellan Gabriel Rockhill, Radhika Desai och John Bellamy Foster här. Eller kanske snarare utifrån Losurdos bok, eftersom det hela i stor utsträckning vidgar sig till en kollokution mellan dessa tre tänkare om deras egna uppfattningar om västmarxismens och imperialismens allmänna tematik.

Rockhill, som redigerat utgåvan och till det italienska originalet lagt ett tidigare opublicerat föredrag av Losurdo, har givit en lång rad intervjuer och deltagit i många diskussioner med anledning av utgivningen, som återfinns på YouTube, men detta är den hittills bästa.

Adyar-teosoferna på Karlavägen

Adyar-teosofernas hus på Karlavägen, d.v.s. huset där Teosofiska bokhandeln förr låg.

Lokalen var inte ljus och luftig men inte heller, fastän mindre, trång och överlastad. Hyllorna var välordnat fulla av böcker från större delen av samfundets historia, d.v.s. en hel del äldre. Det såg sobert och seriöst ut, inga popbjärt “färgglada” ryggar och omslag. Man kunde lätt söka sig förbi teosofins alla spekulativa utsvävningar till dess stramare litteratur (inklusive översättningar av österländska andliga klassiker) och viss annan kvalitativ esoterisk-andlig sådan.

Bakom ett bord eller en disk till höger satt alltid en kraftigt byggd man i övre medelåldern som betonade att det inte minst handlade om karaktärens förändring. Ibland kunde man fortsätta till ett inre rum och slå sig ned på en av de stolar som stod uppställda i en halvcirkel vända mot en på vilken en kvinna, likaledes i övre medelåldern, och med guldfärgade tofflor, satt och talade om Läran.

Putins Valdaj-tal

Mckay analyserar Putins tal på det senaste mötet med Valdaj-klubben 7/11.

Mckay är verkligen paleokommunist. Det innebär att han lätt uppvisar den vanliga post-, etablissemangs- och CIA-västmarxistiska vänsterns väsen, med dess nuvarande distinkta politisk-korrekta och wokeistiska kulturradikala prioriteter och dess faktiska agenda och strategi att därutöver bara direkt eller indirekt stödja Labour, Demokraterna och Socialdemokraterna i väst. Gentemot denna vänster kan han också inta relativt sett distinkta värdekonservativa positioner.

Men i mindre utsträckning än hazianerna i ACP och Maupin i USA. Och han är så absorberad i marxism-leninismens delsanningar att han verkligen tycks uppfatta den, i den form den erhöll i Sovjetunionen före Chrusjtjov, i viss mån kompletterad med maoismen, som en tillräcklig filosofi, en tillräcklig förståelse av verkligheten och livet som helhet. Få positioner kan vara mer felaktiga. En hållbar konservativ socialism kan inte uppnås utan att detta fel avhjälps.

Charles Johnston

Irländaren Charles Johnston (1867-1931), som grundade Dublin-logen av Teosofiska Samfundet tillsammans med W. B. Yeats, framstår som en av de vettigare teosoferna, i det att han nästan enbart skrev om och översatte indiska andliga klassiker, en gärning av mer allmänt värde och intresse. Bl.a. översatte han Vivekachudamani under titeln The Crest-Jewel of Wisdom.

Vivekachudamani

Samaneri Jayasara läser en engelsk översättning av Ramana Maharshis fria tamilska översättning av ett av de i väst mest kända verken inom vedanta, Vivekachudamani, som föreligger i andra engelska översättningar bl.a. under titlarna The Crest-Jewel of Wisdom och, mer exakt, The Crest-Jewel of Discrimination.

Jayasara är alltså samaneri, d.v.s. primärt buddhist, och uttalar, litet konstigt och onödigt i beaktande av hennes ambitiösa och omfattande verksamhet på detta område, en del sanskritord och namn fel (inklusive titeln på detta verk). Och även några engelska. En del grammatiska märkligheter förekommer också, som inte rimligen kan finnas i den översättning hon läser utan på något sätt måste härstamma från henne själv. Mycket finns förstås också sakligt att säga om denna engelska översättning, men det behöver inte nödvändigtvis sägas innan det har lyssnats på denna läsning.

Hon hämtar inspiration från och har gjort fina inläsningar av många centrala klassiker såväl som mindre kända verk från alla stora andliga traditioner, och framför allt hör man i den meditativa läsningen att hon på djupet förstår vad det handlar om – att hon äger ett avancerat andligt “förverkligande”, som vi med ett litet missvisande ord brukar säga. Detta förverkligande ger läsningarna stor andlig kraft.

Spellista med sex delar:

Filip Holm och religionen

En såvitt jag hittills kunnat se utmärkt YouTube-kanal om religion i en vid, allmän mening, Let’s Talk Religion, drivs av Filip Holm, som säger sig vara “one of the leading voices and public educators on the topic of religion”. Det är något man gärna vill tro på, både i beaktande av kvaliteten på hans videos och av det stora antalet prenumeranter, vyer, gillanden och kommentarer.

“This channel”, förklarar han, “aims to educate on the subject of religion from an academic perspective and to open up for informed discussions on the subject. You will find videos discussing the big religions of the world, historical reviews of important figures and works as well as documentaries about numerous related subjects.”

Holm har en masterexamen (som det numera löjligt nog heter på svenska) i religionsvetenskap från Södertörns högskola och hans perspektiv är strikt religionsvetenskapligt. Han intar inte någon som helst egen religiös, teologisk eller filosofisk ståndpunkt, men hans framställningar och diskussioner präglas av stort s.a.s. allmänt sympatiskt intresse. Holms videos täcker inte bara alla stora utan också många små religioner och religionsrelaterade eller religionsnära tankeriktningar och andliga traditioner och grupper av olika slag, inklusive esoteriska och mystika.

Man märker Holms medvetenhet om vikten av förståelse, öppenhet, dialog och samhet på detta område i dagens värld. Givetvis kan han inte vara specialist på allt det han behandlar, men det är, tycks det mig än så länge (jag har just upptäckt kanalen), hela tiden ypperlig folkbildning. Holm talar god amerikanska, och en av hans särskilda styrkor är hans kunskaper i arabiska.

Här introducerar han kanalen, här diskuterar han begreppet religion, och här förklarar han sitt eget förhållningssätt.