Svenska betraktelser
Norstedts, 1985
Baksida:
Motströms och medströms är den fjärde i den serie av debattböcker som Stig Strömholm inledde med volymen Sverige 1972. Försök till en lidelsefri betraktelse. Med åren har denna särpräglade röst i den svenska offentliga debatten kommit att bemötas med allt större respekt. I sin nya bok uppehåller sig Strömholm först vid svenska allmänpolitiska frågor, men tyngdpunkten ligger på de fält där Strömholm besitter särskild kompetens och överblick genom sin ovanliga ställning som en av centralfigurerna i den svenska juristvärlden, preses i Vitterhetsakademien och Uppsala universitets prorektor.
Innehåll:
Vems är framtiden?
Demokratins farliga liv
Nytt om kejsarens gamla kläder
Det socialistiska fenomenet
Vårt Sverige – och de andras
Den svenska tystnaden
Den första rätten på matsedeln
Svensk konservatism: död eller levande?
En villolärare resumerar
Mellan demokrati och juridik: flykt och återkomst
Planeringssamhället och rättssäkerheten: ett svenskt framtidsproblem
Integritet och massmedia
Tankar vid ett kulturpris’ mottagande
Finns det plats för en borgerlig kulturpolitik?
Skolan och kunskapen
Forskningspolitik: begränsningar och möjligheter
Vårt behov av forskningspolitik
Den svenska doktorsavhandlingen
Europas universitet
JOBs kommentar:
Se även de nämnda tidigare debattböckerna, och mina kommentarer till dem, på References-sidan. I den tyvärr alltid förbisedda Sverige 1972 finner vi grunden och utgångspunkten för och den mest systematiska framställningen av Strömholms analys av sin svenska samtid.
Jan Olof Bengtsson 
Några få ord om detta: ” I den tyvärr alltid förbisedda Sverige 1972 finner vi grunden och utgångspunkten för och den mest systematiska framställningen av Strömholms analys av sin svenska samtid.”
Den är inte helt förbisedd faktiskt. I höstas skaffade jag, upplyst av denna sajt, ett exemplar och hann läsa till sidan 374 (av 484) innan arbetsbelastning och annat tvingade mig att lägga att lägga boken åt sidan ett tag. Jag vile bara nämna detta, och samtidigt intyga bokens synnerliga läsvärde. Strömholms stil, han är erkänner det själv som en svaghet, präglas av långa meningar och långa resonemang. Men så innehåller dessa långa meningar också verkligen något, nämligen en synnerligen självständig samhällsanalys. Hans klarsyn angående många fenomen, exempelvis omvandlingen av pressen och dess sätt att tänka och skriva, är häpnadsväckande, och han är heller ingen dålig satiriker när han skriver om detta och närbesläktade fenomen.
Hoppas att några fler skaffar boken och läser den. Detta då den verkligen är förbluffande kraftfull och bred i sin kritik av de destruktiva samhällstendenser som sedan den skrevs slagit ut i full blom: ett slags dödens blommor, sett ur kulturell och civilisatorisk synpunkt.
Mycket roligt att höra att du köpt den, Väldige, och stort tack för dina träffande ord som hjälper till att lyfta fram den!
Med anledning av ditt vänliga svar ville jag nu meddela att jag, på något mystiskt sätt, fann lite tid att faktiskt läsa ut “Sverige 1972”. Just nu har jag ingen möjlighet att hinna formulera en vettig slutkommentar, men det kan ju hända att den tiden kommer… Så tills vidare vill jag bara varmt rekommendera andra att läsa den!
För övrigt har jag även köpt Strömholms påföljande debattbok, “Motskäl”, och inte kunnat låta bli att börja läsa den. Det visar sig snabbt, och knappast oväntat, att den är minst lika bra. Därtill mycket mer lättläst eftersom den består av relativt korta essäer.
Till dem som läser detta vill jag avslutningsvis säga: om ni inte redan slagit av teven mer eller mindre för gott, så gör gärna det nu, och börja läs något av Strömholm med hjälp av tiden ni fick över!
Tv tittar en förstås inte på – har inte haft någon sedan jag flyttade hemifrån, förutom under en väldigt kort period när jag inte hade internet och ännu inte hade gjort valet att helt sluta spela tv-spel. Det enda digitaldekadenta jag dagligdags gör är att stundom lyssna på musik när jag är ute och går eller tränar – och då en del mer sofistikerad sådan – samt ta del av lite audiovisuella poppärlor, eller för all del alternativmusik, på YouTube efter ett dagsverke, oftast innan läggdags.
Det måste troligen dömas mer angående livsstilsval i det senmoderna samhället – inte såtillvida att det inte ska vara valfritt, men i varje fall: i ett liberaldemokratiskt samhälle har man relativt stor grad av individuell agens i vissa avseenden, och väljer sålunda om man vill vara mer aristokratisk (intellektuellt, etiskt, fysiskt etc.) eller mer plebejisk.
Strömholm ska jag läsa någon gång – behöver beta av lite mer svensk kvalitetslitteratur, känner jag.