Stig Strömholm: Motströms och medströms

Svenska betraktelser

Norstedts, 1985

Baksida:

StrömholmMotströms och medströms är den fjärde i den serie av debattböcker som Stig Strömholm inledde med volymen Sverige 1972. Försök till en lidelsefri betraktelse. Med åren har denna särpräglade röst i den svenska offentliga debatten kommit att bemötas med allt större respekt. I sin nya bok uppehåller sig Strömholm först vid svenska allmänpolitiska frågor, men tyngdpunkten ligger på de fält där Strömholm besitter särskild kompetens och överblick genom sin ovanliga ställning som en av centralfigurerna i den svenska juristvärlden, preses i Vitterhetsakademien och Uppsala universitets prorektor.

Innehåll:

Vems är framtiden?

Demokratins farliga liv

Nytt om kejsarens gamla kläder

Det socialistiska fenomenet

Vårt Sverige – och de andras

Den svenska tystnaden

Den första rätten på matsedeln

Svensk konservatism: död eller levande?

En villolärare resumerar

Mellan demokrati och juridik: flykt och återkomst

Planeringssamhället och rättssäkerheten: ett svenskt framtidsproblem

Integritet och massmedia

Tankar vid ett kulturpris’ mottagande

Finns det plats för en borgerlig kulturpolitik?

Skolan och kunskapen

Forskningspolitik: begränsningar och möjligheter

Vårt behov av forskningspolitik

Den svenska doktorsavhandlingen

Europas universitet

JOBs kommentar:

Se även de nämnda tidigare debattböckerna, och mina kommentarer till dem, på References-sidan. I den tyvärr alltid förbisedda Sverige 1972 finner vi grunden och utgångspunkten för och den mest systematiska framställningen av Strömholms analys av sin svenska samtid.

4 Responses to “Stig Strömholm: Motströms och medströms”


  1. 1 Den Väldige January 23, 2014 at 4:41 pm

    Några få ord om detta: ” I den tyvärr alltid förbisedda Sverige 1972 finner vi grunden och utgångspunkten för och den mest systematiska framställningen av Strömholms analys av sin svenska samtid.”

    Den är inte helt förbisedd faktiskt. I höstas skaffade jag, upplyst av denna sajt, ett exemplar och hann läsa till sidan 374 (av 484) innan arbetsbelastning och annat tvingade mig att lägga att lägga boken åt sidan ett tag. Jag vile bara nämna detta, och samtidigt intyga bokens synnerliga läsvärde. Strömholms stil, han är erkänner det själv som en svaghet, präglas av långa meningar och långa resonemang. Men så innehåller dessa långa meningar också verkligen något, nämligen en synnerligen självständig samhällsanalys. Hans klarsyn angående många fenomen, exempelvis omvandlingen av pressen och dess sätt att tänka och skriva, är häpnadsväckande, och han är heller ingen dålig satiriker när han skriver om detta och närbesläktade fenomen.

    Hoppas att några fler skaffar boken och läser den. Detta då den verkligen är förbluffande kraftfull och bred i sin kritik av de destruktiva samhällstendenser som sedan den skrevs slagit ut i full blom: ett slags dödens blommor, sett ur kulturell och civilisatorisk synpunkt.

    • 2 Jan Olof Bengtsson January 23, 2014 at 5:07 pm

      Mycket roligt att höra att du köpt den, Väldige, och stort tack för dina träffande ord som hjälper till att lyfta fram den!

  2. 3 Den Väldige March 23, 2014 at 5:41 pm

    Med anledning av ditt vänliga svar ville jag nu meddela att jag, på något mystiskt sätt, fann lite tid att faktiskt läsa ut “Sverige 1972”. Just nu har jag ingen möjlighet att hinna formulera en vettig slutkommentar, men det kan ju hända att den tiden kommer… Så tills vidare vill jag bara varmt rekommendera andra att läsa den!

    För övrigt har jag även köpt Strömholms påföljande debattbok, “Motskäl”, och inte kunnat låta bli att börja läsa den. Det visar sig snabbt, och knappast oväntat, att den är minst lika bra. Därtill mycket mer lättläst eftersom den består av relativt korta essäer.

    Till dem som läser detta vill jag avslutningsvis säga: om ni inte redan slagit av teven mer eller mindre för gott, så gör gärna det nu, och börja läs något av Strömholm med hjälp av tiden ni fick över!

    • 4 Swedish Dissident March 23, 2014 at 8:18 pm

      Tv tittar en förstås inte på – har inte haft någon sedan jag flyttade hemifrån, förutom under en väldigt kort period när jag inte hade internet och ännu inte hade gjort valet att helt sluta spela tv-spel. Det enda digitaldekadenta jag dagligdags gör är att stundom lyssna på musik när jag är ute och går eller tränar – och då en del mer sofistikerad sådan – samt ta del av lite audiovisuella poppärlor, eller för all del alternativmusik, på YouTube efter ett dagsverke, oftast innan läggdags.

      Det måste troligen dömas mer angående livsstilsval i det senmoderna samhället – inte såtillvida att det inte ska vara valfritt, men i varje fall: i ett liberaldemokratiskt samhälle har man relativt stor grad av individuell agens i vissa avseenden, och väljer sålunda om man vill vara mer aristokratisk (intellektuellt, etiskt, fysiskt etc.) eller mer plebejisk.

      Strömholm ska jag läsa någon gång – behöver beta av lite mer svensk kvalitetslitteratur, känner jag.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




Categories

Archives

Recent Comments

axelwkarlsson on Donaustraße, Ingolstadt
Sverige Först on Enhetslinjens förlust
Jan Olof Bengtsson on The Significance of Franklin…
AS on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Jan Olof Bengtsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
Jan Olof Bengtsson on 10 år
RB on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
axelwkarlsson on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
sui generis on 10 år
Victor on 10 år
Jan Olof Bengtsson on Moderat omprövning
All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi