Groteskt nog har nu inte bara SDs medlemsutskott utan också en del anonyma nätdebattörer (den där heroiska kategorin personer som, hoppas jag ni minns, jag ju haft ett och annat att säga om här tidigare, och som anser sig vara så självständigt tänkande) satt tilltro till Expos påståenden, och sprider nu uppfattningen på olika håll att jag är rasist, antisemit och fascist.
Expos anklagelser är befängda och jag kan punkt för punkt lätt visa varför, för dem som av obegriplig anledning inte kan se det själva.
Alltifrån mitten av 80-talet (eller egentligen slutet av 70-talet, men det dröjde några år innan jag började publicera mig) har jag varit engagerad i försvaret av den centrala västerländska humanistiska traditionen, utgående från ”arvet från Athen, Rom och Jerusalem”, med utblickar till andra kulturer och med särskild tonvikt på den filosofiska personalismen. Utifrån denna humanistiska tradition har jag i en lång rad lätt tillgängliga publikationer, direkt och indirekt, systematiskt kritiserat alla de fenomen jag nu p.g.a. den vänsterextrema tidskriften anklagas för att själv stå för.
Det mest groteska är väl inte att anonyma webbtroll och Expo fått för sig att du skulle passa in i de där epiteten, utan att SD:s medlemsutskott agerar som att man tar den här typen av groteska anklagelser på allvar. Man undrar lite var den intellektuella nivån i SD:s ledning ligger egentligen. Hela skådespelet är inte något mindre än pinsamt.
Därav epitetet “Expofalangen”. De nyttjar Expo som ett partiorgan.