I sin 624:e liveström, sänd i torsdags, gick Caleb Maupin åter igenom både den syntetiska vänsterns och neokonservatismens ursprung, historia och väsen. Alla enskilda saker han tar upp är sådana som han har behandlat många gånger tidigare, och under många år, ofta med betydligt större utförlighet och fler exempel och detaljer. Men detta får kanske sägas vara en ovanligt fullständig, helhetlig översikt av huvudlinjerna i dessa centrala konservativa analyser och reflexioner. Den syntetiska vänsterns och neokonservatismens temata samordnas möjligen också i något högre grad än tidigare, genom att innebörden av gemensamheten i bådas ursprung i den amerikanska ex-trotskismen tydligare betonas.
Jan Olof Bengtsson 
En jättebra genomgång av Maupin, därtill lättfattlig och pedagogisk. Sålunda kanske allt fler kan bli medvetna om neokonservatismen, ty jag har många gånger upplevt, i alla fall här och var på nätet, att termen nästan ”slängs omkring” litet hursomhelst. Maupin nämner själv t.ex. själv inledningsvis att RFK jr hade kallat Zbignew Brzezinski för ”neocon”; detta trots att han ju var motståndare till dem. Verkar nästan ibland som att ”neocon” för många är liktydigt med ”globalist”, att inte neokonservatismens ”särprägel” syns, vad som s.a.s. utmärker den i förhållande till exempelvis Brzezinski och Kissinger.
Ja, verkligen bra. Härom dan (19/2) tog han upp det här med Brzezinski i en tråd på X också:
“I’ve seen RFK repeatedly say that Brzezinski was a Neoconservative.
That’s not correct. Brzezinski was from the Rockefeller soft power foreign policy school. He was close to Carter and mentored Obama.
Neocons are people like Bolton, Nuland, who are the ‘peace through strength’ late cold war hawks grouped around Reagan.
Neoconservativism gets traced back to Irving Kristol & Leo Strauss, folks of a more liberal persuasion who were put off by the New Left and cultivated the right wing populism of Reagan/Bush era, framing the world in ‘Good vs. Evil’ and wanting to ‘spread democracy’.
Neocons are elitists, extreme anti Russians who studied ‘Sovietology,’ huge supporters of Israel and advocates of direct military intervention.
Brzezinski was all about covertly manipulating different forces around the world, cultivating proxy extremist armies, playing countries against each other, all while making the US look benign.
Brzezinski was also a bit more critical of Israel, seeing it as a PR problem for the USA in getting anti Semitic nationalists in Europe and Wahabbi extremists in the Middle East to do their dirty work.”