RCP:s Will Collins ger kort översikt av den kulturradikala konstnärliga modernismens – i alla genrer – huvudsakliga revolutionärt-politiska historiska sammanhang som naturligt nog, i en presentation för partiaktivister utan hänvisning till de ledande marxistiska estetiska teoretiker som brukar åberopas i mer filosofiskt-akademiska sammanhang, i stället tydligare framlyfter och beskriver dess trotskistiska karaktär.
Här finns förstås ingen som helst förståelse för 1) den andligt-traditionalistiska uppfattningen av konstern; 2) den av Roger Scruton formulerade borgerligt-konservativa estetiska filosofin; 3) vad Carl-Henning Wijkmark försvarade som den “subversiva klassicismen”; 4) den s.k. socialistiska realismen och hela “Stalinerans” estetik; eller ens 5) den andliga syftningen hos några av de behandlade modernisterna själva.
Men den kulturella och politiska miljö Collins går igenom, och även sådan han går igenom den, är ändå viktig att förstå, i sig. Eftersom det inte finns många inlägg här med och om den konst han talar om, ligger det i stället nära till hands att påminna om att det helhetliga sammanhang han beskriver utgör en avgörande bakgrund även till progressive rock och s.k. art rock, som finns representerade av desto fler inlägg. Åtskilliga av dessa genrers mest kända namn hade studerat vid konsthögskolor.
Olle Bengtsson 