Mindre känd, senare bok av författaren till Ideas Have Consequences, som väger in en historicistisk dimension som balanserar – men alls inte uppger – den klassiska idealismen.
Av de s.a.s. rent amerikanska (d.v.s. ej som Voegelin och Strauss från Europa invandrade) konservativa tänkare som jag tror jag först läste om i Nash var nog Weaver den som, naturligt nog inte minst genom sin allmänna platonism, gjorde starkast intryck på mig.
Weaver var kritiker av imperiet och dess atombombningar. Men också av Babbitts (och Mores) likaledes imperialismkritiska “nya humanism”, som han i sin magisteravhandling från 1934, året efter Babbitts död, såg som otillräcklig för att uppnå sina syften, eftersom den var i alltför hög grad förbunden med moderniteten och avvek för mycket från traditionen, metafysiken och religionen. På flera punkter överensstämmer denna kritik med den idealistiska revision (utöver den klassiska idealismen byggande på den moderna svenska) som jag försöker föreslå i min – oavslutade, pågående – diskussion av den värdecentrerade historicismen.
Weaver var retorikkännare vid Chicagouniversitetet (The Ethics of Rhetoric, Language is Sermonic). Att tänka sig att jag en gång t.o.m. undervisat om honom på en retorikkurs i Lund…
Richard M. Weaver: Visions of Order
Olle Bengtsson 