Author: Jan Olof Bengtsson

Spirituality - Arts & Humanities - Europe

Michael J. Carley om Ryssland och väst under 1900-talet

Jackson Hinkle, Glenn Diesen och Pascal Lottaz har alla nyligen gjort kortare intervjuer med kanadensiske historikern Michael J. Carley vid Université de Montréal om hans forskning om västs förhållande till Ryssland och Sovjetunionen, och särskilt om Stalin och andra världskriget, med allehanda för dagens kritiska historiska och politiska situation kanske relevanta perspektiv.

Han har senast publicerat en stor trilogi om Stalin: Stalin’s Gamble: The Search for Allies against Hitler, 1930-1936 (2023), Stalin’s Failed Alliance: The Struggle for Collective Security, 1936-1939 (2024), och Stalin’s Great Game: War and Neutrality, 1939-1941 (2025). Tidigare böcker är Silent Conflict: A Hidden History of Early Soviet-Western Relations (2014) och 1939: The Alliance That Never Was and the Coming of World War (2019).

Carley har uppfattats som Stalinrevisionist, ja en ledande revisionist ifråga om Sovjetunionens utrikespolitik under mellankrigstiden Han är långt mindre radikal än Furr, och i själva verket gäller revisionen bara den inte sällan extrema västerländsk-kapitalistiska kalla-krigs-historiografin, vars sanning och objektivitet aldrig framstått som i sin helhet trovärdig.

Googles AI-översikt sammanställer källor som säger att han utmanade “the narrative that Stalin actively sought war, instead portraying him as a realist desperately trying to form an anti-Nazi alliance with the West that was rebuffed, shifting focus from Western guilt to shared responsibility for WWII’s outbreak”, “uses extensive archival research to argue Stalin’s attempts to secure collective security were genuine, countering the common view of Stalin as solely aggressive”, “details Stalin’s attempts to build a grand alliance with Britain, France, and others against Hitler in the years leading up to WWII, highlighting this often-overlooked diplomacy”, “argues against the idea that WWII was inevitable or primarily Stalin’s fault, presenting a more complex picture where Western powers were reluctant to engage with the USSR”, “draws on extensive research in Soviet, French, British, and American archives to provide a balanced, dual-perspective view”, och “portrays Stalin as a pragmatic, realist leader seeking security and peace, rather than purely aggressive expansionism.”

Att detta knappast är särskilt kontroversiellt bekräftas av Grok: Carley bygger på “extensive multi-archival research (Soviet, British, French, and American sources)”, argumenterande att “Stalin genuinely pursued collective security and alliances with Britain and France to contain Nazi Germany” men att “Western anti-communism, appeasement policies (e.g., by Chamberlain), and distrust thwarted these efforts”. Molotov-Ribbentrop-pakten “is portrayed as a desperate last resort after Western rejection, not Stalin’s preferred outcome”. Carley “challenges Cold War-era narratives that depicted Stalin as ideologically driven toward world revolution or secretly preferring a deal with Hitler”; han “counters what he and supporters call the ‘demonization’ of Stalin’s foreign policy, emphasizing his pragmatism and realism”.

En recensent har anklagat honom för “excessive sympathy for the Soviet perspective, downplaying Stalin’s domestic brutality (purges, etc.), or overstating Western culpability while underplaying Soviet distrust or aggressiveness”, men andra har noterat att “Carley does not condone Stalin’s internal repression and focuses primarily on diplomacy”. Han är inte “a ‘Stalinist’ apologist in the sense of defending the regime’s crimes overall; his revisionism is specific to foreign policy debates, aligning with a scholarly tradition (e.g., influenced by post-1991 Soviet archive openings) that portrays Stalin as a cautious realist seeking to avoid war until 1941.”

Det finns mycket att säga om detta (tills vidare kan ju varken Google eller Grok själva läsa Carleys böcker och bilda sig en egen uppfattning, men de får fram åtskillig tillförlitlig information om hans reception). Vad det nya kalla krigets högerhistoriker säger behöver ingen sväva i tvivelsmål om. Det finns fortfarande punkter där de har rätt i sin allmänna kommunismkritik. Men i ljuset av de andra punkter där de har fel, där de senaste 50 åren har visat att de har fel, är det mer intressanta bedömningen och förståelsen av innebörden av Carleys revisionism i sammanhanget av den alltfort pågående striden mellan stalinister och trotskister, som efter så lång tid och i en i så mycket ny och förändrad världshistorisk situation ofta framstår som grotesk i sin ömsesidigt fanatiska, rigida oförändradhet.

Trotskisterna fördömer ju Stalin just för att ha dragit sig tillbaka från världsrevolutionen, medan stalinisterna förkastar Trotskij för att han förhindrade den genom att motarbeta Sovjetunionen och dess uppbyggnad av socialism i ett land, och liera sig med dess motståndare i väst. Vad är det som intresserar Hinkle, Diesen och Lottaz i Carleys revision? Att han tydligt pekar på Stalins bemödanden för allians med väst mot Hitler på 30-talet, på hans och hela Sovjetunionens konstanta vilja till fredlig samexistens med väst när väst primärt var intresserat av att Hitler skulle krossa dem, och på att när Hitler misslyckats med detta väst omedelbart – redan innan kriget var slut – började planera för att överta denna uppgift från Hitler.

Essentia Foundation

En ny högviktig i Nederländerna baserad organisation som befrämjar den konsekventa filosofiska idealismen under beaktande av såväl traditionella andliga som samtida vetenskapliga perspektiv, och med medverkan av på denna nätplats flera gånger figurerande Bernardo Kastrup (länkar här), bildades härom året: Essentia Foundation.

Så här inleder den beskrivningen av sig själv, under rubriken “The Challenge”:

“We live under a materialist metaphysics: all that supposedly exists is matter, an abstract entity conceptually defined as being outside and independent of consciousness. This metaphysics is often conflated with science itself, even though the scientific method only allows us to determine how nature behaves, not what nature is in and of itself.

The mainstream cultural endorsement of metaphysical materialism became firmly established in the second half of the nineteenth century. Since then, however, its strength has been derived mainly from intellectual habit and inherited assumptions, not from clear reasoning, evidence or explanatory power. As a matter of fact, over the past few decades evidence has been accumulating in foundations of physics, neuroscience and analytic philosophy that materialism is false.

Nonetheless, the cultural prevalence of metaphysical materialism has myriad – and arguably dysfunctional – implications at both individual and social levels: it impacts our sense of meaning and purpose, our value systems, our understanding of health, disease and death, as well as the way we relate to others, the planet and even ourselves.”

Mot detta uppställer Essentia Foundation följande målsättningar, under rubriken “The Goal”:

“Essentia Foundation aims at communicating, in an accurate yet accessible way, the latest analytic and scientific indications that metaphysical materialism is fundamentally flawed. Indeed, clear reasoning and the evidence at hand indicate that metaphysical idealism or nondualism – the notion that nature is essentially mental – is the best explanatory model we currently have. This is known in specialist communities, but hasn’t yet been openly communicated, in an accessible manner, to the culture at large. Essentia Foundation hopes to help close this communication gap.

Although we acknowledge that analytic or scientific understanding, in and of itself, isn’t life- or behavior-changing – only felt experience or knowledge by direct acquaintance is – in modern culture the intellect is the bouncer of the heart. Therefore, we aim to create intellectual space and legitimacy for the notion that, at its most fundamental level, all reality unfolds in an extended field of mentation.”

Detta ligger helt i linje med de allmänna idealistiska positioner jag här, i många inlägg i kategorierna Idealism (under Philosophy) och Spirituality försökt försvara och lyft fram tänkare och andliga lärare som företräder. Flera av formuleringarna låter ana Kastrups intellektuella ledarskap. Termerna “mental” och “mentation” behöver från mitt perspektiv på visst problematiserande sätt diskuteras i termer av å ena sidan medvetandet i sig och å den andra de olika nivåerna av fenomenellt medvetandeinnehåll, men de överensstämmer med exempelvis Bruntons terminologi.

Hur ska man då uppnå dessa mål? Avsnittet “Way of Working” beskriver det:

“Essentia Foundation questions metaphysical materialism and argues for the plausibility of idealism by leveraging the exact same epistemic values our culture reifies today: coherence, internal logical consistency, conceptual parsimony, empirical adequacy and explanatory power. We show that, if applied objectively and consequently, these values point directly at idealism, while contradicting materialism.

Operationally, Essentia Foundation identifies and helps to promote scientific and philosophical work relevant to metaphysical idealism or nondualism. As such, we can be regarded as an information hub – strictly and thoroughly curated to weed out nonsense and pseudo-science – for the latest developments in science, analytic philosophy and other areas of scholarly work with a bearing on our culture’s metaphysical views. Our community of authors lists a growing number of academics, scholars, philosophers, scientists and authors whose works are opening the way for a new, more functional and true understanding of ourselves and reality at large.”

Detta kunde knappast formuleras på ett mer föredömligt sätt. Presentationen under About us-fliken avslutas med en förklaring av vad de kallar sitt “Editorial Commitment”:

“Essentia Foundation is not philosophically neutral: we were created precisely to address an imbalance in how the metaphysical implications of results from science and philosophy are communicated by the media.

That said, you can expect from us editorial rigor, accuracy and careful selection of the material we choose to publish. Strict curation – erring rather on the side of caution in cases of high uncertainty – is what characterizes our approach. To put it simply, we only publish credible work. And although we do try to communicate in an accessible manner – dispensing with jargon and academic obscurantism as much as possible – we are committed to not allowing these simplifications to misrepresent the original material.

Again, Essentia Foundation shall never promote nonsense, pseudo-science or gullible, unsubstantiated claims of the kind often associated with mind-first ontologies in the popular culture. This is our firm commitment to you. Whatever you see in our material may be polemical – in the spirit that every major scientific or philosophical advancement has originally been polemical – but shall never be unsubstantiated, irrational or deceiving. In cases where the solidity or credibility of a relevant result isn’t clear, we consult our Academic Advisory Board before publishing it.”

“Our team” består av Fred Matser (Founder and Honorary Chairman), Prof. dr. Jan van der Greef (Chairman), Machtelt Groothuis (Non-Executive Director), Steven Schuurman (Non-Executive Director), Bernardo Kastrup, PhD, PhD (Executive Director), och deras Academic Advisory Board av Prof. Jeffrey J. Kripal, PhD, Prof. Hyman M. Schipper, MD, PhD, FRCPC, Prof. Edward F. Kelly, PhD, Prof. Donald D. Hoffman, PhD, Prof. dr. Jan van der Greef, Prof. dr. Sarah Durston, Prof. Mikhail Ilyin, PhD, PhD, Dr. Iain McGilchrist, Claus Metzner, PhD, och Prof. Bernard Carr, PhD.

Följ dem på den ovan länkade hemsidan och på YouTube, Twitter och Facebook.

Caleb Maupin: Getting Rich Without Capitalism

America’s Way Out

CreateSpace Independent Publishing Platform, 2018

Amazon.com

Back Cover Blurbs:

“Caleb Maupin has crafted an urgent and necessary, both visionary and organic guide for the way forward – a bold and brilliantly conceived blueprint for political and economic rebirth out of the ashes of a decaying capitalist America, in its death throes today.”

Prairie Miller, Radio Host for WBAI Art Express

“Maupin offers a surprising historical analysis of modern America, its populist roots and current political identity crisis. This is a sobering indictment of an American political economy in receivership, unsure how to compete with the emerging tigers of the east. Is there a viable path to economic prosperity and social stability? Whether you’re a capitalist, communist, socialist or even a free-market libertarian, you’ll want to read this thought-provoking book.”

Patrick Henningsen, founder 21st Century Wire

“Caleb’s latest work probes some of the contradictions presented in today’s world with a perspective that is both well-grounded in classic Marxist theory and well-informed by the experiences of Marxists who have actually governed and done so successfully. He applies the rich scientific theory of Marx to modern, living reality at a time when much of what passes for a Left in the US, mired in dogma, seems unable to provide even an outline of a working analysis of the present.”

Don Debar, Radio Host, CPRMetro

“Capitalism is a diseased and decaying system where the force of the police state and military must be now fully deployed to maintain it. The rich are getting richer and we poor are getting poorer. A socialist planned economy which ensures that 100% of the people have equal footing and opportunity is the way forward. The demise of capitalism will also guarantee the end of empire. Caleb’s book is an important contribution to this desperately needed discussion.”

Cindy Sheehan Activist/Socialist/Executive Director of Cindy Sheehan’s Soapbox

Rockhill och det intellektuella världskriget

Rockhill samtalar med Mckay och Kit Klarenberg i senaste avsnittet på deras kanal Decline and Fall om sin nu utkomna nya bok, den första delen av en planerad trilogi med den gemensamma titeln The Intellectual World War. På Decline and Falls substack beskrivs avsnittet så här:

“In this very special edition of the ‘Decline & Fall’ show we speak to Gabriel Rockhill about his new book ‘Who Paid The Pipers Of Western Marxism’. We explore the cold war origins of western Marxism, the heavy investment in it by the CIA and why we need to see cultural institutions as a mechanism for reinforcing ruling class power.

We also look at how the pro-imperialist left were used to undermine the USSR and why this work has continued into the era of the color revolution.”

På kanalen kan man se avsnittets kanske roliga men orättvisa bild som kommer upp när man delar länken, en bild som ska illustrera sambandet mellan Trotskij och västmarxismen, Hollywood och hippieismen. Detta är komplext: både Trotskij och hippieismen var mer och annat än kompatibel CIA-vänster, men det finns en poäng rörande det helhetliga vänstersammanhang som historiskt tog form i väst. Anledningen till att jag inte tar med bilden här är dock bara att den är för ful och förmedlar fel känslor vid läsningen. Väldigt många sådana bilder från YouTube är för fula och smaklösa. När jag inte länkar till YouTube med hela bilder beror det på detta; någon gång har dock kanske en bild som egentligen är för ful – exempelvis bjärt “färgglatt” skrikig – råkat komma med.

Efter avsnittet skrev – apropå det inomkommunistiska kriget – Mckay: “Judging by the amount of embittered whining from trotskyites about our interview with Gabriel Rockhill yesterday I declare the episode a great success.”

Trots de analytiska sanningarnas nödvändighet måste man konstatera att det här ibland kan kännas som om vi inte är så långt ifrån Proletärens gamla praktik – på den tid då dess parti hette KPML(r) – att dela ut “Månadens ishacka” till, med Internationalens ord, “var och en som inte svor på att Trotskij och alla som ansågs besmittade av hans idéer var agenter för Gestapo, CIA och andra säkerhetstjänster”. Det framstår kanske inte som något entydigt framsteg.

Trotskijs Stalin

RKP ger ut en svensk översättning av RCP:s förlag Wellred Books’ engelska utgåva från 2016 av Trotskijs ofullbordade Stalinbiografi, eller av första delen av den – med stor säkerhet 1900-talets viktigaste biografi, i betydelsen den världshistoriskt mest inflytelserika. “Butik”-länken på RKP:s sajt tar oss till något som heter Bokförlaget Röd Oktober, men på den bild av boken som visas där står det Bokförlaget Stormklockan.

Historien om hur man korrigerat och med hjälp av Trotskijs papper i Harvards Widener Library kompletterat Charles Malamuths första engelska översättning från 1946 med dess manipulationer, berättades på In Defence of Marxism i samband med den engelska utgivningen. Men det återgavs delvis också av den “oförsonlige ateistens” svenska anhängare vid lanseringen av översättningen under ett evenemang i Stockholm i helgen benämnt Kommunism & Revolution 2025.

Det ger ett litet patetiskt intryck att se den typ av total bokstavsvänstrig trohet och tilltro som nu ånyo uppvisas, och inte bara mot och till Trotskij – den Martyriske Bäraren av den Sanna och Ursprungliga Marxismens Obefläckade Fana – utan även 40-talistfarfar Alan Woods, i Paris närvarande och deltagande 68-farfar Alan Woods, som initierade det aktuella projektet.

Hur den nya version av Stalinbiografin mottagits av historiker och andra har jag inte sett. Men det står klart att vi idag fortfarande har både ett okritiskt trotskistiskt och ett okritiskt stalinistiskt läger av kommunister, som, fastän i sak överens på centrala punkter rörande dagens världspolitiska situation, i lika hög grad bekämpar varandra som de bekämpar som Epstein- och folkmordsatlanticismens kapitalistiska imperialism. Inte minste vilja kan skönjas från någondera sidan att beakta den andras kritik – Stalins av Trotskij eller Trotskijs av Stalin. Båda har ett avsevärt drag av retrolarpande reenactment (vars gestaltning, när den, som av RKI, ibland görs estetiskt tilltalande, dock säkert kan ha en viss uppfriskande effekt; de måste ha tänkt den tanken, det måste vara avsiktligt). Hur mycket har storfinansen att frukta från denna självdestruerande arbetarrörelse?

Båda vägrar dessutom fortfarande, eller liksom sina läromästare i farfarsgenerationen, att revidera marxismens mest fundamentala, ursprungliga filosofiska eller åskådningsmässiga absurditeter: alla de misstag och felsyner som Stalin och Trotskij har gemensamt, allt det grundfalska i vilket de förenas. Det militanta fortplantandet i nya generationer av inte bara gamla motsättningar – i hög grad personliga, springande ur den mänskliga existensens tragikomiska egoteater som kommunisterna aldrig vare sig velat eller kunnat förstå och vars fatala följder de restlöst hänför till samhällsbrister och på fullt allvar tror kommer försvinna med den blotta revolutionära frigörelsen från klassförtryck – utan av gamla filosofiska fel känns inte bara tröttsamt och meningslöst, utan nästan hopplöst.

I sak fullständigt uppbackade av, kvarhållande och byggande vidare på den borgerliga modernitetens primitiva materialism (idag särskilt i den västerländska filosofins och scientismens form), en åskådning som på intet sätt förändras till sin grundläggande karaktär genom den relativa sofistikation den erhåller genom sin hegelianska, dialektisk-historiska utveckling, tycks de sakna minsta lilla aning om och sensorium för att det ens kan finnas en högre och mer avancerad förståelse av livet, verkligheten och vårt eget väsen som levande varelser.

Även Hegel var i grunden en häpnadsväckande enkel profanhumanist i sitt från början till slut upprätthållna fokus – även i sin tidstypiska användning av idealismens och t.o.m. esoterismens arv – på Människan och hennes alienationsbefriade Hemkomst i fenomenvärlden. Gång på gång bryter den banala illusionen fram ur den karaktäristiska tysk-idealistiska komplexiteten i hans akademiska prosa.

De monstruösa, tungdystra jättemonumenten över Marx, Engels och Lenin i det gamla östblocket vittnar med skrämmande entydighet om innebörden av den profanhumanistiska utläggningen av de faustiska, luciferiska, prometeiska och titaniska mytologierna. Den Människoförgudande blindheten och mörkret – med Lenin dessutom balsamerad för evig Mänsklig kvarvaro – talar hotfullt om att all tidigare kulturs verkliga, andliga visdom ska köras över och krossas för Människorikets futtigt egosinnliga likjäms skull; att den endast innebar förtryck. Den mer oförargliga, sorglustiga ynktorften i försöken – exempelvis i Terry Eagletons i övrigt ofta förtjänstfulla Why Marx Was Right – att beskriva en marxismens motsvarighet till andlighet endast bekräftar futiliteten och fåfängligheten i det hela.

I vad gäller Trotskijs bild av revolutionens historiska skeende verkar RKI:arna rent generellt och explicit avfärda betydelsen av även de blygsammaste försök till något slags wissenschaftlig objektivitet (och det finns mer avancerade sätt att förstå vad detta handlar om än den gamla “faktapositivismens”). Men det hindrar ju inte att det är möjligt att den nya utgåvan av hans Stalinbiografi tillför något av vikt och värde. Jag är med på revolutionen, men bara under förutsättning att den förändras till sin karaktär i de avseenden jag försöker peka på.

I vilken utsträckning Trotskijs den dag idag i västvärlden totalt dominerande och triumferande – och för västvänstern definierande – hatmålning kommer överleva den revisionism som ser ut att kunna vara på väg kan jag inte bedöma. Både Stalin och Trotskij är från mitt perspektiv i så hög grad irrledare och virrlärare att jag inte är säker på att historiografin på detta område ens är av någon avgörande betydelse.