Norstedts, 1978
Baksida:
“Den andliga förstörelse, som drabbat kristenheten, är ingalunda i första hand framkallad av ateism och religionsförföljelser. Yttre angrepp framkallar en mobilisering av inre försvarskrafter, men då inre krafter angriper grundvalarna, kommer den verkliga förstörelsen till stånd…Teologin följer alltmer kompromissens väg för att till slut bli medlöpare och förkunnare av sekulära åsikter.”
Detta är vad Tage Lindbom vill säga med sin bok Jakobs dröm. Vi citerar ur slutkapitlet:
“Den mänskliga medvetenheten tyder på att vi besitter något, som står över allt det biologiskt-mentala. Skaparen har en djupare mening med den människa, som Han utnämner till det jordiska livets förvaltare. Han skapar människan till sin avbild och Han ger henne del av sin levande ande.”
Det är långt mellan “Den nakna apan” – en av vår tids uppfattningar av människans väsen – och “Guds avbild”. Mellan dessa poler finns gott om utrymme för en verklig debatt i livsåskådningsfrågor. Till en sådan bidrar i hög grad Tage Lindboms uppmärksammade böcker: Sancho Panzas väderkvarnar (1962), Otidsenliga betraktelser (1968), Mellan himmel och jord (1970), Agnarna och vetet (1974) och nu Jakobs dröm.

“Si nous parlons d’unité transcendante, nous voulons dire par là que l’unité des formes religieuses doit être réalisée d’une façon purement intérieure et spirituelle, et sans trahison d’aucune forme particulière. Les antagonismes de ces formes ne portent pas plus atteinte à la Vérité une et universelle que les antagonismes entre les couleurs opposées ne portent atteinte à la transmission de la lumière une et incolore.” Publié pour la première fois en 1948 à la Nrf, cet ouvrage majeur, marqué du sceau de l’intériorité et de l’authenticité, a connu depuis lors plusieurs rééditions tant en France qu’à l’étranger.


Paru en 1928, à la veille des accords du Latran, qui devient aboutir à une “conciliation” entre l’État fasciste et l’Église catholique, Impérialisme païen est assurément, de toutes les oeuvres de jeunesse de Julius Evola, la plus originale.
När människan förnekar varje högre makt och utropar sig själv till jordens härskare – utbryter icke då kaos, blodig anarki? Mycket tydde länge på motsatsen. Det förra seklet var något av en Människorikets smekmånad. Först efter det andra världskrigets slut har Människorikets sådd mognat till skörd.