Olle Bengtsson

Från Ju-Hyun Park från Nodutdol igen, i detta avsnitt av The China Report med Amanda Yee. Vikten av att förstå det antipacifiska som atlanthökarna håller på med i Pacifiken. Det hamnar i europeisk medieskugga p.g.a. Trumps fredssträvanden i Ukraina – eller snarare: ingen bryr sig om det, ingen har några invändningar mot det, eftersom man själva blivit lika mycket imperiehökar och tagit över Ukrainahökandet efter USA, på fullt allvar påstående att Ryssland planerar att erövra Europa.

Ett nytt program på BreakThrough News förra året är The China Report, där roliga “Radio Free Amanda” på X, Amanda Yee, som även är redaktör för PSL:s Liberation News och vars X-konto nu ersatts av detta, fått en plats som “programledare” tillsammans med välformulerade K. J. Noh, känd bl.a. från CounterPunch. The China Report är förstås ett naturligt och viktigt tillskott. Under rubriken ‘The Next Ukraine?’ diskuterar här Noh Taiwan – ännu ett ämne, tror jag, som jag inte själv separat kommenterat – med Norton, som är väl positionerad för detta sedan han, efter flera år i Nicaragua, för något år sedan flyttade till Kina.

Libanesisk-amerikanska Rania Khalek intervyar kände indiske ekonomen Prabhat Patnaik. Ranias program Dispatches är upplagt så att varje avsnitt har en gratishälft och en andra som man måste bli “medlem” i BreakThrough News för tillgång till; den senare ingår därför inte i denna video med rubriken ‘Neoliberalism Is Dying on a Global Scale. What Comes Next?’.

Patnaik ser tydligt och korrekt de fascistiska tendenserna i väst, men förstår populistnationalismen uteslutande i deras termer. Det är givetvis från mitt perspektiv missvisande. Dagens populistnationalism har till avgörande del andra orsaker än den historiska fascismen, och äger i sig en värdefull systemskiftespotential som måste frigöras från den fascistiska som följer med dess fatala högeridentifikation.

För Patnaik har rätt i att det är vad han uppfattar som “vänstern” som i global skala kommer möta och övervinna den imperialistiska globalkapitalismen. Den “vänster” som jag ser som en socialism som, till skillnad från denna kapitalism, också kan vara och måste bli konservativ i den mening jag noga har försökt ange.

En ytterligare kommentar som måste tillfogas här är att Patnaik tillhör de många vänsteranalytiker som tycks se massmigrationen i allmänhet som oproblematisk, eller åtminstone inte behandlar den som ett problem. Här fäster han uppmärksamheten enbart på beklagligt inhuman behandling av invandrare i väst, med exempel från repatriering.

Även detta vanliga ensidiga perspektiv är förstås en svaghet, som han har gemensam med hela den kapitalistiska etablissemangsvänstern (Vänsterpartiet, Die Linke, La France Insoumise, de amerikanska Demokraternas s.k. “squad” o.s.v.), men som är litet märklig hos personer som han, som inte alls tillhör denna vänster, utan med all säkerhet egentligen förstår att hela frågan måste sättas in i det större sammanhang jag introducerade i mitt inlägg Invandringspolitik och världspolitik – ett sammanhang som helt motsvarar hans egen helhetliga ekonomiska och politiska analys i övrigt.

Svagheten är i själva verket typisk för BreakThrough News och de personer de väljer som medverkande i sina program, ja för den större krets kring Party for Socialism and Liberation som BTN tillhör och där Brian Becker – som har ett eget BTN-program, The Socialist Program – och Norton ingår. De är helt enkelt alla fortfarande i hög grad “marinerade”, som det brukar heta i alternativmedias kommentarfält, i nyliberalismens pseudovänsters politiska korrekthet, fastän de i övrigt är så mycket mer klarsynta än den. I synnerhet Maupin har kunnat ingående analysera dem eftersom PSI startades av en utbrytargrupp – under Beckers ledning – från det gamla halvtrotskistiska Workers World Party, som han själv under lång tid tillhörde.

Detta är en av de cenrala punkter där skiljelinjen blir tydlig mellan denna grupp och vad jag vill se som åtminstone viktiga nya riktningsutpekare för en konservativ socialism i det avgörande landet USA som just Maupin, CPA och MWM. De senare är där de enda socialister som förstår det katastrofala hinder för socialismen i hela världen som den populistnationalismdrivande alienationen av västerlandets arbetarklass genom massinvandringen (och hela denna typ av vänsters wokeism) utgör.

Det finns historiska orsaker som gör delar av den icke-västliga invandringen till väst naturlig och oundviklig. Men nödvändigheten av det sant inter-nationalistiska socialistiska alternativ jag antytt till den av fattigdom, imperialistiska krig, och kapitalets behov av billig arbetskraft och till wokeismen knuten samhällsdestruktiv multikulturalism orsakade massigrationen och extrema remplacemangspolitiken under de senaste årtiondena, är uppenbar.

Kim Iversen intervyar Maupin, som förra året utgav boken Who are the Houthis? What are they fighting for?. Under flera år, så länge Daniel Larison medverkade i The American Conservative, brukade jag dela hans utmärkta artiklar om Jemen i sociala media, men jag tror dessvärre inte att jag själv skrev något om USA:s, Britanniens och Saudiarabiens långa krig där.

Norton talar utförligare, med Haiphong, om Jemen här.

Eftersom jag nästan aldrig tittar på Fox News visste jag inte vem den person Trump på grundval av sitt TV-tittande utsett till försvarsminister, Pete Hegseth, var. Jag reagerade mest på att han efter Trumps fredsutspel i en intervju med Breitbart sa att han inte utesluter kärnvapen till Ukraina.

Nu har Norton förklarat vem han är. Det inte minst anmärkningsvärda med denne Fox-medarbetare är väl kanske att han har en examen från Harvard. Vad säger det om elitutbildningens tillstånd i USA? Han framstår som en tragisk skrattspegel av den misslyckade amerikanska konservatismen.

Det visar sig också att han redan själv i Bryssel uttryckligen sagt det som Brian Berletic och Thomas Fazi varnat för, nämligen att det nu handlar om en “arbetsfördelning” mellan USA och Europa, där Ukraina bara överlåts åt Europa för att USA:s krafter ska kunna frigöras för ett kommande krig mot Kina.

Huruvida Trump själv och hela hans övriga administration i verkligheten uppfattar det på detta sätt, d.v.s. att en fortsättning av kriget i Ukraina i själva verket är önskvärt, är oklart, och kanske inte troligt. Men alldeles oavsett detta är ju ledande vansinneskrafter i Europa helt inställda på att verkställa Hegseths idé.

Norton står åsiktsmässigt nära kretsen kring PSL, Brian Becker och BreakThrough News, som ofta är naivt och svepande kulturradikal på den vanliga postmarxistiska vänsterns sätt. Kanske har hans konflikt med Max Blumenthal delvis med detta att göra, eftersom The Grayzone – där han tidigare arbetade – rört sig bort från detta läger och åtminstone delvis, på föredömligt sätt, närmat sig Maupins, ACP:s och MWM:s linje.

Alla som följer de senare (och jag hoppas att fler i Sverige snabbt börjar göra det och börjar skriva om dem, så att jag inte behöver ägna mig så mycket åt detta) känner till deras kritik av de felaktiga politiska ställningstaganden PSL-kretsens gamla etablissemangspolitiska korrekthet lett den till.

Hos Norton gör detta drag sig ofta mer eller mindre påmint så snart han, som här, kommer in på andra saker än den rena geopolitiska ekonomin. Men det är bara marginellt, och man får inte låta sig störas alltför mycket av det eftersom det inte försvagar hans insatser på det senare området, som han som tur är valt att specialisera sig på.

Men även på andra punkter är hans kritik av Hegseth i högsta grad träffande. Om Trump på allvar vill åstadkomma fred i Ukraina är det i sig utmärkt; men att i stället förbereda krig mot Kina, och fullfölja Hegseths hela övriga agenda, är lika utomordentligt dåligt.

Och än värre blir det när Europa i sin nya exempellösa enfald och dårskap vill indirekt hjälpa till med detta genom att på egen hand fortsätta atlanticismens allmänna för-trumpska avgrundspolitik på sitt eget territorium. Mer än någonsin krävs nu ett alternativt Europasamarbete, mellan alla anständiga självständighetskrafter som vill stoppa detta och rädda vår kontinent.