Efter att en kommentator i veckan fäst min uppmärksamhet på en diskussion om Samtidsmagasinet Salt på Flashback, upptäckte jag att också en längre diskussion den senaste tiden förts om mig i detta forum.
Jag vet inte så mycket om Flashback – jag har hört talas om det, men inte följt eller deltagit i någon diskussion där. Jag vet exempelvis inte hur viktigt eller seriöst det är. Men det sägs i Wikipedia-artikeln vara stort, och den gode Jakob Söderbaum, som jag skrivit om i flera inlägg, deltar bland annat i den diskussion jag blev tipsad om, och uppmuntrar och stöder det Konservatism-forum i vilket den äger rum. Jag konstaterar också att åtminstone flera inlägg i detta forum är bra.
I den tråd jag nu upptäckte, ‘Intellektuell argumenterar för att SD är det konservativa alternativet i Sverige’, i forumen Politik > Politik-Inrikes > Partipolitik, sägs, förutom många mycket vänliga och uppskattande saker om mig och mina inlägg, också en del mer allmänt viktiga saker i ämnen jag behandlat här; några stora och centrala frågor berörs.
Men där finns också tolkningar och spekulationer rörande mina ståndpunkter i några frågor, av sådan art att jag känner att jag bör kommentera diskussionen. Jag vill därför signalera att jag ska försöka skriva ett klargörande inlägg i anslutning till vad som där sägs så snart som möjligt.
Jan Olof Bengtsson 
Gör det enkelt för dig. Du behöver inte skriva ett inlägg på flera kilometer med en massa intellektuella spetsfyndigheter som ingen orkar läsa. Svara bara ja eller nej. Är du för dagens mångkultur och massinvandring? Säger du nej är du rasist och främlingsfientlig enligt din kompis Söderbaum. Han tar varje chans han kan att maniskt mana på att SD är rasister och främlingsfientlig.
Hur skulle detta göra det enkelt för mig? Såvitt jag minns behandlas överhuvudtaget inte det du tar upp i Flashback-diskussionen om mig, och det hör i alla fall inte till det jag behöver kommentera.
Om du inte orkat läsa mina inlägg, kan din fråga inte vara retorisk. Jag har svarat nej på den i inlägg efter inlägg.
Men Jakob Söderbaum har aldrig sagt att jag är rasist och främlingsfientlig. Detta är en av poängerna med mina inlägg. Hur skulle han kunna vara en kompis om jag enligt honom var rasist och främlingsfientlig, och han tog varje chans att maniskt mana på att SD är rasistiskt och främlingsfientligt?
Jag har kritiserat hans undvikande av definition av rasismbegreppet (och naturligtvis en rad andra saker), men jag har också påpekat att han alltifrån början själv kritiserade missbruket av det, och den senaste tiden har han tagit ett ganska stort steg framåt i vidareutvecklingen av denna kritik.
Anledningen till att jag nämner Jakob här – det är uppenbarligen det som provocerat dig – är att hans närvaro visade för mig, som alltså inte var förtrogen med Flashback, att det finns normala skribenter där, som skriver under eget namn, och inte bara pseudonymer bakom vilka kan dölja sig precis vilka ansvarslösa galningar som helst.
Jag inser att en god anledning att fortsätta med inlägg på flera kilometer kan vara att de bidrar till att hålla fel sorts läsare (och kommentatorer) borta. Och att dessa inlägg av samma skäl bör vara fyllda av vad sådana läsare uppfattar som intellektuella spetsfundigheter.
Varför denna fientlighet?
Det vore intressant om du kommenterade trådens innehåll, mer utförligt. På gott och ont har du blivit något av en lokal celebritet på det konservativa delforumet, och därmed föremål för både hyllning och spekulation.
Flashback kan vara en oslagbar plattform för ärlig och öppen diskussion, men ibland skapar anonymiteten en ganska ohälsosam känsla av osårbarhet.
Tack för artiklarna om SD förresten, det är inte läsning man är bortskämd med.
// MrEpic, skribent på Flashback
Tack för vänliga ord om artiklarna.
Jag ska försöka kommentera tråden utförligt – det finns onekligen anledning till det.
Och ja, jag har nu sett att det finns en hel del ärlig och öppen diskussion i Flashback. Det är verkligen bra.
Men jag är glad att du uppfattat ett problem med anonymitetskulturen. Du har kanske sett att jag har skrivit om denna kultur tidigare.
Jag har fortfarande inte vant mig vid den. Jag förstår inte varför så många vill vara anonyma – t.o.m. sådana som såvitt jag kan se inte har några som helst skäl till det av den typ som nämnts i bemötanden av mitt ifrågasättande.
Eftersom anonymiteten blivit en så viktig del av internätet och bloggosfären accepterar jag den naturligtvis, såtillvida, exempelvis, att även anonyma kommentatorer är välkomna här. Men jag finner den allmänna anonymitetskulturen extrem, onödig och på flera sätt problematisk, och förstår alltså inte riktigt dess orsaker.
Jag känner att jag antagligen måste återkomma till den i ett nytt, mer djuplodande inlägg framöver.
Bl.a. gör den det litet svårt att veta hur jag ska lägga upp min nu aktuella kommentar. Ska jag verkligen tilltala alla med dessa märkliga skämtnamn som de gömmer sig bakom?
Det känns dels spöklikt, dels barnsligt och löjligt.
Jan Olof,
Jakob Söderbaum kommer aldrig mer att säga någonting till dig överhuvudtaget. Först tyckte han att det var lockande att debattera med dig – du är ju disputerad karl och har forskat i Oxford, gubevars. Han hoppades att litet av din glans skulle smitta av sig på honom. Nu när du har gått med i SD är du helt plötsligt en paria i Söderbaums ögon. Du är inte “rumsren”. Du är rasist. Och din rasism kommer att smitta av sig på Söderbaum om han inte håller sig borta.
Du måste förstå att människor som Söderbaum inte är särskilt intresserade av idéer, principer eller sanning, utan främst av att uppfattas som “rumsrena” och accepteras av etablissemanget. Detta framgår med all önskvärd tydlighet i diskussionen om Salt på Flashback (länk nedanför) där Söderbaum orerar vitt och brett om den hemska rasismen i Salt utan att kunna ge ett enda konkret exempel på vad han menar. Söderbaum vet att han ljuger om Salt. Han gör det för att han vill vara “rumsren” och en “anständig” konservativ.
https://www.flashback.org/t1426076p3
Ta det lugnt nu. Låt mig sköta det här. Lita på mig. Jag känner Jakob bättre än du.
För all del, Jan Olof. Jag tycker dock att Söderbaums kommentarer om Salt tyder på en total brist på integritet. Det är verkligen anmärkningsvärt att han beskyller flera artikelförfattare för att vara rasister utan att ange minsta källa till stöd för sin uppfattning. Har jag åtminstone inte rätt så långt?
Ja, du kan ha rätt i att han är orättvis i kritiken mot Salt och dess skribenter; naturligtvis krävs belägg. Du gör rätt i att kräva det.
Men jag anar också att vi här återigen kan stå inför problemet med Jakobs odefinierade rasismbegrepp. Hans kritik kan kanske vara giltig utifrån en definition, men ogiltig utifrån en annan? Det är i så fall definitionen som först måste diskuteras, innan kritikens giltighet kan bedömas.
Jag kan ha fel här, eftersom jag inte minns exakt vad han skrev i Flashback-diskussionen och det var länge sedan jag läste de Salt-artiklar han hänvisar till. Jag ska försöka återvända till och titta närmare på diskussionen vid tillfälle.
Det kan vara fråga om en allvarlig svaghet hos Jakob, men det är knappast en tillräcklig grund för användandet av kraftord som “total brist på integritet”.
Och du har helt fel i att Jakob aldrig mer kommer att säga någonting till mig, att jag nu är en paria, inte rumsren, och rasist i hans ögon.
Därför går du också alldeles för långt i din slutsats om och ditt fördömande av hans allmänna motivation. Här är det du som är orättvis mot och underskattar honom.
Jan Olof.
Undertecknad tillhör generationen som är härdad inför allting som har med Internet att göra, men jag kan se hur anonymitetskulturen verkar märklig för någon som inte är det.
För anledning till att vara anonym på Flashback kan jag givetvis bara svara för mig själv, men anledningen är denna: det är bekvämt. Det ger en möjlighet att diskutera obekväma frågor och åsikter som inte är helt acceptabla i de flesta kretsar. För somliga är anonymiteten klart viktigare än för andra. Jag kan inte tänka mig att det skulle gå att diskutera revisionism t.ex. om inte användarna hade möjligheten att vara anonyma.
Men också för debatter som härrör invandring & integration, samt SD. För dessa ämnen kan man inte nog överdriva hur intoleranta människor i allmänhet är. Om de tankar som jag nedtecknat på Flashback om dylika ämnen kom ut under mitt namn, skulle jag nog förlora både en och annan bekant. Trots att de (mina tankar) i mina ögon varken är särskilt hatiska eller okonventionella i förhållande till vad som objektivt sett verkar prudentligt.
Vidare så är jag rädd att du är bunden att tilltala folk med deras tagna namn, så länge du befinner dig på Flashback. Förutsatt att du inte ber någon artigt så att de kanske möjligtvis avslöjar sitt förnamn.
OK, om jag i framtiden skriver på Flashback ska jag anpassa mig och tilltala skribenterna med deras tagna namn.
Men min nu aktuella kommentar tänker jag mig som ett inlägg här i min blogg, bl.a. därför att den ju ska bli kilometerlång, enligt ovan. Möjligen kommer jag använda samma namn inom citationstecken; ett alternativ är att bara säga något om frågorna tematiskt utan att tilltala de individuella skribenterna.
Ja, jag har accepterat att anonymiteten i vissa fall kan vara legitim av skäl av den typ du nämner. Men som jag skrev används den ju också när sådana saknas.
Och än värre: den missbrukas. Ett annat exempel på detta är Motpol, som du kanske känner till och som var anledningen till att jag först kom in på denna fråga.
Där s.a.s. befrämjar den inte bara alltför ofta en onödigt frånstötande grov ton i kommentarfälten, som det är svårt att se vad redaktörerna har för skäl att påtvinga debatten och tillåta förstöra portalens övriga innehåll som ibland är bra. Man fortsätter också tolerera fega, anonyma personangrepp, utan hänsyn till vad de angripna svarat.
Har min herre gått med SD?
Ja, jag blev nyligen medlem. Det tillhör det som diskuteras på Flashback.
Jaha, förlåt mig Jan Olof. Jag känner beundran för dig. En god Karolin som ställer upp för Fosterlanden när det kallar och för värdekonservativa värden. Du är mer man än vad jag är. Jag ska även bli medlem. Tack för att du finns.
Fosterlandet skulle det stå.
Allt vad som skulle kunna ha funnits att förlåta är glömt. Varmt välkommen till min blogg – och till partiet!
Tack! Jag plus flertalet andra har beundrat dig i smyg men samtidigt frågat oss “den där Jan Olof, han är bland de klipskaste och intressantaste konservativa herrar man stött på via cyberymden. Han talar som en sann klassisk högerman. Men varför ansluter han sig inte till SD? Hoppas han inte blir någon etnomasochistisk KD:are”. Men det har du ej blivit. En hel del Rudolf Kjellén och Ernst Jünger typer (mig inkluderat) har länge sett dig som bland de mest intressanta gestalterna på länge. Du har en skara fans, bara så att du vet. SD behöver också intellektuella. Det finns fler men det vill media aldrig påskina förvisso. Nåväl, Karl den XII och Engelbreckt ler från sin himmel “aahh ännu en karl i vår smak”.
Detta summerar er bättre än min kommentar: A coeur valliant, rien impossible – To a valiant heart, nothing is impossible
Intressant med din SD-vändning. Invandringsfrågan är central idag; som höger/konservativ/traditionalist måste man ta tag i den vare sig man vill eller inte.
Vi går mot polariserade tider då man måste bekänna färg. Vi ser en viss låsning i debatten idag, många räds tabuet att kritisera invandring, men det kommer att försvinna tror jag – bara vi blir fler som sätter ner foten och säger ifrån.
Sverige är extremt jämfört med länder som Danmark, Tyskland, Holland. En normalisering är vad som behövs.
Vad som inte minst förefaller mig extremt i Sverige är den utbredda anonymitetskulturen. Efter mitt möte med Motpol är det nu Flashback som bekräftat och förstärkt detta intryck.
Du framstår som ett föredöme eftersom du är en av dem som skriver i Motpol under vad jag åtminstone inte har någon anledning betvivla är ditt eget namn.
Som jag förklarat måste jag acceptera att andra i denna portal och i Flashback använder pseudonym, om situationen verkligen är sådan som de beskriver. Efter att “Solguru”, som i det jag läst framstår som en av Motpols mest balanserade och kompetenta skribenter, samtidigt givit mig rätt i mitt allämnna ifrågasättande och instämt med sina Motpol-vänner ifråga om problemens verklighet, insåg jag att jag kanske hade gått för långt, och bad om ursäkt för mina spontana kritiska formuleringar vid mitt första möte med portalen (“teatraliska lekstugefascister” o.s.v.).
Jag får naturligtvis ta en del attacker eftersom jag uttryckte mig som jag då gjorde, det inser jag, och jag har inga problem med det. Men jag tycker det är fel när de fortsätter publicera anonyma personangrepp utan någon som helst hänsyn till vad jag svarat (jag har bemött “Maximus'” och andras förolämpningar punkt för punkt).
Detta är ju bara ännu uttryck för just det jag ursprungligen kritiserade portalen för. Därför måste jag vidhålla och upprepa min kritik. Även om anonymiteten är nödvändig är det också ett faktum att det som förstör helhetsintrycket blir möjligt just på grund av, i skydd av, anonymiteten. Jag fortsätter att tveka inför att länka till Motpol här i min blogg.
Jag anser fortfarande att inte bara formen och stilen utan också innehållet borde modifieras, både därför att det är önskvärt i sig (inte som en anpassning till den politiska korrektheten, utan för att en del av deras positioner är problematiska alldeles oavsett förhållandet till denna korrekthet) och därför att det skulle möjliggöra att skribenterna lämnar vad jag kallade den intralänkande, självmarginaliserande sekten och framträder som normala och seriösa intellektuella som står för och tar ansvar för vad de säger och som deltar i det vanliga, offentliga samtalet.
Du har rätt i att Sverige är extremt jämfört med andra europeiska länder och att en normalisering behövs. Reinfeldts och hela Alliansregeringens provinsialism blir alltmer kuriös, ja bisarr. Hur ska de förhålla sig till Cameron, Sarkozy, Merkel? “Stänga dörren”? “Inte ta i med tång”?
Men Sverige är minst lika extremt på det område jag här tagit upp. I Frankrike och Italien finns mängder av intellektuella som t.o.m., även om formen och stilen skiljer sig, innehållsligt skriver öppet helt i linje med Motpol. För att inte tala om de många i hela Europa och i USA som ligger närmare det innehåll jag efterlyser.
Ett innehåll som skiljer sig i vissa icke oväsentliga avseenden från både Motpols och, säg, Axess’, och som motsvarar vad jag menar borde ha kunnat vara Salts, än idag. Det är vad vi behöver.