Jan Olof Bengtsson

Flashbacks ”IvanLendl” på vars uppmaning här i bloggen jag skrev inlägget ‘Till frågan om det judiska inflytandet‘, har plötsligt i Flashback-tråden om mig fördömt mig på grund av att jag i detta inlägg, och i mitt svar på hans efterföljande kommentar, nämnde några positiva saker som jag tycker David Horowitz gjort. (Varför använder han, måste jag här parentetiskt fråga mig, denna pseudonym? Den är väl fullständigt irrelevant: en tjeckisk tennisspelare! Det ger ett mycket konstigt intryck. På detta sätt ställer han sig ju, till skillnad från “Ezzelino”, utanför den klassiska traditionen av anonyma politiska pamflettister. Detta är ett typiskt exempel på sådant jag inte gillar i Flashback.)

IvanLendls sätt att reagera efter att jag besvarat hans frågor i ett helt inlägg är inte normalt. Det avslöjar helt andra syften än att diskutera de ämnen han bad mig skriva om. Men efter att ha gått så långt som att ifrågasätta om jag är ”riktigt frisk”, gjorde han efter mitt inlägg ‘Om yttrandefrihet‘ ett försök att återgå till åtminstone mer av den ton som präglade hans första kommentar i min blogg, och att därmed visa att han inte var sådan som jag beskrev honom.

IvanLendl förklarar inledningsvis att ”[a]nledningen till att jag inte fortsätter diskussionen på din arena”, d.v.s. i min blogg, något jag undrat över, ”är, vilket jag redan har påpekat, att du uttrycker sympati för en människa som David Horowitz.” Detta är ett felaktigt påstående. IvanLendl har inte redan påpekat att detta är anledningen.

Därefter följer ett ursinnigt angrepp på Horowitz: ”Hans livsgärning kan inte ses som nåt annat än rent sataniskt ond. Allt från hans uppviglande av svarta mot vita på sextiotalet som i förlängningen har lett till att tusentals, kanske miljontals, vita människor har blivit rånade, våldtagna, mördade, misshandlade. Han var med och la grunden för den utveckligen. Sedan ’ändrade han sig’ (=den judiska agendan slog in på ny riktning) och blev istället fanatisk muslimhatare. Hans propaganda på det spåret har banat vägen för alla de anfallskrig som USA har inlett mot muslimska stater i Mellanöstern vilka har lett till miljontals människors död, både på den arabiska sidan och den amerikanska. Den har också lagt grunden för enorma flyktingströmmar till Europa…Än idag fortsätter han att spy ut sitt hat mot allt och alla som inte gör exakt vad judarna vill. Ron Paul, Pat Buchanan, Sam Francis är alla ondskefulla antisemiter, tillsammans med alla som kritiserar Israel eller judenheten…Horowitz har varit en ivrig proponent för det mesta som har varit skadligt för och i slutändan riskerar att förinta den vita civilisationen. Att försvara en sån person är att gå långt över gränsen.” (Jag har har för  överskådlighetens skull sammanfört texten till ett stycke och använt ellips där IvanLendl börjar nytt stycke.)

Alldeles oavsett frågan om riktigheten i denna beskrivning, har jag redan flera gånger förklarat att vad jag gjorde endast var att nämna några enstaka bra (goda) saker Horowitz gjort och att samtidigt ta avstånd från det övriga.

IvanLendl kunde ha anfört ett av två legitima skäl för att inta positionen att vad jag gjorde är fel. Han kunde 1) förnekat att de enskildheter jag nämnde är goda; eller 2) hävdat att även om de är goda, resten av Horowitz’ helhet är så ond att det är förkastligt att nämna dem.

Nu kommer han i stället med vad han anser vara en beskrivning av Horowitz’ hela karriär och gärning, utan hänvisning till vad jag faktiskt sagt. Vi vet inte vad han menar på de sakligt relevanta punkterna. Hela det våldsamma utbrottet mot Horowitz framstår därför som beside the point.

Om IvanLendl skulle säga sig mena 1, skulle det naturligtvis leda till uppenbara följdfrågor som det, i ljuset av vad vi vet om hans ståndpunkter, är svårt att se hur han skulle besvara. Om  2, skulle även det kräva en förklaring. Varken enligt den klassiska idealismen eller ens enligt den kristna teologin kan någon vara absolut ond. Till och med den allra mest sataniskt onde av alla, Satan själv, anses av dem som tror på honom ha del i det goda i egenskap av skapad varelse. Vad är fel med att nämna det goda?

I den följande meningen visar IvanLendl explicit att han trots min upprepade förklaring inte förstått eller, som jag menar, inte vill förstå vad jag gjort: ”Jag lånar inte ut min pseudonym till arenor där den typen av åsikter har fäste.” Han ser alltså ut att på fullt allvar göra gällande att alla de ondheter han tillskriver Horowitz ”har fäste” i min blogg. Senare skriver han att jag ”försvarar människor som ligger bakom våldtäkter, massmord, folkmord och i slutändan förintelse”. Detta har han även tidigare sagt på annat håll.

Genom det i sig alltför svepande och vaga påståendet att jag försvarar eller uttrycker sympati för Horowitz, i förening med den egna beskrivningen av Horowitz, förmedlar IvanLendl intrycket att jag försvarar just den Horowitz eller just det hos Horowitz som han beskriver.

Men i själva verket kan han inte ha missat vad det var jag skrev om denne. IvanLendls tidigare inlägg om mig visar att han egentligen mycket väl förstår att jag inte försvarar något av det han anklagar Horowitz för. Det skruvade försöket att läsa in ett sådant försvar i vad jag sagt är därför ännu ett exempel (fler finns i ‘Om yttrandefrihet‘) på vad ”keplersprostata” i samma Flashback-tråd menar när han säger att IvanLendl bara verkar vara ute efter att provocera.