Läsarfråga om Platon

Flitige nätdebattören “Den Väldige” har inkommit med en fråga om Platon, som jag besvarar här.

Fråga:

”De flesta kännare  av filosofi återkommer till Platon som grunden för filosofisk (allmän)bildning har jag kunnat konstatera. Jag har därför värmt upp med lite enklare saker som Sokrates försvarstal, Kriton, Gästabudet och Faidon. Så långt tycker jag att jag hänger med ganska bra. Men när jag ska avancera, exempelvis genom Den mindre Hippias, så blir jag brydd, och börjar famla efter vad som egentligen är avsikten med texten.

Vill därför fråga: Kan du föreslå rimliga och vettiga analysförslag eller introduktioner till Platons lite mer avancerade saker? Säg att ambitionen, förutom att greppa Den mindre Hippias, är att åtminstone läsa Staten och Lagarna och kanske något mer. En anmälan av en sådan skrift, om den finns i sinnevärlden, skulle vara fint. Man kan ju också hoppas att någon mer kunde ha användning för en sådan postning.”

JOBs svar:

Till att börja med måste jag säga att jag själv inte är någon Platonforskare och inte är rätt person att ge råd om den aktuella Platonlitteraturen.

Jag använde länge A. E. Taylors gamla Plato: The Man and His Work från 1926, som fortfarande fanns i tryck när jag började på universitetet (och jag upptäcker nu att Routledge faktiskt planerar ännu en utgåva senare i år).

Den anses naturligtvis föråldrad i vissa avseenden, men jag insåg snart att det inte var självklart att detta var avseenden som alltid var så väsentliga för mig. När nya fakta kommer fram, som nödvändiggör nya tolkningar, är det självklart viktigt. Men nya tolkningar i sig, och allmänna förändringar i forskningens inriktning, är ju långtifrån alltid sådana att de automatiskt och legitimt kan sägas göra äldre forskning föråldrad. Än mindre är så fallet när dessa tolkningar och nya inriktningar i allt högre grad bestäms av helt andra faktorer än sådana som har direkt med ämnet eller forskningsföremålet att göra, såsom ideologiska förändringar eller en filosofisk eller teoretisk utveckling som i sig kan visas vara problematisk. Allt oftare finner jag nya introduktioner till gamla tänkare undermåliga i förhållande till äldre. Undantag finns självfallet, men jag måste erkänna att jag inte på rak arm kommer på någon till Platon.

Exempelvis har såvitt jag minns Taylors Sokratesbild och uppfattning av förhållandet mellan Sokrates och Platon ifrågasatts. Här kan förvisso finnas poänger. Men situationen är en helt annan ifråga om den allmänna överblick av Platonforskningen som Mats Persson gav i Lychnos i slutet av nittiotalet tror jag (minns ej exakt år nu). Snarare är det idag så att äldre verk tar upp mycket som nyare av tvivelaktiga skäl väljer att utelämna. Av vikt för mig var – eller blev snart – också att Taylor var en s.k. “personal idealist” (jag nämner honom i denna egenskap några gånger i The Worldview of Personalism) och därmed åtminstone icke försummade sådana temata hos Platon som var av särskild betydelse för mig.

Själv är jag vidare påverkad exempelvis av vissa aspekter av Eric Voegelins Platontolkning. Denna hör visserligen knappast till kategorin “rimliga och vettiga…introduktioner till Platons lite mer avancerade saker”. Men å andra sidan verkar såväl din ambition som din förmåga i dessa (och andra) studier redan placera dig på en högre nivå än den elementära introduktionens. Vad som är mer och vad som är mindre avancerat hos Platon är, tycker jag, inte alltid någon självklart enkel fråga. Voegelin behandlar både de verk du redan läst och dem du planerar att läsa härnäst, men utifrån sin övergripande teori om “differentiering” som jag diskuterat i några blogginlägg (och, kort, i min introduktion till Vetenskap, politik och gnosticism).

Detta perspektiv måste anses i vissa avseenden gå utöver en grundläggande introduktion. För detta syfte är Taylor bättre. Som komplement till denne rekommenderar jag därför i stället Richard Kraut (utg.), The Cambridge Companion to Plato från 1992, en samling väsentlighetsorienterade uppsatser som någorlunda allsidigt belyser Platon ur senare forsknings perspektiv.

Du skriver att “de flesta kännare av filosofi återkommer till Platon som grunden för filosofisk (allmän)bildning”. Det gör de utan tvekan i mycket med rätta. Dock brukar jag, som du kanske sett, peka på Plotinos som lika viktig för förståelsen av “platonismens” vidare tradition under antiken såväl som av dess historiska fortverkan.

1 Response to “Läsarfråga om Platon”


  1. 1 Den Väldige June 20, 2012 at 8:41 am

    Varmt tack för utförligt, intressant och mycket omsorgsfullt formulerat svar.

    Jag har väl själv fått uppfattningen att, sådant som i vissa avseenden anses föråldrat, i själva verket, genom att bara passivt finnas till, i själva verket blivit relativt sett bättre med åren i inte så få fall. Detta på grund av senare tolkningsförslags mer eller mindre brutala ideologisering. Detta apropå Taylor. (Men där berör vi väl kanske i själva verket ett stort problemkomplex värt en separat diskussion?)

    En kombination av Taylor och Kraut blir nog bra för min del känns det som.

    Har för övrigt för mig att Bertrand Russel uppehåller sig relativt länge vid Plotinos i sin “A History of Western Philosophy”.

    Nej, jag hade inte sett dig nämna Plotinos tidigare, men jag noterar att han bör studeras i fall det skulle finnas tid och kraft kvar när jag faktiskt lyckats läsa lite mer av Platon…


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




Categories

Archives

Recent Comments

Teadon Urajh on Scandza Forum
Jan Olof Bengtsson on Simon Kyaga och det galna…
Jan Olof Bengtsson on Förslag till AfS, 4: Part…
Jan Olof Bengtsson on Förslag till AfS, 3: Part…
Jan Olof Bengtsson on Förslag till AfS, 3: Part…
Jan Olof Bengtsson on Enhetslinjens förlust
Jan Olof Bengtsson on Nordisk alternativhöger i…
Rättshaverist on Stoppa sosseriet?
Jan Olof Bengtsson on Rosenberg och folket
I on Rosenberg och folket
revisionochreaktion on SD och högern
larslindblog on Scandza Forum
axelwkarlsson on Donaustraße, Ingolstadt
Sverige Först on Enhetslinjens förlust
Jan Olof Bengtsson on The Significance of Franklin…
All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi