Jan Olof Bengtsson

En studie i människans och världens problematik

Inledning av Horace Engdahl

Röda Bokförlaget, 1978 (1963)

Baksida:

Den tjeckiske filosofen Karel Kosíks bok Det konkretas dialektik (1963) var ett viktigt bidrag till den intellektuella utveckling som föregick Pragvåren. Men den inlemmar sig också i en klassisk filosofisk diskussion som ytterst ställer frågan om människans väsen och hennes plats i naturen och i historien. Dialektikens utgångspunkt är för Kosík insikten att människan gör sig själv i historien, att hon gestaltar verkligheten och därmed formar sitt väsen. Hans analys av “människans samhälleliga vara” bygger på en djuplodande tolkning av Marx’ verk, men också på impulser från fenomenologisk existentialism (Heidegger). För Kosík handlar marxismen om människans frihet. Den måste ta hennes strävan efter ett eget och autentiskt liv här och nu på allvar. I sin dialog med det europeiska bildningsarvet, i sin dialektiska kritik av den moderna verkligheten formulerar Kosík en självständig revolutionär humanism.

JOB:s kommentar:

Svensk översättning av Engdahl från den tyska översättningen och under jämförelse med den engelska. Trots de uppmärksammade fenomenologiska inslagen en i åtminstone vissa avseenden ganska fullständig utveckling av en mer ren hegeliansk marxism (i motsats till Frankfurtskolans s.a.s. programmatiskt partiella, som, i synnerhet hos Adorno, leder i helt annan riktning), och med tonvikt på den tidige Marx. Därmed ett verk som jag menar också (till skillnad från Frankfurtskolans) är relevant för dagens förståelse av idealismen. Längre än så här bör det vara svårt att komma, inom vad som fortfarande kan betecknas som en marxistisk ram, i förståelsen av alienationens och reifikationens allmänna problematik utifrån en hegeliansk dialektik. Därefter måste vidareutvecklingen inte minst av totalitetskategorin spränga denna ram. Det är i synnerhet det första kapitlet – med rubriken ‘Den konkreta totalitetens dialektik’ och underavdelningarna ‘Det pseudokonkretas värld och dess förstörelse’, ‘Den intellektuella och tankemässiga reproduktionen av verkligheten’ och ‘Konkret totalitet’ – som är av betydelse här. Engdahl skriver också – detta är alldeles innan han i många år försvinner ned i poststrukturalismen – en utmärkt inledning.