Nya anklagelser mot SDU

Nu i kväll kommer slutligen plötsligt SD-Kurirens redaktion med vad som i sak är svar på frågor jag försökt ställa om vad SDs medlemsutskott, Mattias Karlsson och andra menar rörande Fria Tider och SDU-ledningens samröre med ”den identitära rörelsen”, till vilken räknas ”tankesmedjan Motpol, bokförlaget Arktos, tidningen Nationell Idag och aktivistgruppen Nordisk Ungdom”. En rad för mig helt nya och viktiga uppgifter presenteras.

Varför sådana uppgifter, med anklagelser mot partimedlemmar, kontinuerligt publicerats på detta sätt under de senaste månaderna förblir dock för mig oklart. Jag lyssnar, jag försöker förstå, och jag förklarar min ståndpunkt rörande vad som framförs. Liksom tidigare under denna tid är jag hänvisad till att besvara eller kommentera det hela här i bloggen och i sociala media (någon anledning att publicera något om dessa egentligen partiinterna angelägenheter i någon tidning har jag ännu inte kunnat identifiera); partiinterna samtal förs ej.

Jag hoppar över den inledande upprepeningen av Karlssons argument för sin klassifikation av identitarismen som neofascistisk – detta är stora och svåra frågor där olika forskare intar olika ståndpunkter, och som jag tror att jag tillräckligt diskuterat och förklarat min ståndpunkt i på annat håll; de är inte av direkt relevans för de nya svaren och uppgifterna.

En fråga jag har ställt är om jag som företrädare för SD kan länka till, dela artiklar från och (på Facebook) ”gilla” FT. Jag har inte fått något svar på detta, och andra företrädare har fortsatt att göra det. Att Karlsson har ansett att FT ”borde…räknas till den identitära sfären” har jag förstått. Själv har jag inte förstått det, utan snarare ansett att skillnaden mellan den och SDs linje legat i dess ibland starkt framträdande libertarianska tendens. Jag har tidigare direkt diskuterat detta med Karlsson, dock tyvärr utan att diskussionen lett till klarhet.

Nu anför emellertid SD-K omständigheter som man menar ”visar…att tidningens band med identitärerna faktiskt är mycket starka”. En rad Motpol-skribenter med mer eller mindre identitär och därmed förment fascistisk och rasideologisk övertygelse uppräknas som ingående i FTs redaktion. Av de nämnda hade jag tidigare bara hört att advokaten Tobias Ridderstråle blivit involverad i FT (enligt SD-K äger han t.o.m. tidningen), och det enda jag vet om honom är att han, som också nämns, medverkat som arrangör vid ett av Motpols och Arktos’ Identitär Idé-konferenser och att han skickat ett exemplar av Arktos’ samling av artiklar av Paul Gottfried, War and Democracy, till mig för recension.

Även Gottfried själv nämns av SD-K, med hänvisning till ”identitärernas eget webbaserade uppslagsverk Metapedia” (!) som ”knuten till den s.k. ’Europeiska nya högern’”; man ifrågasätter därmed att han ”presenteras som en konservativ amerikansk professor emeritus i humaniora”. Detta berör mig. Jag har länge läst Gottfried, känner honom personligen, och har på hans inbjudan givit tre gästföreläsningar vid Elizabethtown College i Pennsylvania där hans tills nyligen var professor. Jag kan försäkra att han är en konservativ amerikansk professor emeritus i humaniora.

Utan tvekan har han på senare tid medverkat i evenemang och publikationer av ”nya högern”-karaktär, och han har också i sina böcker länge diskuterat tänkare i denna strömning, och i synnerhet dess föregångare, på ett sätt som medfört åsiktsdivergens i förhållande till andra konservativa tänkare som exempelvis Claes G. Ryn. En text nämns som jag inte har läst, nämligen ”förordet till boken ’Emot demokrati och jämlikhet’ författad av den kroatiske, identitäre, rasideologen Tomislav Sunic”, ett förord han sägs ha skrivit ”tillsammans med flera andra identitära ideologer” (!). Jag vill reservera mig för att han möjligen kan tänkas säga något helt oacceptabelt där.

Men Gottfrieds egna ståndpunkter kan på intet sätt reduceras till de för den nya högern typiska utan är helt övervägande konservativa (vad han med sin egen skämtsamma term skulle kalla paleokonservativa) och delvis klassiskt liberala. Tvärtom uppfattade jag hans medverkan i nya höger- och identitarism-präglade publikationer och evenemang, och inte minst den nämnda konferensen i Sverige, som ett tecken på att grupperna bakom dem var mottagliga för hans konservatism och börjat röra sig i dess riktning, bort från sina egna tidigare ståndpunkter – som steg i rätt riktning. När jag hörde om Ridderstråles övergång till vad jag såg som den icke-identitära FT bekräftade det för mig denna rörelse: att han själv inte längre betraktade sig som identitär.

SD-K säger också att FT, eftersom Karlsson anser att den hör till den identitära sfären, ”kan…räknas som det största hotet mot Sverigedemokraternas ideologiska integritet som finns i nuläget”. I sig framstår denna formuleringe naturligtvis som anmärkningsvärd: många lika allvarliga eller ännu allvarligare ”hot” mot partiets ideologiska integritet måste naturligtvis sägas finnas utanför partiet. Men vad som menas är inte bara att FT är ”det kanske viktigaste verktyget i den [identitära] metapolitiska ambitionen om att få SD:s medlemmar och den invandringskritiska delen av väljarkåren i stort att bli mer mottaglig för extrema idéer”. SD-K hävdar också att FTs redaktion direkt samarbetar med SDU-ledningen för att radikalisera SD.

Först här blir det verkligt allvarligt. Det jag hittills diskuterat rör ju endast FTs ideologiska position i förhållande till SDs, såsom avgörande för frågan om man som företrädare för SD kan eller bör länka till (o.s.v.) FT. Detta torde kunna avgöras genom ingående diskussion och analys av den typ jag varit öppen för, och som väl rimligen skulle kunna resultera i en rekommendation eller möjligen regel. Uppgiften att SDUs ledning direkt samarbetar med FTs redaktion i medvetet syfte att förändra SDs ideologiska grund i dess riktning, är givetvis en helt annan sak.

Som bevis för detta anför SD-K för det första att grundaren och talespersonen för ”den etnonationalistiska aktivistgruppen Nordisk Ungdom” (som alltså sägs vara en del av den identitära rörelsen) Fredrik Hagberg ”var dubbelansluten i SDU och deltog i förbundets aktiviteter”. Denna uppgift har tidigare publicerats av Nyheter Idag, bemötts av SDU-ledningen, och utförligt diskuterats på olika håll de senaste dagarna; det är för mig, i ljuset av dessa diskussioner, inte helt lätt att bedöma innebörden av och graden av allvar i detta.

Men för det andra säger man – och detta sägs helt riktigt vara ett nytt avslöjande, ”idag” – att ”frontfiguren för den av identitärer ägda tidningen Fria Tider under lång tid haft ett så nära samarbete med SDU-ledningen att han i praktiken varit med och lett förbundet”; han är t.o.m. medförfattare till förbundets principprogram! “Av hemliga mejlkonversationer som SD-Kuriren tagit del av”, fortsätter redaktionen, “framgår det att SDU-ledningen skickat tips på artiklar som man vill att Fria Tider skall publicera, att man inför striden om ordförandeposten i SD Stockholm gjorde en omfattande kartläggning av motkandidaten Mia Danielsson privatliv som man skickade till Fria Tider och bad dem publicera i syfte att smutskasta henne.”

Här ifrågasätter väl läsaren rimligen källorna. SD-K tar del av ”hemliga mejlkonversationer”? Här vet vi att anklagelser om dataintrång f.n. utreds av polisen. Det ser ju inte alls bra ut. Men den information man säger sig ha kommet över är naturligtvis oerhörd. Om FTs frontfigur (Widar Nord) ”i praktiken varit med och lett SDU” vore det ju självklart allvarligt, i synnerhet naturligtvis om han ska anses vara identitär och om identitär ska anses liktydigt med neofascist. Jag har varit fullständigt omedveten om sådant samröre, och om dessa uppgifter är trovärdiga måste de naturligtvis utredas. Vi talar alltså om uppgifter som publiceras i Sveriges tredje största partis officiella organ och av dettas egna redaktion.

Den sista uppgiften om kartläggningen av Maria Danielssons privatliv, och försöket att smutskasta henne med hjälp av den, är intensivt obehaglig. Som ledamot av den styrelse för SD Stockholm som valdes att ersätta den för vilken Maria Danielsson var ordförande berör detta mig, och jag tar givetvis med största skärpa avstånd från det om uppgiften skulle vara – ja bara till hälften vara – med sanningen överensstämmande. Inget bevis för detta anförs dock (på några andra punkter länkas till epostmeddelanden som tydligen anses styrka uppgifterna), och det är mycket svårt för mig att tro att SDU-ledningen skulle kunna göra något sådant. Här blir bevis verkligen avgörande.

Jag vill än en gång upprepa att jag finner det högst beklagligt att denna typ av anklagelser mot partimedlemmar framförs offentligt i media. Men jag tycker inte heller att det sätt på vilket SDU-ledningen under de senaste veckorna med allehanda allvarliga motanklagelser reagerat på dem, likaledes offentligt i media, är korrekt. Tonläget är alldeles för högt, orden alldeles för hårda. Hela den offentliga striden är enligt min mening fel.

Därför skrev jag exempelvis inte under den mot partiledningen riktade artikel som medlemmar av SDUs styrelse och även av SD Stockholms stads styrelse i fredags publicerade i Dagens Nyheter. Redan parallellt med den initiala upprördheten p.g.a. de anklagelser som riktades mot mig, har jag försökt förstå vad det är Karlsson m.fl. i partiledningen talar om, och i ljuset av hur andra reagerat, av stridens förlopp i dess helhet, har jag drivit en tydlig enhetslinje som jag tror är den bästa för partiet. Jag hoppas att denna anspråkslösa insats, i form av inlägg här i bloggen såväl som i sociala media och personliga samtal, kan i någon utsträckning bidra till att problemen så snart som möjligt kan lösas, och att ett nytt klimat som möjliggör lösande av framtida konflikter medels direkt, intern dialog kan skapas.

4 Responses to “Nya anklagelser mot SDU”


  1. 1 kalledussin April 27, 2015 at 8:29 am

    Jan Olof, om Widar Nord skriver du “om han som identitär ska anses vara neofascist”, varmed du accepterar Karlssons påstående att Widar är identitär. Jag känner Widar och vet att han är en man som inte låter några etiketter sättas på sig överhuvud taget. Han är fullständigt, totalt självständig. Dessutom en ganska jobbig person att samarbeta med, för att komplettera bilden. Jag skulle tro att hans acceptans av titeln libertarian beror på att detta är amerikanskt, långt borta, luddigt, odefinierat och utan ledargestalter så att det rymmer eget tänkande utan begränsning. Du borde fråga Widar själv men jag tvivlar på att han ser sig som identitär, just eftersom “identitär” är hyggligt väl definierat och har vissa ledargestalter.

    Men såklart – if it looks like a horse osv… du kan ju kalla Widar för identitär ändå. Men eftersom detta inte är någon akademisk diskussion utan handlar om uteslutningar av några av Sveriges mest lovande politiker måste i så fall utredas vad identitär är – och vad det är för fel på att vara identitär. Och då räcker det inte med att kritisera Daniel Friberg och hans gäng för deras profil, image, ungdomssynder, kontakter, osv. Friberg är identitär men att vara identitär är inte att vara Friberg. Om Widar nu skall kallas identitär och om det skall vara en belastning för honom (och t.o.m. för Kasselstrand), då måste du också presentera något fel med den identitära idén, ideologin. Återigen, inte hur vissa framför densamma, fel i själva ideologin. Det kanske du redan har gjort, isf är jag tacksam för en länk.

    Vad gäller just Motpol-gänget har jag själv bara läst en bråkdel av vad som publiceras där men jag har gillat allt jag läst. I det som jag sett dem skriva och hört dem säga tycker jag de har en skön stil, en snygg ton och det öppna och ärliga framträdande som saknas i politiken. Min personliga bekantskap med Friberg och flera av de andra har inte försämrat det intrycket. Det är uppenbarat att ett stigande antal utländska intellektuella har samma uppfattning som jag – en helt motsatt uppfattning än Mattias Karlsson.

    Men strunt samma. Att Nord är identitär stämmer nog inte. Att Nord skulle styras av Friberg är larvigt. Att Kasselstand skulle styras av Nord är ännu larvigare. Och att en italiensk filosof, född 1898 och död 1975, via denna kedja av personer skulle hålla en ideologisk hand över ett svenskt ungdomsförbund, där ingen förmodligen vet om att han existerat? Tja…

    Det problem som vi alla nu tvingas sysselsätta oss med är egentligen Mattias Karlssons konspirationstänkande. Hans ändlösa GBA-tjafs gör honom till en av den svenska politikens värsta dinonsaurier. Han representerar en implicit kollektivism som är ordentligt förlegad. Två exempel: Vi är många svenskar som värnar om svensk kultur i en djupare mening än vad både Mona Sahlin och Ultima Thule förstår den. Vi vill värna både om förfädernas minne och om moderna svenskar i allmänhet, och naturligtvis deras intressen och framtid. Politiker som Mattias Karlsson kommer att få vänja sig vid att detta kan bero på andra saker än att man hypnotiserats av “ideologiskt avvikande krafter”. Vad gäller mig och de av mina meningsfränder som jag känner är skälet att man som männsiska är optimistiskt och positivt inställd till livet och sin omgivning. Man tror på människan och gillar människan utan att detta har ett skvatt att göra med vare sig Evola, Friberg, Nord eller någon annan. Vad Karlsson inte verkar fatta är att folk faktiskt tycker olika: Vissa tycker bara om svenska flaggan, vissa tycker dessutom om svenska folket. Och gudskelov räcker GBA inte längre när den förstnämnda gruppen vill hitta fel på den sistnämnda. Numera måste man diskutera i sak. Samma med Palestina-frågan. Vi är massvis av människor i världen som är illa berörda av Islam har låga förväntningar på araber men som samtidigt inte sympatiserar med det israeliska sättet att agera mot Palestina, Syrien, Iran osv. Vi är judar och kristna och oreligiösa, vi bor i Israel, i USA och tydligen också i Stockholm. Karlsson begriper rimligen att vi hade haft den uppfattning vi har oavsett om Daniel Friberg och Widar Nord överhuvud taget varit födda. Vad gäller den här stackars Evola, som nu lanseras som den intellektuella källan till Sverigedemokraternas splittring. De flesta känner inte till mer om Evola än vad vi läst i Mattias Karlssons egen djuplodande diskussion om honom – på Motpol! Blir detta löjligare? Och Jan Olof, med förlov sagt: Förtjänar detta verkligen att tas på allvar?

  2. 2 Jan Olof Bengtsson April 28, 2015 at 8:03 am

    Jag menade inte att Nord är identitär. Det framgår ju tydligt av vad jag säger om FT tidigare i inlägget att jag inte anser honom vara det. Jag medger att den formulering du citerar är otydlig och kan missförstås. Vad jag avsåg var “om han ska anses vara identitär och om identitär ska anses liktydigt med neofascist”. Jag ändrar meningen. (Att jag har problem med klassifikationen av identitarismen som neofascism har jag förklarat flera gånger i andra inlägg.)

  3. 3 läsare April 29, 2015 at 2:56 pm

    Jag tycker du att den som uppfört dig med störst värdighet genom detta tumult. Oavsett vad som händer nu framöver så kommer jag att fortsätta läsa dig, antagligen lika intresserat.

    • 4 Jan Olof Bengtsson April 30, 2015 at 6:24 am

      Tack läsare!


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




Categories

Jan Olof Bengtsson D.Phil. (Oxon.)

Spirituality

Arts & Humanities

Europe

For a Truly European Union

Archives

Carl Johan Ljungberg: Humanistisk förnyelse

All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi