Jag ställer inte upp för omval till SD Stockholms stads distriktsstyrelse, och avslutar därmed mitt formella arbete för partiet. Strax före jul meddelade jag valberedningen att jag ställer min plats till förfogande.
Jag uppskattar medlemmarnas förtroende, och har som ledamot av styrelsen under det verksamhetsår som nu går mot sitt slut försökt arbeta för förverkligandet av vad jag för ett år sedan uppfattade som den nya styrelsens vision, ideal och mål, såväl som av den “enhetslinje” jag under förra våren fann det nödvändigt att förespråka med anledning av de märkliga och beklagliga motsättningarna inom distriktet och delvis även partiet i övrigt.
Det är min förhoppning att det nya styrelseförslag som nu presenterats, med några tidigare medlemmar av den för ett år sedan valda styrelsen, och många bra såväl kända som nya namn, och med David Lång som ordförande, Jakob Eriksson som vice ordförande och Jenny Ribsskog som andre vice ordförande, kommer kunna vinna medlemmarnas förtroende på årsmötet den 20:e mars och därmed föra detta arbete vidare.
Jag är glad att ha lärt känna många fina partivänner under min tid i styrelsen. Till dem som hade velat se mig sitta kvar och som jag med detta besked måste göra besvikna, kan jag inte säga mer än att jag möjligen, under förutsättning att utvecklingen nu går i rätt riktning, kan tänka mig att i någon begränsad funktion återkomma till partiarbetet om några år. Men jag uppskattar verkligen det vänliga intresset – tack och lycka till!
Jan Olof Bengtsson 
Tack Jan Olof
För all del – lycka till!
Har du möjligtvis några kommentarer till det som skrivs på Flashback om att detta är en kupp?
https://www.flashback.org/t2687848
Naturligtvis är det inte en kupp att kandidera till styrelseposter på detta sätt. De fega, anonyma kloakpåhoppen, ofta från personer som har avsevärd intern partiinformation och är relativt centralt placerade, ja ibland t.o.m., som i diskussionerna kring förra årets årsmöte i Stockholm, är för initierade lätt identifierbara anställda partifunktionärer, tillhör de dystraste fenomenen kring SD. Som du kanske har sett har jag under många år försökt motarbeta kloakeriet. Det är mycket tråkigt att se denna tråd, eftersom jag alltid försökt hoppas på Flashback och bedöma forumet med urskillning. Jag har erkänt värdet av och bejakat möjligheterna med dess princip om “yttrandefrihet på riktigt”, och rentav tyckt mig se en avsevärd förbättring, d.v.s. reduktion av kloakinnehållet, under senare år, exempelvis i DogDylans tråd ‘Början på ett mediakrig om mångkulturen’ som på det hela taget är ett viktigt fenomen i den nya svenska mediaverkligheten. Den här gången är det uppenbart att förtals- och smutskastningskampanjen helt saknar insikt om de verkliga förhållandena, eller, alternativt, medvetet döljer dem. För partiets skull har varken jag eller någon i det nya styrelseförslaget gått ut, velat gå ut, eller avsett att gå ut med någon offentlig kritik mot vad som återstår av den sittande styrelsen. Men när smutskastare på denna låga nivå – förtalets innehåll, verklighetsförvanskningen, den politiska analysen, tonen – omedelbart dyker upp blir det väl tyvärr oundvikligt att förmedla åtminstone några grundläggande fakta, även om de flesta inläggen är så dåliga att de utan tvekan snarare motverkar än befrämjar sitt eget syfte. Den lättrogenhet och förhastadhet i fördömandet av styrelseförslaget som uppvisas av flera som ansluter sig till kritiken är förbluffande.