Om arvodering

En stor del av diskussionen om nystartsförslaget för SD Stockholms stad handlar om frågan om arvodering av distriktsstyrelsens ledamöter. Jag vill från början fastslå att den diskussion som förts i styrelsen i denna fråga, eller åtminstone det jag tagit upp angående den, uteslutande gäller beredningen av de ärenden som under hösten kom upp med förslag om arvoden.

Det är givetvis inte så att distriktet överhuvudtaget inte kan betala ut arvoden eller att nya avlönade tjänster inte kan inrättas. Det kan förvisso vara en nödvändig del av utvecklingen av verksamheten och av vår politik för staden. Distrikten är stora enheter i ett stort parti, med många specifika lokala förhållanden att ta i beaktande. Nya satsningar, ökad professionalism, och knytande av ny kompetens till distriktets arbete var en viktig del av den vision den styrelse som tillträdde förra året gick ut med och vann medlemmarnas förtroende för. Det kan självklart kräva att arvoden och löner kan betalas ut. Arvodering kan utan tvekan vara på sin plats för att befrämja kompetens och sakkunskap. Men systemet för detta måste vara väl genomtänkt och kriterierna strikta.

Det finns i dagens politiska partier alltid en spänning mellan behovet av professionalisering och det demokratiska kravet på ”vanliga människors” representation i deras ledning. Här måste man förvisso finna en balans, vilket kan vara svårt. Men det är ofrånkomligt att partierna behöver experter, högutbildade sakkunniga på olika politikområden, och det är inte minst nödvändigt att just SD knyter fler sådana till sig, även på distrikts- och kommunföreningsnivå. I själva verket är de enda alternativen här inte de motsatta polerna okvalificerad amatörism å ena sidan och teknokratiskt expertvälde å den andra. Båda kan, tror jag, även i vår tid undvikas genom rätt typ av ledarskap, som förmår ta tillvara, förena och komplettera såväl den spontana folkliga opinionen som specialistkunskapen.

Några områden kan urskiljas där arvodering framstår som rimlig. Omedelbart efter att vi tillträtt förra våren försökte jag betona behovet av bättre samordning mellan distriktsstyrelsen och våra i styrelsen icke representerade ledamöter i kommun- och landstingsfullmäktige för politikens utveckling och konsekvensen och enhetligheten i dess kommunikation till väljarna och media. I synnerhet den beklagliga konflikten med förre tf ordföranden Maria Danielsson medförde allvarliga brister här, som kvarstod under en stor del av verksamhetsåret.

I egenskap av gruppledare i stadshuset knöt Danielsson till sig en ganska stor grupp personer som ledde arbetet med varsitt politikområde i den kommande skuggbudgeten, och av vilka en arvoderades. Det var ett i princip riktigt, och viktigt, initiativ. Problemet var att distriktsstyrelsen överhuvudtaget inte var inkopplad och något samarbete inte kom till stånd. När Danielsson ersattes som gruppledare var budgetförslaget ännu inte siffersatt, och det arbete som gjorts togs inte tillvara. På detta sätt blev budgetarbetet lidande av konflikten. Här skulle i stället en stor gemensam satsning från styrelsen och kommunfullmäktigegruppen behövts, och det hade här varit på sin plats att kvalificerade sakkunniga arvoderades.

Detsamma gäller politikutvecklingen i allmänhet, utöver budgetarbetet. Detta var ett område som det var meningen att jag skulle arbeta med under hösten (efter att under sommaren mest ha ägnat mig åt medlemskontakter på våra öppet-hus-träffar på vårt tillfälliga kansli på Stureplan, och genom vår Facebook-sida). En arbetsgrupp tillsattes för att revidera SD Stockholms stads programtexter, dess politiska åsiktsdokument, med hjälp av kvalificerad expertis på respektive politikområde som skulle knytas till gruppen. Det var en ytterst angelägen uppgift.

Jag gjorde en grundlig språklig och formell omarbetning av de korta, sammanfattande texter om de olika områdena som ligger på vår hemsida, utan att naturligtvis på egen hand kunna ändra något i sakinnehållet mer än ifråga om några enstaka uppenbart obsoleta punkter. Det politiska innehållet måste först förändras, d.v.s. förbättras, vidareutvecklas, fördjupas, i de fullständiga åsiktsdokumenten. Och resultatet av distriktsstyrelsens arbetsgrupps revidering av dem kan sedan endast presenteras i form av förslag till medlemmarna, som dessa har att ta ställning till och besluta om på årsmötet.

Detta är hursomhelst ännu ett exempel på ett område där viss arvodering kunde ha varit på sin plats. Redan till nästa årsmöte borde vi, tyckte jag, ha haft ett förslag klart. Eventuella av medlemmarna föreslagna modifikationer och kompletteringar kunde sedan, givetvis tillsammans med fortsatt arbete av våra specialister, inarbetas under nästa verksamhetsår. På detta sätt skulle vi bli väl förberedda inför valrörelsen 2018. Av oklara skäl visade det sig emellertid omöjligt att gå vidare med detta arbete.

Ett tredje område där arvodering varit i princip möjlig är de utbildningssatsningar som styrelsen på ett tidigt stadium började planera och som jag också hoppades att jag skulle kunna bidra till – en ”akademi” på distriktsnivå med inte bara enstaka föreläsningar utan även reguljära kurser för partiarbetare siktande på förtroendeuppdrag av olika slag och på olika nivåer.

Här avstannade dock planeringen eftersom det var oklart vilka satsningar av detta slag riksorganisationen hade på gång. Det ansågs att utbildningsverksamheten skulle komma att skötas enbart från centralt håll, inte på distriktsnivå. Hur det verkligen ligger till med den saken är emellertid högst oklart. Jag har inte fått några entydiga signaler från riks om att de ensamma ska bedriva all utbildning i partiet. Tvärtom har jag fått intrycket att man där är öppen för en arbetsfördelning mellan riks- och distrikt-, ja kommunföreningsnivån. Dialog om just detta förekommer rentav just nu mellan riks och vår arbetsgrupp för bildande av kretsföreningen SD Norrmalm-Östermalm-Gamla Stan.

Jag finner detta mycket lovande, men menar att denna dialog från vår sida borde förts också av distriktsstyrelsen. En samordning med riks avseende utbildningens innehåll är självklart nödvändig, och en del kan förvisso läggas upp centralt. Men det förefaller inte rimligt att all utbildning ska bedrivas centralt i Sveriges snart största parti. Här ska, tycker jag, distrikten kunna göra mycket på egen hand, inklusive knyta till sig kvalificerade lärare som på rätt sätt kan paketera för partiets syften relevanta aspekter av organisationskunskap, statsvetenskap, ekonomi, historia, politisk filosofi, juridik, offentlig förvaltning, och specialiserad kunskap på områden relaterade till enskilda politikområden och sakfrågor.

Ett fjärde självklart område, inte för arvodering utan för avlönade tjänster, är den vanliga kanslipersonalens. Här har dock hos oss stor oenighet rått om fördelningen av uppgifter och tjänster mellan distrikts- och stadshuskansliet.

I vilken utsträckning distriktsstyrelseledamöter ska besluta om arvodering av sig själva – en arvodering som enligt uppgift inte förekommer hos exempelvis Moderaterna – är däremot högst oklart. Här krävs relativt grundlig utredning och förberedelse. Vad är praxis i partiet i övrigt? Vilka normer och riktlinjer finns? Vilka ska arvoderas, för vad, och varför? Hur ser arbetsbeskrivningen ut? Vilka belopp är rimliga? Ett seriöst system med arvoden kan inte undvara en adekvat beredning som i tillräcklig utsträckning klargör, definierar och motiverar allt detta.

0 Responses to “Om arvodering”



  1. Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




Categories

Jan Olof Bengtsson D.Phil. (Oxon.)

Musae

Recent Comments

Viktor on En självständig europeisk…
Jan Olof Bengtsson on Den politiska kulturens k…
How To Properly Unde… on The Face of Global Modern…
Shiv Singha on Behovet av ett Bhaktivedantasä…
Kristo Ivanov on Ryszard Legutko: The Demon in…
Jan Olof Bengtsson on Hegel och panteismen
Engelbrekt on Alice Teodorescu
Jan Olof Bengtsson on The Mythology Discussion
Krishna Kshetra Swam… on The Mythology Discussion
Tyrgils Saxlund on Hegel och van der Heeg
Jan Olof Bengtsson on Dylan och akademien
Jan Olof Bengtsson on Om förintelseförnekelse
Jan Olof Bengtsson on Om förintelseförnekelse
Non serviam! on Om förintelseförnekelse
Jan Olof Bengtsson on Dharma Pravartaka Acharya…

Archives

All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi