Flaggans färger

Jag är inte odelat entusiastisk över de nyanser av den svenska flaggans färger som nu standardiserats. Både den blå och den gula framstår som alltför ljusa. Redan vid 300-årsjubileet av Gustav II Adolfs födelse 1894 infördes, sägs det, dessa ljusare nyanser p.g.a. en opinion enligt vilken de då ofta använda mörkare var alltför dystra och nedstämmande. På 1980-talet fastställdes riktlinjerna i lagen om Sveriges flagga.

Men var kritiken mot de äldre färgerna riktig? Jag förstår den inte. De mörkare, varmare och kraftigare färgerna framstår för mig också som vackrare, intressantare, mer substantiella, värdigare, seriösare. Det skulle förvisso inte behöva vara så. Jag är medveten om att jag här är orättvis mot de ljusare färgerna som sådana. Den nuvarande flaggan är i sig också vacker. I en mörkare, varmare, kraftigare, vackrare, mer substantiell, värdigare och seriösare inramning, s.a.s, i ett annat Sverige, hade den enbart varit stilfull. Min preferens förklaras av bestämda historiska orsaker och associationer.

Nyansförändringen motsvarar den ständiga och mer allmänna ljusa, lätta, öppna luftigheten som under 1900-talets lopp, eller alltifrån de på 1880-talisternas radikalism i mycket vidarebyggande 1890-talisterna, krävdes på alla områden. Det som, utan att rent estetiskt alltid vara med entydig nödvändigt fel i sig, kom att bilda en oupplöslig förening med modernism, traditionsfientlighet, rationalism, kulturradikalism, historielöshet, flack abstrakt-universalistisk utopism. Det som snabbt ledde ut i tomhet, destruktion, nihilism. Det som bara blev en dragig ödslighet. Det som med tiden kom att manifestera sig i de iskalla, döda, kliniskt vita hemmen med minimalistisk-rektangulära möbler, Manhattan-posters och Andy Warhol-affischer. I IKEA.

Det är inte tillräckligt att riva för att få luft och ljus, i synnerhet inte när slutresultatet blir motsatsen till ett vackert esplanadsystem i vidareutvecklade historiska stilar. Sverige blåser bort, bleknar bort. Svenska flaggans nyanser borde återställas till mörkt djupblå respektive nästan orange.

1 Response to “Flaggans färger”


  1. 1 Kim Petrusson June 17, 2016 at 8:22 pm

    Helt enig! Hade vid nationaldagsfirandet lyckan att se inte bara en, utan två av dessa äldre, mörkare flaggor.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




Categories

Jan Olof Bengtsson D.Phil. (Oxon.)

Spirituality

Arts & Humanities

Europe

Archives

For a Truly European Union

Carl Johan Ljungberg: Humanistisk förnyelse

All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi