Latinska ord i svenskan

Om jag skulle skrivit en vanlig, trevlig kulturartikel eller språkspalt, eller en artikel för en till allmänheten riktad språktidskrift, skulle jag här med en rad intressanta exempel illustrerat hur svenskan i mindre utsträckning än andra europeiska språk anpassat latinska ord och namn. Här kan jag, hoppas jag, ta mig friheten att hoppa över detta och med tråkig, specialiserad begränsning enbart ställa frågan varför detta förhåller sig så. Vad säger språkvetarna om anledningen till denna frånvaro av försvenskning?

Jag kan tänka mig två förklaringar, men ingen av dem känns självklart riktig, och det finns säkert fler och bättre. Den första är att de latinska formerna i ovanlig grad känts kongeniala för det svenska örat, förenliga med det svenska språket i övrigt, och därför inte i behov av någon anpassning. Det är en förklaring som i sin tur ger upphov till nya frågor – både om svenskan och om de övriga europeiska språken, inte minst dem som direkt utvecklats ur latinet men som ändå anpassar de latinska orden och namnen (eller väl huvudsakligen namnen: de flesta latinska orden har väl i dessa fall redan fått distinkta folkspråkliga former).

Den andra förklaringen är att de latinska orden och namnen i Sverige historiskt huvudsakligen använts av personer som studerat latin i skolan, och för vilka de därför inte utgör något okänt, främmande element som behöver omformas i svenskan, under det att i övriga Europa även delar av befolkningen som inte läst latin i skolan av olika anledningar i större utsträckning måst använda de latinska orden och namnen, och en anpassning därför blivit naturlig. Även denna förklaring ger upphov till nya frågor, av mer allmänt kulturhistoriskt slag.

2 Responses to “Latinska ord i svenskan”


  1. 1 Den Väldige July 6, 2016 at 12:34 pm

    Tråkigt och tråkigt, som gnetig betraktare av problemet saknar jag bara praktiska exempel. (Till skillnad från JOB kan jag alltså inte latin utan stöder min fråga/kommentar på det jag lärt i den utmärkta boken “Latin – kulturen, historien och språket” av Tore Janson.)

    I kapitlet “Latinet och svenskan” får man, bland mycket annat, lära sig att latin påverkat svenska språket i ett antal omgångar. Man tänker sig då inledningsvis att vissa ord, som exempelvis kittel, från latinets catíllus och mynt, från moneta, kommit hit redan innan den svenska kristna tiden. Andra tidigare exempel är vin (vinum) och tegel (tegula). Dessa ord kan ha kommit som latinska former från i första hand dåvarande “germanska” eller engelska.

    Sedan blir det en ny tydlig “omgång” när ord relaterade till kristendomen dyker upp: kristen (christiánus), präst (présbyter), och så vidare.

    Sedan tillkommer flera faser som ofta karakteriseras av att svenskan inte får ordet direkt från latinet, utan via en variant i något annat europeiskt språk.

    Så långt ett litet försök till utdrag/sammanfattning ur Jansons (eminenta) bok.

    Utifrån utdraget ovan, och ordexemplen ovan, och andra som JOB kan lägga till efter behag, vilka andra europeiska språk är det som vi just nu vill jämföra med? Tyska och franska, eller vad låg i fokus för en tänkt jämförelse?

    (Jag frågar för att jag just nu inte vet om JOB har rätt eller inte, och just nu förstår jag heller inte riktigt vad han menar.)

    För övrigt är JOB:s fråga självklart intressant, och i Jansons bok finns, så vitt jag minns, aspekten inte nämnd någonstans.

    • 2 Jan Olof Bengtsson July 6, 2016 at 1:49 pm

      Här är några exempel, som förhoppningsvis gör det klarare vad jag menar.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




Categories

Jan Olof Bengtsson D.Phil. (Oxon.)

Spirituality

Arts & Humanities

Europe

For a Truly European Union

Archives

Carl Johan Ljungberg: Humanistisk förnyelse

All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi