Vad som skulle behövas är en gentemot både USA och Ryssland självständig europeisk (inklusive nordisk) linje som kunde bryta eskaleringen av konflikten med Ryssland, eliminera krigsrisken, och börja ange konturerna av en framtida enhet för samtliga berörda, baserad på den i vidaste och allmännaste mening europeiska kulturen och identiteten. Att alla står inför gemensamma hot och utmaningar är uppenbart. De är av sådant slag att det borde vara lätt att se denna enhets nödvändighet. Tidigare kunde den framstå som alltför abstrakt, avlägsen och politiskt irrelevant. Så är knappast längre fallet.
Recent Comments
 | Jan Olof Bengtsson on Scrutons konservatism är höger… |
 | Anna Lindén on Scrutons konservatism är höger… |
 | Ulf Karlsson on Xi Jinping: 2020 New Year… |
| Jan Olof Bengtsson on The Wayne Dyer Phenomenon |
| Jan Olof Bengtsson on Stalinallee, Berlin |
 | axelwkarlsson on Stalinallee, Berlin |
| Jan Olof Bengtsson on En ny internationalism |
 | Anon on En ny internationalism |
 | BKC on The Wayne Dyer Phenomenon |
| Jan Olof Bengtsson on Friedrich von Thiersch: Justiz… |
| axelwkarlsson on Friedrich von Thiersch: Justiz… |
 | Teadon Urajh on Scandza Forum |
| Jan Olof Bengtsson on Simon Kyaga och det galna… |
| Jan Olof Bengtsson on Förslag till AfS, 4: Part… |
| Jan Olof Bengtsson on Förslag till AfS, 3: Part… |
Jag har flera gånger lekt med tanken på att Norden och Europa kan ingå i ett gemensamt, militärt förbund med varandra i försvarssyfte som jag i ärlighetens namn skulle säga att alla nordbor och européer tjänar på. Jag kan ge ett exempel:
Det finns otvivelaktigt en fullt begriplig, historiskt förankrad oro hos balterna för Ryssland, och det förefaller ju inte alls konstigt att Baltikum har en lite mer positiv syn på Nordatlantiska fördragsorganisationen med tanke på det de har tvingats genomgå under historien. Likväl har NATO:s ageranden, med USA, i spetsen i såväl Kosovokonflikten som i utomeuropeiska delar av världen varit förödande, katastrofala och gjort organisationen mer förlegad och meningslös. En berättigad fråga till NATO-förespråkarna kan ju vara vad den är till för, försvar av Europa mot expansiva, främmande makter, där t ex ett hotfullt Ryssland eller Turkiet kan placeras, eller groteska bombningar i Mellanöstern?
Nåväl. Till min poäng. En gemensam nordisk, och europeisk, försvars- och säkerhetspolitisk linje, där i princip hela Norden och Europa ingår, i den mån de olika länderna och folken vill, som endast syftar till försvar och inget annat torde ju vara det bästa alternativet. Dels står inget nordiskt eller europeiskt land ensamt i en eventuell militär konflikt då hela Europa sluter upp bakom, vilket exempelvis kan vara Estland eller Litauen, dels upprättas det en solidarisk, förtroendeingivande gemenskap där man inte längre absurt följer Washingtons pekpinnar mot Mellanöstern utan upprättar en egen linje där Europas väl och ve står högst upp på listan.
Tråkigt nog hör jag inte en enda sverigedemokrat utveckla någon liknande, mer djupsinnig tanke om detta utan man verkar istället bry sig om vad rabiata, desinformativa proffstyckare “bloggare” som Lars Wilderäng och Patrik Oksanen skriver om deras “Putinvänliga” utrikespolitik.
Det kanske finns ett och annat grammatiskt fel i min kommentar. Jag skriver nämligen på en iPad så det är lätt hänt att det blir diverse fel…