Vad som skulle behövas är en gentemot både USA och Ryssland självständig europeisk (inklusive nordisk) linje som kunde bryta eskaleringen av konflikten med Ryssland, eliminera krigsrisken, och börja ange konturerna av en framtida enhet för samtliga berörda, baserad på den i vidaste och allmännaste mening europeiska kulturen och identiteten. Att alla står inför gemensamma hot och utmaningar är uppenbart. De är av sådant slag att det borde vara lätt att se denna enhets nödvändighet. Tidigare kunde den framstå som alltför abstrakt, avlägsen och politiskt irrelevant. Så är knappast längre fallet.
Recent Comments
 | BPB on Twitter on Bowne’s Idealistic Perso… |
 | Anna Lindén on Matter |
 | Jan Olof Bengtsson on What Is Humanism? |
 | Per Johansson on Utan like |
| Jan Olof Bengtsson on Immanens och transcendens |
| Jan Olof Bengtsson on Idealism and the Renewal of Hu… |
 | axelwkarlsson on Teori i svensk idé- och l… |
| Jan Olof Bengtsson on Jacopo Amigoni: Ercole e … |
| axelwkarlsson on Jacopo Amigoni: Ercole e … |
| Jan Olof Bengtsson on Biografins teori |
| Jan Olof Bengtsson on Teori i svensk idé- och l… |
 | Kristo Ivanov on Teori i svensk idé- och l… |
| Jan Olof Bengtsson on Teori i svensk idé- och l… |
| axelwkarlsson on Teori i svensk idé- och l… |
| Jan Olof Bengtsson on Teori i svensk idé- och l… |
Jag har flera gånger lekt med tanken på att Norden och Europa kan ingå i ett gemensamt, militärt förbund med varandra i försvarssyfte som jag i ärlighetens namn skulle säga att alla nordbor och européer tjänar på. Jag kan ge ett exempel:
Det finns otvivelaktigt en fullt begriplig, historiskt förankrad oro hos balterna för Ryssland, och det förefaller ju inte alls konstigt att Baltikum har en lite mer positiv syn på Nordatlantiska fördragsorganisationen med tanke på det de har tvingats genomgå under historien. Likväl har NATO:s ageranden, med USA, i spetsen i såväl Kosovokonflikten som i utomeuropeiska delar av världen varit förödande, katastrofala och gjort organisationen mer förlegad och meningslös. En berättigad fråga till NATO-förespråkarna kan ju vara vad den är till för, försvar av Europa mot expansiva, främmande makter, där t ex ett hotfullt Ryssland eller Turkiet kan placeras, eller groteska bombningar i Mellanöstern?
Nåväl. Till min poäng. En gemensam nordisk, och europeisk, försvars- och säkerhetspolitisk linje, där i princip hela Norden och Europa ingår, i den mån de olika länderna och folken vill, som endast syftar till försvar och inget annat torde ju vara det bästa alternativet. Dels står inget nordiskt eller europeiskt land ensamt i en eventuell militär konflikt då hela Europa sluter upp bakom, vilket exempelvis kan vara Estland eller Litauen, dels upprättas det en solidarisk, förtroendeingivande gemenskap där man inte längre absurt följer Washingtons pekpinnar mot Mellanöstern utan upprättar en egen linje där Europas väl och ve står högst upp på listan.
Tråkigt nog hör jag inte en enda sverigedemokrat utveckla någon liknande, mer djupsinnig tanke om detta utan man verkar istället bry sig om vad rabiata, desinformativa proffstyckare “bloggare” som Lars Wilderäng och Patrik Oksanen skriver om deras “Putinvänliga” utrikespolitik.
Det kanske finns ett och annat grammatiskt fel i min kommentar. Jag skriver nämligen på en iPad så det är lätt hänt att det blir diverse fel…