Om vi, åtminstone för ett ögonblick, lämnar den hett debatterade frågan om Peter Wallmark är en skurk eller ej, kan vi på vad jag tror är ett välbehövligt sätt ta upp några andra aspekter av utvecklingen i SD Stockholms stads distriktsstyrelse. En för mig viktig och försummad sådan är frågan om styrelsens politiska och ideologiska inriktning under den tid som gått sedan jag lämnade den.
När det under hösten 2015 visade sig att “min” styrelse inte längre var bärkraftig efter partiledningens uteslutning av våra tre SDU:are, inklusive ordföranden William Hahne, utan förföll till en rad allvarliga misstag, bidrog jag, i alla fall i någon mån, på det sätt jag beskrivit i tidigare inlägg till planeringen av det nya styrelseförslag som vann medlemmarnas förtroende på årsmötet våren 2016.
Utan all tvekan var det det bästa av de då föreliggande alternativen. Utöver det fanns ett som bestod av de medlemmar av min gamla styrelse som återstod efter att halva styrelsen avgått: vad jag kallar rumpstyrelsen – men kompletterad med några nya namn. Och ett som bestod av ordföranden Hesselbäck och en av rumpledamöterna, som båda brutit med den övriga rumpstyrelsen (eller tvärtom). Det vinnande förslaget var också en starkare styrelse än den redan decimerade jag satt i, även sådan den såg ut innan hälften av ledamöterna avgick. Den såg ut att kunna fylla en nödvändig funktion i det besvärliga läget, och ta distriktet vidare i åtminstone tillräckligt rätt riktning. Såvitt jag kunde se fanns ingen större risk att denna styrelse på något område skulle representera eller stödja någon av partiets problematiska tendenser. Den framstod som det bästa distriktet vid denna tid kunde åstadkomma.
När jag efter en kort tid och endast några få möten lämnade planeringen för denna nya styrelse strax före jul 2015 och meddelade att jag inte var intresserad av att själv ingå i den, gjorde jag det därför med gott samvete. Jag tyckte att jag hade gjort vad jag kunnat för att hantera den uppkomna situationen och för att få fram en bra – om än vid denna tidpunkt ännu inte helt definitiv – sammansättning av personer redo att ta över vid det kommande årsmötet.
Det förslag vi kommit fram till var, tyckte jag, en utmärkt blandning av, för det första, folk från min gamla styrelse, nämligen vår kassör Monica Skogman, Per Ossmer och Per Sefastsson; för det andra gamla erfarna post-sunk-bunkerister som David Lång och Jakob Eriksson, tänkta som ordförande respektive vice ordförande, av vilka den förste nu hade nästan sex års erfarenhet från riksdagen och den senare, f.d. partisekreterare och med juridisk examen, hade ännu längre erfarenhet på såvitt jag förstod hög nivå i näringslivet, efter vilken han nu återkom till partiarbetet – båda dessa var representativa figurer, som också kunde förväntas ligga åtminstone tillräckligt i linje med min styrelses politiska och ideologiska inriktning, även om de inte var ombord på vad jag sammanfattade som SDU:s projekt “det nya tredje”; och slutligen en rad utmärkta nya namn som Madeleine Eriksson, Katja Nyberg, Jenny Ribsskog och Stephan Andrén.
Peter Wallmark var inte tilltänkt som medlem av denna styrelse så länge jag var involverad i planeringsarbetet. Han hade visserligen, liksom sin på annat håll i partiet aktiva och förtroendevalda fru, Christina, deltagit i detta arbete, ja påbörjat det långt innan jag kom in i det, men ingen av dem gjorde under min tid anspråk på egna styrelseplatser. Wallmark blev en del av vad som kom att kallas “Nystarts” förslag först efter att jag lämnat det, vid början av 2016.
På grund av min frånvaro från styrelsearbetet sedan denna tid kan jag inte på något tillfredsställande sätt bedöma hur det gick för denna styrelse. Men det borde ha kunnat gå mycket bra. Med, tror jag, endast någon mindre förändring omvaldes den i alla fall våren 2017.
De problem som sägs ha lett till en ny splittring av styrelsen i två lika stora delar tycks ha uppstått under det andra verksamhetsåret, 2017-18, och det är för dem Peter Wallmark verkar ges skulden. Nu är han nyvald ordförande för 2018-19, och såvitt jag förstår är det huvudsakligen han själv som ligger bakom att hans nya styrelse består av en lång rad helt nya och yngre namn. Det blir också stora förändringar på kommun- och landstingslistorna.
Vad vet vi om alla dessa nya? Var står de? Och var står Wallmark själv i ideologiskt avseende? Det är, eller borde vara, viktiga frågor för alla SD:are i Stockholm. Under den korta tid jag hade kontakt med Wallmark hann jag inte bilda mig någon uppfattning om detta, och det framstod heller inte som på något avgörande sätt betydelsefullt att göra det, såtillvida som han ju inte skulle ingå i det nya styrelseförslaget – lika litet som det, av samma skäl, fanns någon anledning att undersöka hans bakgrund och om där fanns något brottsligt av den typ Maggi Haglund och andra menar sig kunna peka på.
På mitt nuvarande avstånd från styrelsearbetet kan jag inte bedöma om han företräder någon av de problematiska ideologiska och politiska tendenserna. Det är fullt möjligt att han gör det, och många tycks mena att även hans styrelse av olika skäl kommer kollapsa och han själv tvingas träda tillbaka. Anklagelserna är synnerligen allvarliga. Men under de diskussioner jag förde med honom var han åtminstone positivt inställd till mig och mina idéer, och uttalade sig t.o.m. respektfullt om mina vänner i SDU-ledningen.
Vi får se hur det går. Jag känner fortfarande, även efter att ha lämnat inte bara styrelsen utan hela partiet, något slags ansvar för att försöka följa och kommentera utvecklingen.
Jan Olof Bengtsson 
Tack för ännu en intressant reflektion! När det gäller huruvida en person är en “skurk”: För min del tycker jag att det är svårt att gå efter någon annan måttstock än om en person är dömd i domstol eller ej. Annat tenderar resultera i diskussioner om andra medlemmars karaktär och privatliv likt de som varit nere i kloaken, instigerade av personer som ”Gwas”, ”TjockisMattias”, ”Envik” m. fl. Det är inte värdigt. En medlems eventuella privata ekonomiska tvister i egenskap av företagare är inte främst partimedlemmars sak att utreda, och det är egentligen omöjligt att få någon objektiv överblick över, särskilt när uppgifterna främst kommer i form av anonyma kloakangrepp, med det uppenbara syftet att smutskasta medlemmen i fråga. Kommer det en dom däremot, då är det naturligtvis helt i sin ordning att ifrågasätta lämpligheten i att en sådan medlem ska få kvarstå som ordförande.
Jag uppfattar inte paret Wallmark som starkt ideologiskt profilerade överhuvudtaget. Jag råkar t. o. m. veta att fru Wallmark försvarat Dig i interna diskussioner. Däremot är den bekantskapskrets som gjort honom till ordförande definitivt en del av den problematiska neokonservativa eller liberalpopulistiska trend, du åsyftar. Vi har en valberedning och ett icke-försumbart antal av dessa, på tvivelaktigt sätt bildade kretsföreningar, som till betydande del består av så kallade ”ungsvenskar” och deras vänner och allierade. Den gruppen består i mitt tycke dels av personer med väldigt lite ideologisk skolning som framför allt är ute efter att göra karriär, och vissa ideologiskt drivna liberaliseringsivrare. I sammanhanget kan det ju nämnas att distriktet nu fått en vice ordförande som är samma person som den person som ovan står omnämnd som ”Gwas” ville ha som ordförande för hela Ungsvenskarnas riksorganisation, när det begav sig.
Men på Flashback dränks diskussionen i låga kloakpåhopp där, bland andra, vissa politiska vildar i Sveriges riksdag av initierade pekas ut som de som befinner sig bakom tangenterna. Snarare än relevanta diskussioner, som exempelvis kunde ha handlat om att nye vice ordföranden tidigare angett stöd för homosexuella äktenskap och Israel som huvudanledningar till varför brytningen med det gamla ungdomsförbundet var nödvändig. Det ger en mycket sorglig bild av partiet, det att diskussioner bland SD på riksplanet och i dess förmodligen allra viktigaste distrikt, ständigt förs bakom anonymitetens täckmantel på Flashback, ofta på en nivå värdig mellanstadieelever på en skolgård. Som jag ser det är detta ett symtom på partiets interna policys om att diskussioner om partiets inre liv inte får föras annat än internt. Policys som, dels i praktiken appliceras oerhört selektivt, dels leder till att diverse medlemmar skriver av sig på Flashback istället, där det inte kan “bevisas” vem som står bakom angreppen (även om man kan ha väldigt goda aningar). Sådana policys är i sin tur symtom på hur partiledningen helt övergett folkrörelsetanken och mer blivit som ett företag, där all officiell kommunikation ska gå genom en pressavdelning, eller genom ”VD:n” och dennes närmast sörjande. Som jag ser det är detta ett hinder för att SD någonsin ska kunna bli metapolitiskt relevanta, och här måste en förändring verkligen snart komma till stånd!
Om Du eller andra som läser detta är intresserade, kan jag rekommendera Ronie Berggrens utmärkta bloggtexter om situationen i SD:s Västernorrlandsdistrikt. Berggren kan utan tvekan själv beskrivas som neokonservativ, men de frågor han tar upp är ändå oerhört viktiga, och ett hoppingivande exempel på hur man kan föra kritiska diskussioner inom partiet på ett sansat och värdigt sätt, och inte som i kloaken på Flashback. Det kan faktiskt vara avgörande för partiets framtid hur partistyrelsen väljer att reagera på detta, om nu Berggren kommer riskera uteslutning för att ha luftat diskussionen offentligt (och inte ”anonymt” på Flashback), eller om man kan ta till sig saklig och relevant kritik av en distriktsordförande och en riksdagsledamot?
Här är Berggrens inlagor:
http://www.ronie.se/sverigedemokraterna/2018/03/11/min-orienteringsprocess-bland-vasternorrlands-sverigedemokrater/
http://www.ronie.se/sverigedemokraterna/2018/03/26/sverigedemokraterna-vasternorrland-2-mannen-fore-fasaden-och-deras-marionettkandidater/
http://www.ronie.se/sverigedemokraterna/2018/04/05/sverigedemokraterna-vasternorrland-3-ronny-edlund-en-sverigedemokratisk-hjalte-brand-av-sina-egna/
Tack för bra kommentarer (alltså även den förra)! Jag begrundar dem och återkommer med svar om jag kommer fram till att jag har något tillräckligt meningsfullt att säga. Och ska titta på Berggrens inlägg sssm. Det här är onekligen viktigt.