Caleb Maupin. I think it could be added that much of what is newly operationalized in wokeism, in conjunction with the continued propagandistic legitimization of imperialism by means of an extention of the rhetoric of freedom, democracy, and rights, is simply new forms of what was identified already in the 19th century as “bourgeois decadence”. It seems to me bourgeois decadence is still very much a reality, although it was made invisible as such in the neoliberal era.
Recent Comments
 | Helios on Tankesmedjan Oikos |
 | Kristo Ivanov on Nej till NATO |
 | Jan Olof Bengtsson on Central Hôtel, Limoges |
 | Stanley on Central Hôtel, Limoges |
| Kristo Ivanov on Sverigedemokraterna från löfte… |
| Jan Olof Bengtsson on What Wokeism Is |
| Jan Olof Bengtsson on What Wokeism Is |
| Kristo Ivanov on What Wokeism Is |
 | Viktor Johansson on All politik dagligen på T… |
| Jan Olof Bengtsson on All politik dagligen på T… |
| Viktor Johansson on All politik dagligen på T… |
| Viktor Johansson on Joti Brar om NATO:s globala… |
| Viktor Johansson on Joti Brar om NATO:s globala… |
 | Torsten Lundberg on Sverige och Ukrainakriget |
| Jan Olof Bengtsson on Det amerikanska valresultatet… |
Jan Olof Bengtsson 
What he forgot to say is that leftism, in turn, is a highjacking of Christianity, aiming at helping the poor and oppressed, equating them to good people, restoring their rights and privileges and contrasting them to evil people who are neither poor nor politically oppressed. The emphasis is on human rights and privileges, without talking about human obligations, which are equated to woks. The old hate agains Jews is substituted by hate of people who are rich, capitalists, or not poor and oppressed by the evil people, while “I myself belong to the good”. “How about that?”
Det finns givetvis mycket att tillägga. Min linje är att det i längden visat sig under den nyliberala eran att den atlantimperialistiska kapitalismen, med de senare utvecklingsstadier den genomgått, och dess vidhängande liberala, borgerliga demokrati, på det hela taget är mer destruktivt-radikala än vad jag kallat paleosocialismen. Se mitt inlägg från 2020 om Tage Lindboms hållning inför denna upptäckt, detta skeende, ‘Lindbom, Braw och socialismen’. Maupins kritik av wokeismen (som givetvis också träffar den distinkta “politiska korrektheten” under de senaste årtiondena) går djupare än den högerkonservativa, som inte förstår att den mer eller mindre också stöder de krafter som skapat den. De överordnade värdenas konservatism kräver, föreslår jag, en det 21:a århundradets socialism – och vice versa.
Vad är “woks”?
Man är förstås benägen att tolka “woks” som “woke”, bara en felskrivning. Problemet är att det ger en mening vars innebörd åtminstone för mig inte är klar.