Man har under åren ofta fått anledning att tänka på de korta, väl valda programmatiska orden på baksidan av denna bok från 1971 med utvidgade och omarbetade artiklar från en serie i Svenska Dagbladet, ‘Är konservatism möjlig?’, och några ytterligare tillagda:
“De medverkande författarna … belyser från sina skilda utgångspunkter konservatismens uppgifter i dagens samhälle och tar med yttersta skärpa avstånd från föreställningen om konservatismen som en åskådning vars uppgift är att bevara status quo. Tvärtom vill de påvisa nödvändigheten av att reformera vad som måste reformeras för att konservera vad som måste konserveras: ett ovärderligt natur- och kulturarv.”
I redaktörens förord varieras de på följande sätt:
“Bokens syfte är att visa att konservatismen i dagens samhälle inte bara är möjlig utan önskvärd och inte bara önskvärd utan nödvändig för att genom framsynt reformpolitik skapa förutsättningar för bevarandet av ett ovärderligt natur- och kulturarv.”
Det finns självklart hur mycket som helst att precisera, tillägga, utveckla och fördjupa i förhållande till dessa formuleringar, och detta är helt nödvändigt. De medverkande författarnas uppfattningar om vad som mer specifikt måste reformeras respektive konserveras behöver också givetvis ofta mer eller mindre problematiseras.
Ändå är det slående hur det förblir just detta hurmycketsomhelsta preciserande, tilläggande, utvecklande och fördjupande som man hela tiden försöker ägna sig åt. D.v.s. att det är just den allmänna grundhållning som de citerade orden sammanfattar som man bekänner sig till, att det är just den som både kräver och förtjänar en närmare förklaring och utläggning.
Gunnar Unger (red.): Kämpande konservatism
