Second Prize Winner of the Napoleonic Studies Literary Prize, sponsored by the International Napoleonic Society
One of the very few accounts in English of German idealism, this ambitious work advances and revises our understanding of both the history and the thought of the classical period of German philosophy. As he traces the structure and evolution of idealism as a doctrine, Frederick Beiser exposes a strong objective, or realist, strain running from Kant to Hegel and identifies the crucial role of the early romantics – Hölderlin, Schlegel, and Novalis – as the founders of absolute idealism.
“[A] magnificent new book…That Beiser manages to keep the reader afloat as he steers through such deep and turbulent waters deserves the highest praise. Expository writing of unfailing lucidity is supported by reference to an unrivalled range of sources…I learned something from this book on almost every page…For anyone at all seriously interested in the topic this is now the place to start.” Michael Rosen, Times Literary Supplement
“Frederick Beiser’s new work provides English readers [with] a comprehensive and masterly explanation of the central forces that shaped the important philosophical movement known as German idealism. German Idealism is well written, exquisitely argued, and copiously researched. It easily outdistances much of the German scholarship and will serve as a benchmark for future English language scholarship. It is a must-read for scholars of the field, a helpful, accessible guide for the interested, and a valuable resource for all historians of philosophy.” Grant Kaplan, Review of Metaphysics
About the Author:
Frederick C. Beiser is Professor of Philosophy at Syracuse University
Nu har även SD Stockholms län hållit sitt årsmöte. Det förlöpte av allt att döma lugnt, utan den turbulens som dels p.g.a. bristande planering, dels den interna ”strid” som många säger sig uppleva och fäster stor vikt vid, präglade Stockholms stads möte härom veckan.
Här fanns inte som i staden något helhetligt alternativ till valberedningens styrelseförslag, det var endast fråga om antalet ledamöter och enstaka eventuellt tillkommande sådana. Därmed handlade det heller inte om någon sådan (marginell) olikhet i approach till politiken som stadens skilda styrelseförslag representerade.
Dock skulle Gustav Kasselstrand, om styrelseledamöternas antal utökats och han blivit invald, inte minst med sina och Anton Stigermarks förbättrade sverigedemokratiska formuleringar på kulturpolitikens område som delvis är en följd av en riktigare syn på Sveriges nära relation till Europa, givetvis ha kunnat tillföra mycket.
Gustav Kasselstrand
Jag har redovisat mina skäl för att stödja SDU på dessa punkter i ett flertal inlägg här i bloggen, och vad som framför allt förtjänar att upprepas är att det närmast handlar om motsatsen till den mer radikala och aggressiva nationalism som de som av oklar anledning talar om ”striden” i partiet tillskriver Kasselstrand och Hahne.
Vad de senare erbjuder är i själva verket en uppfattning av den svenska kulturella identiteten som är mindre nationellt begränsad än partiets i allmänhet. Det är partiet i övrigt som ofta är alltför provinsialpopulistiskt. Förvisso betonar Kasselstrand och Hahne nationalitetens betydelse, och har i ungdomsförbundet ibland gjort det med ett särskilt symbolspråk. Men de betonar den på ett i partiet nytt sätt som del av ett större historiskt, europeiskt sammanhang, som en variation inom den gemensamma, stora humanistiska kulturtraditionen. Och detta är för mig centralt. Det alternativa Europasamarbetet, inte bara motståndet mot EU, måste prioriteras.
Kasselstrand kommer få nya möjligheter. Kanske kan gårdagens mötesbeslut föra det goda med sig att de för mig svårbegripligt upprörda känslorna just nu hos dem som tror på ”striden” och det enorma hotet från de farliga SDUarna lugnas, och tid vinns för att undanröja missförstånden.
Jag tog föra mötet igår bort mitt inlägg till Kasselstrands försvar – efter att först ha ändrat dess formuleringar till en allmän lyckönskning – eftersom några partivänner i länet på Facebook invände mot det p.g.a. att jag företräder staden. Visserligen anförde jag mot detta två argument. Dels att stadens möte med största tydlighet visade att distriktsföreträdare ingalunda drar sig för att på detta och andra sätt stödja kandidater inför årsmöten i andra distrikt än deras egna. Dels att staden hänger mycket närmare samman med länet än med de avlägsna distrikt vars företrädare på det nämnda sättet inte tvekade att stödja vissa Stockholmskandidater.
För inte länge sedan var staden och länet ett gemensamt distrikt; avskiljandet av staden, tidigare en kommunförening bland andra, som ett separat distrikt är ett nytt fenomen. Ett bevis för närheten mellan dem är att det var bara några få dagar före gårdagens möte som länets avgående ordförande Robert Stenkvist drog tillbaka stadens adjungering – och då inte p.g.a. någon ny, skarpare demarkationslinje utan endast vad han befarade var risken för ”visst stök” av den typ han (med avsevärd rätt, och jag har närmare förklarat huvudorsakerna till stöket i mitt inlägg Nystart i Stockholm) uppfattade förekommit under stadens möte.
Engagemang i länet är således självklart näraliggande för staden på ett sätt som engagemang i mer avlägsna distrikt inte kan vara, och självklart gäller också det omvända: länet har ett legitimt intresse för staden i dess mitt. Kasselstrand tillhör idag staden och var givetvis starkt engagerad för Hahnes styrelseförelag. Men han avser att flytta till länet och ville verka politiskt där. Jag kan inte uppfatta mitt stöd för honom som kontroversiellt efter den massiva kampanjen för att förmå staden att rösta på valberedningens förslag. När företrädare för andra, mycket avlägsna distrikt stödde Maria Danielsson som ordförande i staden (och i några fall t.o.m. efter stadens möte tycktes vilja ifrågasätta det) utan att kritiseras för det av vare sig mina partivänner i länet eller mig, kan jag inte kritiseras för att stödja Kasselstrand som styrelseledamot i länet.
Men jag insåg efter den nämnda responsen den utsträckning i vilken de som insisterar på ”stridens” existens skulle uppfatta inlägget som att jag bidrog till den, på samma sätt som min blotta närvaro i Hahnes styrelseförslag uppfattades så. Det har av reaktioner från vissa partiföreträdare visat sig vara fullt tillräckligt kontroversiellt att jag ställde upp på det senare. I detta läge, förstod jag, fanns det anledning att inte göra något som riskerade att ytterligare uppröra – trots att allt bara handlar om missförstånd. Vad som nu framför allt behövs är tillräckligt manöverutrymme för min sida att visa att vi inte står för det våra kritiker påstår.
Det finns verkliga, stora och djupa motsättningar i svensk politik, som måste hanteras som sådana. De skillnader vi idag diskuterar inom SD tillhör inte dem. Det går rakt emot syftet med hela mitt engagemang för partiet att bidra till inre konflikter och splittring. Liksom Gustav Kasselstrand gratulerar jag länets nye ordförande Per Carlberg och hans styrelse, och jag ser fram mot ett gott samarbete!
Ernst Cassirer was professor in Göteborg from 1935 to 1941. This episode of his life is little known, even though the Swedish years were very important. During that time of political turmoil he wrote several books and most of the papers that are now being published posthumously.
This book – based on recently discovered sources – gives a detailed picture of Cassirer’s life and work in Sweden. It explains how he was invited to Sweden and why he became a Swedish citizen. The analyses show how Cassirer’s exchange with Swedish philosophers influenced his work and shed new light on his development during exile.
This study also contains an introduction by John Michael Krois, a chronology of the Swedish years and a description of the long lost manuscript of Das Erkenntnisproblem, volume four.
Contents:
John Michael Krois: Ernst Cassirer’s Philosophical Development in Sweden – An Unknown Chapter in Intellectual History
Preface
The Swedish Years
The Philosophical Scene in Sweden at Cassirer’s time
Konrad Marc-Wogau and the Logic of Symbolic Forms
Axel Hägerström and Uppsala Philosophy
Descartes and Queen Christina
Thomas Thorild and 18th Century Philosophy
Cassirer in Göteborg
Appendix 1: The Manuscript of Das Erkenntnisproblem, Volume 4
Appendix 2: Chronology
Appendix 3: Cassirer’s Lectures in Sweden
Appendix 4: Cssirer’s Lectures and Seminars at Göteborg 1935-1941
Appendix 5: Cassirer’s Academic Writings during his Swedish Years
Bibliography
About the Authors:
Jonas Hansson, born in 1967, is Lecturer in the History of Science and Ideas at the universities of Lund and Halmstad.
Svante Nordin, born in 1946, is Professor of the History of Science and Ideas at the University of Lund.
JOB’s Comment:
This book is of considerable importance for understanding the origins of value-centered historicism as developed by Claes Ryn and his teacher Folke Leander, inasmuch as it contains an extensive discussion of the relation between Leander and Cassirer, who supported Leander at Gothenburg against the representatives of the dominant trend of Swedish philosophy at the time. Leander was the only Swedish philosopher who contributed to the volume devoted to Cassirer in The Library of Living Philosophers in 1949.
Mattias Karlsson kommer i ett nytt inlägg på Facebook med information som stödjer hans beteckning av Motpol och kretsen kring Motpol som “nyfascistisk”. En del, rörande enskilda Motpol-skribenter, är, trots att jag verkligen försökt sätta mig in i detta, nytt för mig.
De belägg Karlsson presenterar är inte oviktiga för den samlade bedömningen. De bekräftar min egen kritik av det jag identifierade som innehåll av fascistisk karaktär när jag först upptäckte vad som då var en “bloggportal”, genom dåvarande bloggaren Jonas De Geers tillbakablick på Samtidsmagasinet Salt (numera är Motpol en mer enhetlig “tankesmedja”). Även senare har jag återkommit till och påpekat denna koppling till fascismen.
Det kan knappast förnekas att det finns skribenter på Motpol eller i kretsen kring Motpol som åtminstone i viss mån är direkt influerande av den egentliga, historiskt existerande fascismen. Såtillvida har, som jag också framhållit, Karlsson rätt, även om jag inte kan se att det är fråga om någon distinkt “nyfascism” utan helt enkelt om den gamla vanliga.
Mina anspråkslösa reservationer har bara gällt följande punkter:
1) Att man bör vara försiktig med terminologin när det gäller den mångfald av ofta ganska vitt skilda tankeströmningar som Motpol-kretsen, med motsvarande variation hos enskilda skribenter, bygger på;
2) Att alla dessa inte kan betecknas som nyfascistiska;
3) Att man i dessa strömningar kan ifrågasätta saker på andra grunder än att de skulle vara just nyfascistiska;
4) Att det också finns innehåll av helt annat slag på Motpol, såsom exempelvis huvudströmningen av den traditionalistiska skolan (d.v.s. den strömning Evola på problematiskt sätt avviker från), selektiva vänsteranalyser, eller rent konservativa inslag som är vitt skilda från och oförenliga med fascismen;
5) Att Motpol under de senaste åren i någon mån gett intryck av att röra sig i en från mitt perspektiv positiv riktning, d.v.s. haft mer av den under punkt 4 angivna typen av innehåll; och
6) Att en mer ingående diskussion av allt detta är önskvärd.
Tilläggas kan väl att personer som råkar läsa enstaka, icke-fascistiska artiklar på Motpol och kanske “gillar” dem eller Motpols egen sida på Facebook inte kan förväntas känna till vare sig det fascistiska eller ens det på annat sätt från sverigedemokratisk ståndpunkt problematiska innehållet, och därför inte rimligen kan betecknas som ideologiskt avvikande enbart på denna grund.
“This book is of dramatic significance on two levels: it represents an incisive analysis of one of the most critical periods in the unfolding of Western European consciousness, and it provides illuminating insights into the developing perspective of a man who by any criteria is one of the leading philosophers and political theorists of the 20th century.
There is great value in this work for all serious students of man in search of order; for those interested in the Enlightenment and the development of Voegelin’s thought it is indispensable.”
Journal of Church and State
“An intransigent and independent thinker of complete intellectual integrity, Voegelin seeks to interpret the historical record and to follow the trail of equivalent symbols wherever it leads.
His documentation is vast and impressive; his interpretations are sensitive and philosophically profound. His extraordinary interpretive and philosophical gifts serve to transform a familiar period in the history of political thought into a truly original and significant historical work, a work which is also the best introduction for the general reader to Voegelin’s c omplex philosophy of politics and history.
The implications of this volume for Contemporary historical existence are immense.”
Dante Germino, Journal of Modern History
Contents:
Editor’s Preface
1 The Emergence of Secularized History: Bossuet and Voltaire
2 Helvétius and the Genealogy of Passions
3 Helvétius and the Heritage of Pascal
4 Positivism and Its Antecedents
5 The Conflict Between Progress and Political Existence After Turgot
6 The Apocalypse of Man: Comte
7 The Religion of Humanity and the French Revolution
This is an edition of a part of Voegelin’s long manuscript on the history of political ideas. The latter was never published by Voegelin in its entirety, since he abandoned its particular philosophical approach for the one found in Order and History. But the importance of this difference is hardly as great as Voegelin himself thought it was; although written from a position less fully developed than his later ones (in the course of writing the volumes of Order and History, he changed and developed his approach further), the work has considerable value, and the complete text is now available as volumes 19-26 of the Collected Works.
Second Prize Winner of the Napoleonic Studies Literary Prize, sponsored by the International Napoleonic Society
Ernst Cassirer was professor in Göteborg from 1935 to 1941. This episode of his life is little known, even though the Swedish years were very important. During that time of political turmoil he wrote several books and most of the papers that are now being published posthumously.
“This book is of dramatic significance on two levels: it represents an incisive analysis of one of the most critical periods in the unfolding of Western European consciousness, and it provides illuminating insights into the developing perspective of a man who by any criteria is one of the leading philosophers and political theorists of the 20th century.
Olle Bengtsson 