Bloggposten är fortfarande ett relativt nytt format för publikation, och det finns mycket nytt och viktigt som sägs om det. Ämnet, bloggar och blogginlägg som sådana, borde i själva verket tematiseras i separata inlägg också här.
Det bör vara viktigt för allt fler, i takt med att bloggarnas eller de personliga hemsidornas betydelse i allmänhet växer och hela den publicistiska världen förändras av detta och av internätet i allmänhet. Och för mig är det viktigt inte minst eftersom den här bloggen av olika skäl har kommit att bli en mer betydelsefull del av min tillvaro än jag förutsåg när jag startade den.
Här ska jag nu bara kort säga något om bloggposters längd. Kritik har nämligen flera gånger framförts mot att mina inlägg är för långa.
Något bör dock kanske först också sägas om orden ”inlägg” och ”post” (eller ”blogginlägg” och ”bloggpost”) som jag använder omväxlingsvis. En språkvårdsdiskussion kunde föras om båda. ”Inlägg” är, tycker jag, inte någon helt självklar motsvarighet till det engelska ”post”. Det implicerar att allt som ”postas” i bloggar – och detta har ju inte några begränsningar – är delar av pågående debatt. Detta är i och för sig inte någon ointressant föreställning; kanske är den till och med värdefull och filosofisk: Livet och universum som en enda stor, oavslutad och oavslutbar dialog. Men ordet känns ibland ändå ofta något för krångligt och speciellt. ”Post”, å andra sidan, är väl även på engelska i denna mening också en neologism och ej helt okontroversiell. Men både ”post” och verbet ”posta” tycks ha blivit så etablerade nya anglicismer att de är svåra att undvika. Och de är egentligen ganska bra i blogg- och forumsammanhang.
Det finns en mängd akademiker inom nya discipliner som studerar informationsteknologins inflytande på kulturens former och deras förändringar ur olika perspektiv, inklusive historiska. Vad jag främst är intresserad av är teknologins potential för förnyelse och spridning av kulturtraditionens essentiella värden och insikter, såväl som av dess traditionella former.
Dess radikala förändringskapacitet i sig, som sådan, kan inte utan urskillning bejakas, i synnerhet inte när den kopplas till gamla eller nya och mer eller mindre direkta versioner av i sak historiematerialistisk teori, och i deterministiska termer förklaras en gång för alla förändra kulturen som blott överbyggnad. Självfallet finns här stora och komplexa frågor om hur kulturen påverkas och hur den inte påverkas, frågor som jag inte kan gå in på nu. Det är tillräckligt att betona att det teknologiska framsteget alltid har ägt en kulturell förnyelsepotential jag ser som motsatt den reduktivt materialistiska förståelsen av teknologins historiska betydelse, och att detta också är en potential som alltid i betydande utsträckning aktualiserats, om än blott parallellt med vad som ofta på olika sätt är problematiska, ibland rent destruktiva potentialer.
Relationen mellan teknologin och kulturella formers förändring blir tydlig när vi ser hur frågan om blogginläggs längd hänger samman med frågan om blogginläggs genre. Det är möjligt att betrakta bloggposten som en egen, ny litterär genre, framvuxen i gränslandet mellan en rad olika äldre, och närmast dagboksanteckningen, artikeln, essän. Men det är ibland också möjligt att se den som blott en ny teknisk form för publicering av texter i flera av de äldre genrerna. Och en fråga som inställer sig är om dessa genrer som kan publiceras på detta nya sätt inskränker sig till de ur vilka bloggposten närmast framvuxit.
Jag är medveten om att det för det mesta har kommit att tillhöra denna nya form att inläggen är korta, och att det förväntas att de ska vara det. Men finns det, vill jag fråga, någon principiell nödvändighet att det ska vara på det sättet? Vad hindrar att man publicerar exempelvis längre akademiska uppsatser i bloggar? Än så länge är det väl bara de tidigare opublicerade kapitelutkasten om ‘Bowne’s Idealistic Personalism’ som är rent akademiska texter i den här bloggen. Men jag ser alltså inget hinder att publicera fler. Och vad hindrar att man rentav publicerar texter av böckers längd, förslagsvis kapitel för kapitel?
Gör man det, bör man väl lämpligen blanda de längre texterna med kortare. I den här bloggen har jag ju också varvat textinlägg med konst och videoklipp, de senare med såväl musik som annat. Jag ser sådana poster som lika viktiga som de egna texterna – inte minst konsten och musiken, som jag egentligen borde ägna mer tid att kommentera. Gjorde jag det, skulle ju dessa inlägg visserligen också bli textinlägg, men bilden eller videon skulle ändå erbjuda visuell variation. Så länge jag inte kommenterar dem gör de ju det i än högre grad. En blogg med enbart större eller mindre textmassor kan väl se litet enformig ut, och i synnerhet finns det ju inget skäl att den ska göra det när dess syfte i lika hög grad som att förmedla egna texter är att lyfta fram och kommunicera medels viss konst och musik (samtliga bloggens temata, eller Categories, hänger också på ett bestämt sätt nära samman, som jag förklarat på About-sidan).
De som inte vill läsa de längre textposterna kan ju lätt hoppa över dem, och hålla sig bara till de korta. De längre inläggen är sådana som lämpligen trycks ut och tas med tillbaka till fåtöljhörnan och tekoppen, eller kanske tåget eller flyget. Jag råkar veta att jag har läsare som gör just det. Men man bör då känna till att jag hittills under de närmaste timmarna, dagarna, ibland veckorna efter att jag publicerat ett inlägg, hittat fel och svagheter som jag under denna tid rättat och avhjälpt. De läsare som efter denna tid återvänt till mina inlägg, eller först då upptäckt dem, har i samtliga fall funnit långt bättre versioner!
Värdet av att skriva kort och koncist är uppenbart. Faktiskt har jag ju också gjort det i åtminstone några fall här, och jag hoppas kunna fortsätta med det. Men det är ett värde som är genre- och kontextspecifikt och inte generaliserbart. Det är svårt för mig att se några problem med att också använda bloggen för andra genrer, syften och sammanhang som är lika viktiga och nödvändiga.
Det finns alltså mycket mer att säga om detta och angränsande ämnen, och naturligtvis också litteratur och forskning ägnad dem som säkert i någon utsträckning borde uppmärksammas. Synpunkter är välkomna.
Jan Olof Bengtsson 