Fredmans epistel nr 72
1976
Omkring två sekunder (“Regnet nedöst”) saknas p.g.a. bandskada mellan 4.41 och 4.42.
Recent Comments
 | Jan Olof Bengtsson on Vad wokeismen är |
| Jan Olof Bengtsson on Vad wokeismen är |
 | Kristo Ivanov on Vad wokeismen är |
 | Viktor Johansson on All politik dagligen på T… |
| Jan Olof Bengtsson on All politik dagligen på T… |
| Viktor Johansson on All politik dagligen på T… |
| Viktor Johansson on Joti Brar om NATO:s globala… |
| Viktor Johansson on Joti Brar om NATO:s globala… |
 | Torsten Lundberg on Sverige och Ukrainakriget |
| Jan Olof Bengtsson on Det amerikanska valresultatet… |
| Viktor Johansson on Det amerikanska valresultatet… |
| Jan Olof Bengtsson on Det amerikanska valresultatet… |
| Viktor Johansson on Det amerikanska valresultatet… |
| Jan Olof Bengtsson on Det amerikanska valresultatet… |
| Viktor Johansson on Det amerikanska valresultatet… |
Jan Olof Bengtsson 
Hade inte sett detta tidigare, tack för postningen!
Liveversionen här är råare och kraftfullare än skivinspeningen, nästan skrämmande uttrycksfull. Åkerström tycks gå in i något slags transtillstånd och balanserar på slak lina men kommer ändå till slut över. Någon större Bellman-uttolkare kommer knappast se dagens ljus.
Håller fullständigt med. När man ser detta känns det nästan som om Kellgrens mäktiga slutomdöme om Bellmans verk, när han insett misstaget i sin tidigare kritik, skulle kunna gälla också om Åkerströms tolkning: den “har varit utan mönster, och skall blifva utan efterfölgd”.